På natten flyger vi av Hannah Arnesen

En bok om husen i kvarteret och vad som händer på dagen (då är det mest grått) Men på natten... sprakar det och blir en rymdstation bland stjärnorna. 
I husen bor många barn. Vi får träffa Adam som är lillebror och petar näsan och Anna som är långsam och vill rädda maskar, Noah som läser tidningen med morfar och Sarah som är inne hela dagen och som längtar. 
På natten blir alla alldeles underbara. Bor bland grenar i en sommar utan slut, blir en lejondrottning som springer barfota, eller en korvgubbe som delar ut korv och som känner alla, eller en som spelar trumpet för måsarna och står på högsta hustaket. (och det är högt). 

Barnen i kvarteret... På dagen är vi mest vanliga. Men på natten... På natten flyger vi.

Hannah Arnesen, debuterar med en sprakande och fantasifylld bilderbok som man vill läsa sig raka vägen in i. En bok om drömmar och förväntningar och om det ljuvliga att få flyga och klättra, spela och njuta. 

Dagsidorna i boken har vita ramar runt. Det är skynda och tyst och tråkigheter som inte sägs ut men som förstås i bilden. Nattsidorna fylls utan gränser med starka färger i ett härligt fantasiflöde. Alla kan drömma och bli starka. Underbart!

En modig liten björn

Två varma björnar är nog det varmaste i hela världen. Pappabjörnen och björnbarnet bestämmer sig för att gå och bada. Men det är långt till floden. Det är långt gräs, snårigheter och många stenar som man bara MÅSTE hoppa på.
En hoppande björn är nog den hoppigaste björnen i världen. Var försiktig! ropar pappa. Men... PLADASK,  aj, det gör ont och det är lååångt kvar till floden. 
Pappabjörnen och björnbarnet vilar och väntar lite. 
Till slut når dom båda floden och ljuvligheten. Två blöta björnar är nog det blötaste i världen. 

Lycka för alla som läser den här boken om strapatser och kärlek för alla modiga i denna ljuvlig småbarnsbok.

Sean Taylor har skrivit texten och Emily Hughes illustrerat

Översatt av Marianne Lindfors

Djuren

 

Djuren är en ny och härligt glad pekbok av barnboksdebutanten Sara Olausson. Vi får träffa Ugglan, Fisken, Tigern, Igelkotten, Ormen, Getingen, Blåmesen, Hunden, Kattten, Giraffen, Elefanten och Musen. 

Färgglada konstbilder, text med rim och lite tokigheter med skruv är recept på denna pekbok. 

  Hur många gånger kan man förnya pekboken? Jojomensan det går fint för den här är riktigt Lorangaläcker och känns ny och finfin i stilen.

Texten i versaler och på rim gör att även nybörjarläsaren kommer att gilla!

 

Giraffen är en riktigt stor en. Äter moln och pussar solen. 

 Elefanten säger tut. Nu är hela boken slut.

Lilla musen kommer sen, Hon vill läsa allt igen. 

 

Underbart! 

 

Sara Olaussons  har tidigare illustrerat bl a serieböckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang. Vi känner ju igen både tiger och giraff! 

Stjärnenatt

Flickan får en elefant i present av farfar. När hon var liten bodde hon hos farmor och farfar i bergen. Det var länge sen ... nu saknar hon farfar. Så ofantligt.
Nu måste hon gå i skolan.
Det är så konstigt tyst hemma och mamma jobbar och reser mycket, pappa pratar i telefon. Ibland bråkar dom. Flickan känner sig ensam, ensam och skör.
Hon längtar efter farfar.  Nu är han långt borta och mycket sjuk.
Just på julaftonskvällen ringer telefonen och alla vaknar. Det värsta har hänt. Farfar är död. Flickan vill tro att det är en mardröm.
En kall kväll börjar det snöa och en främmande pojke ligger på ett tak och sjunger. Han verkar vara så lycklig och liksom från en annan planet. Några dagar senare börjar pojken på taket i flickans klass. Men i skolan sjunger han inte, pratar knappt. Han är ensam, drar sig undan. Flickan känner samhörighet och vill vara nära.
När hon ser att pojken blir mobbad i skolan blir hon vansinnig. Hon förvandlas till ett stort rött monster!
Sen är de oskiljaktiga i verkligheten och i fantasin.

