Dödsramsan av Max Byström Beydogan

Doris är 12 år. För fem år sedan försvann hennes pappa. Han gick ut på isen och sedan dess är han puts väck. Ingen verkar längre vilja ta reda på vad som hände. 

Doris får, av en händelse, reda på att hennes mamma bestämmer att han ska dödförklaras. Det gör Doris helt förkrossad och berättar för sin kompis Tindra om detta. Tindra har hört talas om att det finns en dödsramsa med orm och lite andra skumma grejer som ska göra att de kan få kontakt med pappa från andra sidan livet. Dessvärre går det lite fel och Doris börjar nu se döda människor lite överallt. En liten flicka vid lekplatsen, i hissen står en kvinna med smutsigt nattlinne och i vardagsrummet sitter en vålnad av en surkart till kriminalare, Hans Walter. Han kommer om man spelar klassisk musik. Helst Mahler. Han röker och gillar gamla dåliga filmer. Men polis-Hans  har också en hel del tips att komma med. Ja, mycket får Doris stå ut med med sitt nya övernaturliga sinne. 

Max Byström Beydogan har skrivit Dödsramsan som är en rafflande, sorglig och faktisk också humoristisk bok om saknad och att kunna gå vidare. En blandning mellan skräck, deckare och relationshistoria. Boken utspelar sig i Uppsala där också författaren växte upp. Dödsramsan är hans debutbok. 

God jul, Ester Jansson av Johanna Lindbäck

 

Ola och storasyrran Cornelia (kallas Corny) ska fira en annorlunda jul med pappa. Det är det där med skilsmässan såklart. Okej. I Visby har pappa hyrt ett hus, så mysigt det ska bli tycker han, i en medeltidsstad och allt. Efter en riktigt stormig överfärd med Gotlandsfärjan tar de en taxi till det hyrda huset. 

Men... när de kommer fram visar det sig att det redan bor en familj i huset som också har hyrt det. Samma hus! Bra början på julhelgen.  Eller not. Dottern till familjen som hyrt samma hus heter Ester. Ester Jansson och hon går i Olas skola, och de har franska tillsammans. De har inte alls pratat, knappt sagt ett ord till varandra men Ola har spanat på Ester och tycker att hon är kanske den coolaste på hela skolan. Men hur pinsamt är det inte nu. 

Flera jobbiga saker inträffar och Ola, Corny och pappa tvingas stanna kvar tillsammans med familjen Jansson över julhelgen i det hyrda huset. Eller tvingas. Ola tycker nog innerst inne att det är det bästa som hänt. På länge. 

God Jul, Ester Jansson är en romantisk feelgood att sluka i adventstider. Det är humor, kälekspirr och pinsamheter och bara en så himla mysig bok. Jag älskade. 

Johanna har en säker tonträff i dialog och stämning. Lycklig läsning!

Eldhjulet av Kristina Ohlsson

 

Heidi bor med pappa och pappas gravida flickvän, Jennifer, i Hovenäset Mamma har flyttat till Tyskland, av alla ställen, och verkar inte ha så mycket tid för Heidi. 

Här i Hovenäset är pappa uppvuxen och farmor bor också här men börjar blir alltmer förvirrad. Nu ska Heidis hus renoveras och Heidi ska få eget rum.  Ena sovrumsväggen är riven. 

Snickaren vägrar dock göra något mer innan han fått betalt, säger pappa tyst.
Snickaren har hittat en babysko och en skallra under det delvis upprivna golvet.  Under golvet alltså. Det känns lite läskigt. 

Natt efter natt rasar ett oväder och Heidi tycker sig höra någon som smyger omkring i rummet där hon ska sova. 

En sak är i alla fall roligt och det är att det kommit ett pariserhjul till Hovenäset över sommaren. Det ägs av en man, Bill, som också flyttar in i Heidis hus i gästrummet i källaren. 

Farmor yrar om farliga pariserhjul och verkar faktiskt livrädd. Pappas gravida flickvän blir bara tröttare och tröttare. Något otäckt är på gång, det känner både farmor och Heidi på sig. 

Eldhjulet är den första boken i trilogin "Barnen på Hovenäset". Om Heidi och hennes kompisar Alva och Harry och ett sommarlov som är fyllt av mörka hemligheter och grymma händelser från förr. 

En läskig bladvändare för alla som gillar rysligheter. 

Hundägarna av Frida Nilsson

 

Hundägarna är en fartfylld äventyrsberättelse  där hundar och människor lever sida vid sida. Jag vet ingen som kan skriva om förmänskligade djur som Frida Nilsson. Och, som det står i Augustprisnomineringen, "Boken tigger om att bli högläst" 

Martin har, som mycket liten, adopterats av bonden Pär Pärsson som numera kör riktigt hårt med honom. Martin har alltid längtat efter sin biologiska far och fått ett löfte av Pärsson att få sin pappas namn och adress på sin sjuttonårsdag. Inte en dag innan dess.
Kuvertet med pappans adress finns i en låst byrå. Men då Martin inte kan läsa så spelar det ju ingen roll. Martin lyckas ändå stjäla med sig kuvertet och rymmer iväg tillsammans med den enögda gårdshunden Jack (som däremot kan läsa och som avslöjar vad som egentligen står i brevet)  när denne blir bortjagad av husbonden. 
 Kanske kan de hitta Martins riktiga pappa någonstans därute?  Det blir en äventyrlig och kämpig färd, längs vägen hakar fler och fler luggslitna filurer på och till slut når de ett pensionat som Jack målat upp som paradiset när det i själva verket tagits över av ett stort gäng hundar som lever på marginalen utanför samhället.