De rymmer från staden och allt väsen och flyr genom natten, rymden, skogen upp till bergen och kommer snart fram till det hus där farfar bodde! Tillsammans upplever de skogen och himlen och stjärnorna . Den strålande ensamma stjärnenatten.  Precis som när farfar levde.
Stjärnenatt av Jimmy Liao är en filsosofisk och vacker bok om sorg, ensamhet och längtan. Men också en bok om mod och kärlek. Bilderna i vattenfärg och akryl är både detaljrika och djupa. Hisnande vackra.
Jimmy Liao är en flerfaldigt prisbelönt bilderbokskonstnär från Taiwan. Boken har översatts till ett flertal språk och sålts i stora upplagor.
Det finns även en uppmärksammad film baserad på boken. Se trailern https://www.youtube.com/watch?v=2UnOJZB8YCQ

Magiska djungeln

I den magiska djungeln finns en prickig Zebra. Neeeeej! För Zebror är inte prickiga utan randiga. Zebran träffar en flygande apa. Neeeeej! För apor flyger inte, de svingar sig ju i träden...Sen kommer en ullig noshörning, en pytteliten elefant och ett rosa lejon...Neeeej! och när Zebran blir rädd och ska äta upp lejonet så blir det riktigt tokigt! Det är upprepning, det är tokigheter men boken avslutas med en liten överraskning som gör att cirkeln sluts och sagan blir hel. Kul idé! 

Den magiska djungeln är en rolig, färgsprakande bok för "efter-pekboksåldern". En upprepningssaga med twist,  där också bokstäverna leker med orden och ändrar färg och form efter händelsernas rörelse och fart. 

Jag tror den här boken kan bli en riktig hit både hos små barn, deras större syskon  och deras föräldrar.   Färgerna, formerna, interaktiviteten och det vänliga slutet gör att man tycker om den. Vid flera genomläsningar kommer man också att upptäcka saker som att  texten lever med bilden, att de knäppa djuren återkommer, att elefantens fot är på tok för stor för boken, att man får skrika Neeeej! En härlig bok att läsa om och om igen. För alla nej-sägare och alla andra! 
Hanna Olausson som både står för text och bild har gått  utbildning vid designhögskolan i Umeå och har en egen hemsida http://www.hannamind.com/. Detta är hennes debutbok. Heja Hanna!

Flickan från långt borta

En ensam flicka i en stor skog.  Det är mörkt och kallt och hon är trött men så ser hon ett litet hus. Där det lyser.
Men... ingen öppnar fast flickan knackar flera gånger. Genom fönstret ser hon att Den Grå sitter ensam vid en brasa och har det varmt och skönt. Hon vill inte bli störd.

Men inte ens Den Grå kan stålsätta sig mot den lilla flickan på trappan och öppnar dörren  till slut.
Får jag komma in? frågar flickan. Du får värma dig vid elden, sa Den Grå. Sen får du gå. Jag är inte van vid besök.
Men den lilla flickan är så liten och Den Grå har faktiskt lite mjölk att värma och en madrass som man kan bädda.
Du får sova i köket men bara i natt säger hon. Flickan somnar direkt. Men det verkar lite hårt och lite kallt. Barfota smyger Den Grå upp och lyfter den lilla till sin säng.
På morgonen har den Grå redan kokat kaffe och värmt mjölk och sitter och väntar på flickan vid köksbordet.
Får jag stanna nu? frågar flickan. Nej det får du inte, sa den Gråa. Det här är mitt hus och här ska ingen annan bo...

Flickan från långt borta är en hjärtskärande berättelse om ensamhet och att vilja höra till, men inte veta hur. En "Vem ska trösta knyttet", "Rotbarnet" eller Sagan om den lilla Farbrorn" - berättelse. En berättelse som gör en varm i hjärtat och mjuk i magen. Man vet inte var och hur flickan är ensam och inte Den Grå heller men det är längtan efter samhörighet och gemenskap som är det centrala temat och som går rakt in i kroppen.
Detta är Annika Thors första bilderbok och en stark sådan. Maria Jönsson är bilderbokskonstnären och de lite spretiga jönssonska bilderna i dämpad färgskala, svart, rött och gult är så fulla av stämning och känsla att de gör boken till en sann njutning att läsa. 
Annika Thor  har tidigare skrivit både vuxenböcker och ungdomsböcker, alltid med stor känsla och starkt innehåll. Min favorit är Fyren och stjärnorna och naturligtvis serien om flyktingflickorna Nellie och Steffie, En ö i havet m fl. 
Läs mer om Annika Thor och hennes författarskap på http://annikathor.wordpress.com/

Annas himmel

 

 Anna vet att kajak och madam stavas likadant framlänges som baklänges. Liksom Anna. Hon vet också att pappa gruvar sig för något. Han är så rastlös, det är något i luften och molnen har bråttom.

Anna däremot har all tid i världen. Funderar på blommor, på fåglar på molnen, på mamma. Pappa pratar om spikar från himlen. Det var inte så här det skulle vara. Men Gud kanske var klokare förr. Han börjar var glömsk tror Anna. Kan han inte förvandla ont till gott?

"Om bara mamma kunde komma tillbaka och fläta mitt hår. Ja, om bara, svarar pappa"

Allt har två sidor och hittar man ett hål i himlen så kan man hoppa i och simma, följa efter flygfiskarna.  Havet är en sång, en kör och alla osynliga bor där ute. Till vänster om månen finns farfar och den gamle brevbäraren Men mamma syns inte till. Hon kanske rensar ogräs i paradiset eller hälsar på några hon inte träffat på ett tag, eller är på biblioteket. Till och med Gud behöver slå upp saker för att komma ihåg allt. Till slut måste också pappa le.
 "Skynda dig pappa annars kommer vi för sent!"

 

Stian Hole har sedan debuten 2005 etablerat sig som en av Nordens mest intressanta bilderbokskonstnärer. Han är internationellt prisbelönt för sina tre bilderböcker om Herman och den här bilderboken Annas himmel såldes till många länder innan den ens kommit ut i Norge. Hans teknik med sömlösa montage i photoshop har blivit ett signum. Collagen passas ihop och manipuleras så att de blir just sömlösa och mycket, mycket vackra på ett magiskt och surrealistiskt sätt.

 

Han väjer inte för att skriva om svåra och sorgliga saker. Om livet och döden, om kärleken. Som läsare svävar man med tankarna och bilderna in i boken och allt är så magiskt vackert att håren reser sig. Gåshudskänsla! Att ämnet är så sorgligt som det bara kan vara när en mamma har dött gör att det hela känns ännu vackrare. Sorgesamt vackert. En bok att finna tröst i. För alla!

Ett syskon från yttre rymden

Ulfs mamma har en gnisslande spårvagn i skallen. Ibland.  Då dånar det och skramlar och blixtrar så hon bara kan ligga och stöna i sängen. Hon tål varken ljus eller ljud sådana här dagar.
Då får Ulf och hans bror vara mycket tysta och pappa serverar filmjölk till morgon, lunch och middag. Det är inte kul.
Ulf springer ut till kompisen Klas-Göran som vet att man kan tala med de döda. Det har han hört sin mamma säga. Ulf och Klas-Göran provar som bara den för att höra några döda prata. De dissekerar ett stuprör för att samla ihop ljudet och klättrar upp på ett tak för att komma närmre himlen.
Men de hör bara humlor och sus. Ända tills Klas-Göran tappar balansen och ramlar ner från taket. Då hörs det istället en massa tjut och gråt och de nya byxorna har gått sönder och det har kommit blod. Storasyrran blir arg och skäller, nyper i örat och plåstrar om. Ulf blir avundsjuk. Han vill också ha en sån storasyster!
Så kommer han på att han egentligen skulle ha haft en. Storasyster alltså. Marie-Louise som dog tre år innan Ulf föddes. Hon är i himlen nu. Men... Tänk om man kunde prata med henne.Ulf saknar henne som bara den fast han inte ens träffat henne.
Pappa har en radiosändare. Med den borde det väl ändå gå att prata med de döda. I himlen.
Ulf tar första bästa tillfälle:
"Hallå, det är din lillebror som snackar! Du har aldrig träffat mej. Men du vet säkert vem jag är ändå. Mamma har ont i huvet. Och pappa och brorsan är ute och cyklar. Det är jag som är Ulf. Hör du mej? Kom hit och hälsa på i såna fall. Så snart du kan!"

Senare samma dag, när Ulf går ut, träffar han en tjej som han aldrig sätt förut. Hon hoppar rep och har en kjol som vecklar ut sig som en liten fallskärm. Tänk ändå! Hon har kommit!

 

Ulf Stark har en berättarröst som få.  Kulissen är välkänd: 50-tal, Stureby, Ulf, brorsan, den döda systern, tandläkarpappan och snälla hemmafrumamman.Ulf Stark lyckas skapa berättelsens magi av det vanliga så att allt blir just så spännande, roligt och inkännande som man vill att det ska vara. En högläsningsbok av rang.

Illustrationerna av Sara Gimbergsson ger texten ytterligare spänning och perspektiv i både känsla och rörelse.  Saras bilder känns rena och man kan läsa av stämningläget på en gång.

En fullträff!

Syskondagen

 Syskondagen handlar om en storasyster och en lillebror som tar sig en hel dag tillsammans. 