Hundägarna följs av Kattjägarna som båda är  är rika och myllrande berättelser om ett barn och några hundar på rymmen. Fina, ömsinta illustrationer av Alexander Jansson. 
Böckerna lär vara inspirerade av Harry Martinsons självbiografiska böcker Nässlorna blomma och Vägen ut, två av Fridas favoritböcker. 

Dödskallen av Jon Klassen

 

Otilla har bott i skogen i hela sitt liv men nu flyr och springer hon från en obeskrivlig fara rakt in i djupa skogen. Hon går vilse men kommer till slut fram till en glänta med ett stort övergivet hus. Eller hon tror att det är övergivet när ingen öppnar den låsta dörren Hon knackar och ropar och så småningom får hon ändå ett Hallå till svar och får syn på en dödskalle i ett fönster. Dödskallen lovar att öppna dörren om Otilla i sin tur lovar att bära med sig dödskallen sedan. Dödskallen är ju bara en dödskallen och har svårt att rulla sig fram. 
Den lilla, men mycket modiga Otilla blir inte alls rädd utan går med på dealen.  Och nu blir hon visad det stora fina huset från insidan, bärande på dödskallen. Hon får se den väldiga hallen, den stora salongen, vinterträdgården med päronträden, fängelsehålan med det bottenlösa hålet och till slut ändå upp i tornet, ut på balkongen och vidare till balsalen där Otilla och dödskallen dansar tillsammans ända tills mörkret faller. 

Men det finns en hemlighet:  Varje natt kommer ett huvudlöst skelett för att leta efter dödskallen. Skelettet ropar och ropar och dödskallen vill inte bli tagen. 

 Jon Klassen senaste bok Dödskallen är en läskig men oerhört fin historia. De flesta skulle nog bli mycket rädda av en talande dödskalle, men inte flickan Otilla som tar hand om den på bästa tänkbara sätt.
Dödskallen är en berättelse om mod, vänskap, magisk realism och stor ömhet, med ljuvliga illustrationer i en dämpad färgskala. Ett sant konstverk. 

Pestblommor av Mats Strandberg

 Det är höst i Stockholm och året är 1710. Pesten drar fram och håller staden i skräck. Magdalena och hennes lillasyster tvingas flytta när deras älskade mamma dör den mest fruktansvärda död. 

Magdalena har ångest då hon önskat att hennes mamma bara skulle sluta skrika. Och nu är det tyst. Mamma är död. De båda systrarna ska nu bo hos en moster på Svartdamm slott. Det är ett vackert och stort slott men nästa alla rummen är tomma och det finns knappt några tjänare kvar.
Moster Katarina verkar hata Magdalena och ett brev från fadern till mostern väcker frågor. Det lär också finnas en son i slottet, moster Katarinas styvson som flickorna absolut inte får träffa. Han är sjuk sägs det och man får inte ställa några som helst frågor om honom. Varje söndag kommer prästen till slottet. Han är skrämmande och ond. 

Systrarna låses in i ett rum och får inte komma ut men en kväll glömmer Moster Katarina att låsa. Magdalena smyger ut. 

Pestblommor är en historisk skildring av pesten för unga, både kuslig och läskig, men också vacker. En barnroman om förbjuden kärlek och mörka familjehemligheter. Mats Strandberg säger själv att han ville skriva en "gotisk karamell" inspirerad av Burnett, Den hemliga trädgården.
Strandberg är en skräckförfattare i mästarklass. Den här boken är en riktig slukarbok. En härlig höstmysrysbok! Läsålder 10 - 13 år, typ. 

Illustrationer av Elin Eplet Sandström 

Brinn alla hästar av Helena Hedlund

Doras föräldrar ska skiljas. det berättar dom sista veckan på sommarlovet och Dora får en glass med fyra kulor. Alltså vem vill ha FYRA kulor i struten. Det ryms ju inte ens. 

Doras mamma ska flytta till stan till en lägenhet med "fransk balkong". Så jävla patetiskt. Vem bryr sig vilket land  balkong kommer ifrån. Pappa vill muntra upp Dora genom att skaffa en häst till henne. Det har hon ju önskat sig i alla år men NU är det kanske faktiskt för sent. Hästen, Busen och Dora klickar inte direkt, och  Doras ridkompis och bästa vän Hillevi har slutat rida och nu är hela grejen med ridning inte alls kul. 

I skolan blir allt förjävligt när Dora räddar en daggmask och får äckelstämpel. Det blir väldigt jobbigt och inte ens Hillevi bryr sig. Men när en ny lärarresurs börjar i klassen, Bjarne från Norge och snygg som en gud, så får Dora en chans att hitta tillbaka till status. ALLA tjejer blir kära i Bjarne och det bästa av allt är att han verkar bo alldeles nära Doras mamma i stan.  Det gäller bara att stöta ihop med honom på ett naturligt sätt. 

Den här boken är bara så BRA. Ingen högläsningsbok för det är alldeles för mycket skämskudde här. Men att läsa själv och sluka, njuta, rysa, gråta åt Dora och hennes liv är en sann läsupplevelse. 

Helena Hedlund har skrivit boken Brinn alla hästar efter succén med den prisbelönta serien om Kerstin, sex ljuvliga böcker om Kerstin på vischan och om hennes vän Gunnar, hennes släktingar och hennes familj.

LÄS alla!