Mamma har lagt undan en avslutningsklänning i en affär och storasyster ska hämta den efter skolan. Lillebror vill följa med men det går inte. Storasyster suckar och ska hämta efter förskolan men lillebror fixar och trixar och blir aldrig klar På väg till förskolan får lillebror syn på storasysters jacka. Den ser lite ovanlig ut. Det är ingen himla jacka utan nåt som storasyster har tagit från mammas hårsalong. Visst är den fin? 

Lillebror vill inte alls gå på förskolan. Han vill också köpa klänning. Men först måste ju storasyster gå till skolan, hon blir sen till sitt matteprov och vips så får hon en strålande idé. Storasyster svingar upp lillebror på ryggen och nu är det jättebråttom till skolan. Till högstadieskolan och matteprov! Lite läskigt men mest kul. Lillebror får vänta länge medan alla andra räknar och skriver och räknar och skriver. 

Sen blir ingen mer skola utan fika och lite gunga och lite bibliotek och slutligen är det dax för klänningsköpet. 

Men fy, aldrig att storasyster sätter sin fot i den där himla tantaffären. Istället använder hon klänningspengarna till helt andra och mer knasiga avslutningskläder från en mycket roligare affär. 

 Det bubblar i magen på lillebror. Nu går vi hem! Jag vill titta i spegeln! 

Den där jackan som inte var en jacka, ja. Det var ju en kjol!

 

Syskondagen av Siri Ahmed Backström är en ömsint, vacker och  rolig bok om en fin relation mellan två syskon som tar ut svängarna under en dag. Storasyster gör liten revolt mot klänningskonvention och lillebror älskar allt hon gör. Man anar att mamman inte älskar lika mycket men gillar nog ändå syskonens initiativ.

Bilderna i gouache och screentryck är återhållsamma i form och palett.  Jag gillar! Läs mer på Siris hemsida http://www.siriahmedbackstrom.com/

Hålfabriken

På fabiken där man gör hål kommer bara arbetarna och Direktören in. Allt innanför porten är topphemligt. Ingen annan vet hur man tillverkar riktiga hål. Dygnet runt går fabriken, i produktionshallen stöps hål efter hål som sedan skickas ut i världen. Det är små och stora hål, runda och fyrkantiga. Hål för alla tillfällen som det heter i annonserna.

Direktör Hål går omkring och myser, drar vitsar och skrattar så hela kroppen skakar. Då och då blir direktören tyst. Det är när han tänker på det barn han aldrig fick. På det barn som skulle ta över det hela. Fabriken som alltid gått i arv från far till son och som nu troligen måste säljas.

Tre män från de nya ägarna kommer på besök och inspekterar. De är skeptiska. Varför tillverkar ni hål egetligen frågar inspektörerna? (alla tre är förvillande lika vår finansminister med ring i örat och hästsvans.) Att tillverka hål är det finaste jobbet i världen, svarar Direktör Hål. 

Hmm, det verkar inte som om den nya toppchefen tycker det.

Han lägger fortast möjligt ner hela tillverkningen med motiveringen att de faktiskt inte tillverkar ett jota. Hål. är ju bara ....hål!!

En sorgens dag. Arbetarna får gå hem utan att komma tillbaka. Direktören grubblar och deppar.

På fabriken är det tyst och ödsligt som i graven.

Men...efter bara några veckor börjar telefonen att ringa. Hela världen saknar hål, förtvivlade människor saknar hål till fågelholkar, till äppelmunkar, till vinylskivor, till kikhål.

Toppchefen och Styrelsen meddelar att fabriken är stängd för gott! De vill hellre spela golf än att diskutera hål. Det blir fortsatt kaos!! Ända tills statsministern blir serverad en schweizerost utan hål...

Hålfabriken av Frode Grytten och Marvin Halleraker smakar metall, kemikalier och svetsrök. Men också solidariet och civilisationskritik.

Hålfabriken är  en uppfriskande bok om kapitalismens rovdrift på snabba pengar och egen vinning.

Marvin Halleraker har illustrerat boken i en dämpad brun- blå -gul färgpalett. I tusch, collage och med grafiskt uttryck. Bildern är just så ruffiga som stämningen kräver och passar perfekt till den lakoniska och sarkastiska texten av Frode Grytten (översättning av Emeli André)

Det är både lite Assar och Karl-Bertil Jonsson över det hela och bilderna skulle göra sig lika bra som serie i tidning eller kortfilm på TV.  Det är Stor Humor!

Folket demonstrerar:

Var ej snål. ge oss Hål! Hål i tillvaron nu!!

Maximilian och minimilian

Att vara stor kan kännas fel, att vara liten är inte heller alltid så lätt. Maximilian och Minimilian är vänner. De är lika gamla men det är det ingen som kan tro.
Maximilan tycker att det skulle vara skönt att vara så liten som Minimilian men då vet han inte att den som är liten brukar få jättesmå saker. Det är inte kul! Alls. Och då pratar vi inte minimajs, minigolf, minimjölk eller miniräkare. Nej det är så himla orättvist att den som är minst också får den allra minsta glassen! 
 Så får det inte gå till! Så kan vi inte ha det! säger Maximilian. Och ordnar den superduperstörsta glassen som man någonsin har sett. 
Men nu är Maximilian trött på att vara stor. Han vill vara liten. Om han går omkring med ett förstoringsglas kanske han blir liten när allting annat blir stort. Men ååå det är jobbigt att hålla i förstoringsglaset hela tiden. Om han får låna Minimilians små kläder så kanske han känner sig liten. Men tyvärr, han får skoskav istället. 

Varför vill du så gärna vara liten? undrar Minimilian. För att jag inte är det, svarar Maximilian. Och så för att det verkar skönt att vara så liten att någon kan bära en. 

 Och det vill nog alla ... någon gång då och då bli buren av någon stark och påhittig person. En sån som Minimilian!

Bokens illustrationer är spännande och häftiga både i perspektiv och rörelse. De är målade i gouache och tusch på färgad bakgrund i spännande fantasifulla miljöer. Boken är en konstupplevelse både i text och bild. Så läcker som så. En bok som tål att läsas många, många gånger.
Maximilian och Minimilian blev Augustprisnominerad 2013. Det är en stark början på ett mycket spännande författar- och konstnärsskap. Klara Persson står både för text och bild.
se hennes egen hemsida http://www.klarast.com/
Klara Persson har vunnit flera priser för sin första bilderbok, Molly & Sus. Hon fick priset för Årets svenska bilderbok -  Snöbollen 2012 , hon fick också författarförbundets pris Slangbellan för den bästa debuten i barn- och ungdomsboksgenren samma år.  
Heja Klara Persson!

Treo, Enis och en till

På Enahandavägen är det tisdag för tjugosjunde gången detta år. I zebralflocken gör de som de brukar, särskilt de som bor i hus 22. För där bor Enis och Treo, sitter vid samma bord som vanligt, dricker samma gamla te och äter samma slags smörgås som varje vanlig vardag. 
Enis myser och nynnar. Treo muttrar och slamrar. Han vill inte göra samma gamla vanliga. När Enis går iväg för att köpa skorpor så klampar Treo iväg till sängen och suckar och tänker på hur trist och VANLIGT allting är. men... Då hörs ett mystiskt ljud från garderoben och ut skuttar en helt annan slags Enis. En bus-och-sprall-Enis.
Det här blir en rolig dag, fnissar Treo. De leker inte-nudda-golven, bada-hovarna-i-vasken-leken, de sprallar runt och  provar kläder, krånglar till varje liten sak. De målar på huset och klättrar upp på taket. Det är bara såå ovanligt kul och tramsigt. 
Efter ett tag så känner Treo ett välbekant kurr i magen och längtar efter helt vanligt fika. Men ååå Enis som inte ens har hunnit handla godaste skorporna...

Slutet på historien är både lite oväntat och skönt. Man kan andas ut efter hela-havet-stormar och ta det lite  lugnt och ha det alldeles vanligt igen. Nästan. Minus heter den nya lek-kompisen och tack-och-lov att Enis är helt som vanligt.

Temat med rutiner och tristess är välkänt. Att hoppa över skaklarna i ett rutinförhållande är inte heller helt ovanligt. Det ovanliga är att inte ens märka vem man hoppar runt med. 

Maria Nilsson Thore, som står både för bild och text, har verkligen har utnyttjat bilderbokens unika möjligheter genom att använd färg och form på hela uppslagen.  Det finns inte en vit fläck, texten är placerad inne i  bilderna på fiiffigt sätt. Formen och ränderna förstärker och ger uttryck både för tristessen och så småningom för fläkten. Zebrorna är vackra och roliga.  
Treo, Enis och En till är en bok att  läsas om och om igen för här finns mycket att upptäcka, både i orden och i bilden. Den sparsmakade texten är njutbar och manar till eftertänksamhet. Bilderna förmedlar stämningen och känslan av att det ibland kan det vara riktigt kul att ha tråkigt.

När det äntligen är helt vanligt igen så känns det helt okej."Man behöver inte krångla till det säger Treo och tar en kringla till".

Olli och Mo

En helt vanlig söndag och  Mo vill ha utflykt men Olli har ingen lust alls. Det blir som Mo vill. Okej klart för äventyr...
Olli med nyputsade skor och kartbok, Mo med bilnyckel och ny kappa. Full gas och snart är de i utkanten på sidan tre...
Det verkar lite farligt men snart är det fikadags, tyvärr har de inga pengar. Mo ville bjuda men har glömt sin plånbok, Olli har aldrig några pengar. Så...det blir till att diska. Minst sjuttio olika saker.

Det börjar mörkna och det är faktiskt tid att åka hem igen. Men det är nu som utflykten blir  vilse. Det finns hagar och skogar, stäpper och berg, floder och öknar. Men vart leder vägen? Kartorna är suddig och här kan lika gärna vara där.
Och där råkar bli hos någon Maud som just ska laga middag och steker fiskpinnar på högkant. Allt är nästan som hemma när de äter framför teven och somnar i soffan. Men bara nästan.
Nästa dag åker de hem. Nu är det bråttom - utflykten håller på att ta slut.  
Olli ser hemmet i kikaren, långt där borta. Mo trampar på gaspedalen. Snart är de framme.

Att sammanfatta en bilderbok av Eva Lindström låter sig inte göras på några meningar. I texten liksom mellan träd, berg och hagar finns mycket att upptäcka. Det här är en roadmovie i ett drömtillstånd. En hisnande farlig men härlig utflykt.
Och...bilderna är så fantastiska så det känns i hela kroppen. Målade över hela uppslag i gouche, blyerts och akvarell i mild gulorange pastell och när det blir farligt märks detta i det lite dovare blåtonade bilderna. Det är i sin avskalade enkelhet stor konst!
Det här är en bok jag vill stiga in i, smyga runt i eller vila mig i. Boken tar inte slut, den här kan man fortsätta att finnas med i. Fortsätta fantisera om Olli och Mo - med så runda och gosiga namn, som far omkring i den farliga vida världen.
Och allting är just så oförutsägbart som självaste livet.

Molly & Sus av Klara Persson

 

Molly & Sus är tvillingar, födda på samma dag. Från början var de små sen blev dom större. Hela tiden var dom tvillingar.

Och håret... håret hade alltid varit som det var.

För håret satt ihop redan från början, hela tiden får de vara nära varandra, måste de vara alldeles nära varandra. För dom är sammanflätade.
De fick lära sig allt i tur och ordning. Att säga sina namn, att skriva, att spela fyrhändigt på piano. Ingen kunde höra vem som spelade på vilken tangent. Allt flöt ihop. Fätades ihop.
Sen blir det ett väldigt trassel med kläderna när de inte kan dra någon tröja eller något linne över huvudet. Dom fick helt enkelt klippa itu alla tröjor, sätta blixtlås och knappar i, då gick det bättre. Så var det ett evigt tjafs med cyklandet, på tandemcykeln när Sus har så mycket snabbare fötter än Molly. Kom igen, kom igen, kom igen! HJÄLP hur ska det gå?

När de ska borsta tänderna krockar de med armbågarna.  Varje dag!
- Fy! sa Sus var trött jag är på att krocka. Molly sa inget. Hon hade munnen full med tandkräm.
Saxen ligger så frestande i närheten, så läskigt nära att.... SWISCH! Sus var så snabb att hon inte hade märkt det själv.
Hej då sa Molly och gick. De hade aldrig sagt hej då till varandra innan....

Huja vilken separationsrysare, vilket sammanflätat symbiotiskt parrelationsdrama relevant för vilken relation som helst vare sig det gäller tvillingar, barn/förälderrelation eller vuxen kärleksrelation. Så här är en bilderbok som bäst, när både barnet och den vuxne kan växa i konsten.
Molly & Sus har vunnit Snöbollen - årets svenska bilderbok http://www.bilderbokspriset.se/arets-vinnare/. Grattis! Stor prisutdelning på Littfest - Umeå internationella litteraturfestival. www.littfest.se!

Klara Persson är 28 år och läser för tillfället på masterprogrammet i design på högskolan för design-och konsthantverk  i Göteborg. Molly & Sus är hennes debutbok och både layouten, pappervalet  och den fina handtextningen förhöjer läsningen http://www.klarast.com/ .

 

Tomten är vaken

En helt ny bok av Astrid Lindgren!

Manuset till Tomten är vaken skrevs runt 1960. Astid Lindgren arbetade då som  förläggare på Rabén o Sjögrens bokförlag, där man precis  hade då gett ut Tomten av Viktor Rydberg, illustrerad av Harald Wiberg. Flera barnboksförlag ville ge ut en bilderbok med Wibergs illustrationer men inte med Rydbergs dikt så ... Astrid Lindgren  skrev då en ny berättelse, som blev Tomte Tummetott, en klassiker i tysk barnlitteratur.

Sen blev texten bortglömd men är nu återupptäckt och finns för första gången tillgänglig på svenska med alldeles underbara illustrationer av ALMA-pristagaren Kitty Crowther.

Tomten är vaken tar avstamp i den "Rydbergska" bondgården och vi får följa den lilla nattvakna tomten när han tassar runt mellan husen i månskenet och ser till alla djuren och pratar med dem på tomtevis., ett tyst litet språk som djuren förstår. Han går till korna, till hästen, till fåren och lammen, till hönsen och så förstås till hunden Karo. Slutligen tassar han in i människornas hus och allra sist in till barnen där han står länge och tittar. Han önskade så att de skulle vakna så att han kunde prata med dem också på tomtevis. Men det enda de får se av vår lilla tomte är hans små, små  spår i snön.... så att ingen ska tvivla, utan se och veta att han verkligen finns!

Illustrationerna av Kitty Crowther, är livfulla, fyllda av skuggor, gnistrande kyla, månsken och stjärnljus. Så makalöst vackra och känsliga att man faktiskt känner kylan och vet att det är just en sådan här kväll då människorna kryper ihop i sina små hus och eldar så det blir varmt och gott. Och att de kurar,snusar och sover. Alla sover...alla utom en.

Min vän räven och jag

Mamma är stressad. Klockan är hennes värsta fiende som bara fortsätter ticka och mamma blir galen. Flickan gäspar, vill inte gå, mamma rusar, flickan tappar vanten och vips är mamma borta. Bussdörren har slagit igen bakom stressade mammans kappa och flickan med den fina rävtröjan är ensam kvar fast hon tjuter STANNA. Till bussen som inget hör.  
Bussen och mamma är borta!

Det pirrar och sprakar i magen. Fjärilar som vill pressa sig ur. Men det är inga fjärilar utan en räv. Just den räven som satt så fint på tröjan förut hoppar ut och ...Voilà! Visar vägen till dagis.

Räven blir hennes låtsaskompis och ledsagare och tillsammans ger de sig ut i stadens vimmel. Det blir en spännande dag, full av upptåg, faror som lurar runt hörnen, lek och diskussioner om allt mellan himmel och jord. Och när de är som tröttast och sover lite på en parkbänk kommer räddningen!

Jag blev förälskad vid första ögonkastet! Min vän räven och jag av den norska konstnären Jill Moursund med svensk text av Gunnar Ardelius är en fin, spännande, bli lämnad-helt-ensam-utan-mamma-berättelse med fantasi och stor dramatik. Bilderna är en blandteknik i fotocollage och nästan tredimensionella och lite Stian Hole-mässiga. Färgerna lite pastelliga.

En bok som man kan läsa länge och många gånger. Man vill gå in i bilderna!

Sånt som är

Den norske bílderbokskonstnären Svein Nyhus har skrivit en fantastisk, drömsk, existensiell bilderbok där Eli fyller sin tomma resväska med allt som man överhuvudtaget kan tänka ut. Och allt ryms!  För. Allt får plats i väskan. Så är det bara! En fin förusättning för samlande!

Först samlar Eli på sånt som lyser, sånt som någon kastar, sånt som är vått, sånt som är stort och tungt och hårt och gammalt, sånt som växer, sånt som är hemligt. Sen sånt som hjälper till, sånt som nästan inte finns, sånt som kan bli farligt, sånt som går över och är borta, sånt som gör ljud.

Och ljuden är nu också inne i väskan. Så är det bara.

Sen öppnar Eli och skapar saker ur den underbara väskan; av bitar och vågor, stort och smått, rakt och böjt, gammalt och nytt...

Vad blir det då?

Jo...en till Eli. Ett till jag , en till mig själv.

Och i morgon ska Eli göra en hel värld. Sä är det bara.

Tänk så mycket man kan göra tillsammans! I morgon!

Sånt som är är en en bok som vill mer. Som ger läsaren tankar, funderingar och som skapar samtal. Bilderboken som konst när den är som bäst där världsbilden och jagbilden kan diskuteras och bli lite mer. Lite större.

Bilderna är naivistiska, myllrande, tusch och akvarell i en blåtonad pastellig färgskala. Boken är utgiven på Daidalos förlag och Nils Sjödén har översatt.

Bockarna Bruse på Badhuset

Vem är det som trippar på min bro? Varenda unge känner till replikerna i den gamla folksagan. En klassiker som fungerar att läsa, sjunga, berätta och leka. Nu har vi fått en badhusvariant av den välkända sagan av Bockarna Bruse. Den är lite crazy, lite knäpp .... men helt superduper. Jag gillar den! Verkligen!


Bockarna ska som vanligt gå upp till vallen för att äta sig feta men så har det kommit upp en ny skylt med BADHUS strax innan bron.
"-Kan vi inte sticka dit i år? frågar mellanbocken. Det är så tråkigt där uppe på vallen. Bara gå där och brä-ä-ä-ka hela sommaren.
-Please? sa den minsta. Då slipper vi går över bron också. Det är så läskigt med trollet."
Så blir det alltså badhuset istället för vallen. Men det är dyyra biljetter och dom måste både duscha och låna badkläder för att få lov att bada och åka i den superhäftiga rutschkanan. Men till slut så ...är dom klara.
Då hörs plötsligt ett förfärligt oväsen i badhuset och Haren, som är badvakt springer ut och skriker och gormar. Dörren till simhallen far upp! ...och DÄR står TROLLET!

Och vilket troll sedan! Han skriker: Ur vägen! HÄR KOMMER BOMBEN!
Dom tre Bockarna Bruse känner igen honom, det är dummingen som bor under bron.
Och nu vill troller åka rutschkana också, han knuffar sig fram i kön. Den lilla badvaktsharen stoppar honom. Säger att det är förbjudet att vara dum här. Trollet surar och sätter sig under trappan.
Så spelas det välkända broscenariot upp igen med ett fasligt slut och trollet försvinner ut genom fönstret som en raket tack vare en fiffig manöver av bockarna.
Hasta la vista, baby!
Det blir jubel, dans, sång och gratis mat och dricka på badhuset, bockarna firas som hjältar och får bada gratis resten av året.
Slutet gott, allting gott!


Författaren till Bockarna Bruse på Badhuset är Bjørn F Rørvik  och illustratör Gry Moursund.
Texten flyter fint och är klockren. Pija Lindenbaum har översatt från norskan med sin välkända tonsäkerheten. Hon har absolut gehör!
Bilderna är ritade i tusch och färgpenna i en naivistisk stil. Uppslagen är myllrande och helt bedårande.
Den här boken håller för många genomläsningar. Den är rolig, lagom läskig och riktigt läcker. En blivande favvobok!

Om inte

Tänk Grekland, tänk flicka i stekande sol på en luftmadrass, tänk havet, vågor, och strömmar. Farligt, läskigt men också härligt.

Men tänk sen om madrassen guppeliguppar långt ut från stranden,  tänk om fåglar med vassa näbbar gör  att madrassen går sönder. Tänk om en blodtörstig haj... 

Nej, hu så hemskt!

Vilket äventyr! Allt fortsätter i samma farliga stil men flickan är både uppfinningrik och modig och historien utvecklas till det bästa. Puh!

Tänk om är en  nervpåfrestande men väldigt rolig rimsaga av Kajsa Gordon med bilder av suveräna Anna Höglund som målar så att man ser både  hettan, farligheterna, ilskan, rädslan och humorn riktigt rusa fram ur sidorna.

Tack vare bilderna blir denna bok en riktig badsemesterrysare med värsta scenariot.

Humorn berfriar och den rimmade texten är trygg (och skojig). Läs Tänk om  hemma i hängmattan eller på en strand i Grekland men undvik badmadrasserna!

Nilla och jag

Ida bor på landet, långt bort.  Så flyttar Nilla dit också, alldeles i närheten ( två mil bort). Nilla kommer från Småland där man biter på flätorna och har  hund med fula kläder. Så konstigt! Fast hon gillar skalbaggar och smultron. Ida är avvaktande och värjer sig mot nykomlingen Nilla. Inte vill hon leka korvkiosk eller lekskola.  Aldrig att hon skulle visa att hon känner Nilla, hon vill inte ens sitta tillsammans med  henne i skolbussen.  Fastän inga andra åker med. Och  en gång i skogen står Nilla och tokstirrar på en fågel. Ida blir less och går därifrån och när hon ångrar sig och går dit igen för att kolla efter henne finns hon ingenstans. Ida får leta en lång stund tills Nilla helt obrydd dyker upp med ett helt långt strå med smultron. Som Ida får. Hon måste vara korkad!

När allt ser ut att lösa sig och bli en fin vänskapshistoria så kommer Nilla och berättar att familjen ska flytta. Till Kalifornien. Så dumt, dumt. Jättedumt!!!

Nilla och jag av Thomas Tidholm (text) och Anna-Clara Tidholm (bild) är en riktig psykologisk vänskapsrysare. Först tycker Ida illa om Nilla  och sen när vänskapen börjar spira då är det klippt. Så himla typiskt! Vem ska Ida leka med nu?  

Med sparsmakad poetiskt text och uttrycksfulla, till synes enkla, färgpenneillustrationer tecknas en historia om vänskap och längtan, om två ensamma flickor och en hund. Dråpligt och rörande.