I en musfamilj

I en musfamilj vaknar man tidigt och pussar varandra god morgon, men det är alltid någon som vaknar lite senare eller lite tidigare. I en musfamilj får var och en tvätta sig, klä på sig och knyta skorna själv, Man säger hej då till varandra och även om det ibland vore skönare att stanna hemma går man ändå den nya dagen till mötes. Någon går till skolan, någon går till jobbet, någon tar hand om musbebisarna, när det har fötts sådana.

Mössen i en musfamilj är för det mesta tillsammans med andra möss, andra familjer, olika möss som man inte kan vara utan. Annars skulle man alltid bara vara med möss från sin egen familj och efter ett tag skulle man inte ha något mer att prata om. 
I en musfamilj är det jättetrevligt att ses igen på kvällen, trots att man tänkt på morgonen: "Vad roligt det är fast jag inte är med musfamiljen" Och man är glad för att man känner den där speciella lukten som bara finns i ens egen musfamilj. 

I en musfamilj läser man alltid en saga innan man somnar så att tankarna får löpa fritt. Det är det bästa sättet att somna på. 
I en musfamilj glömmer man aldrig någonsin att ge varandra en godnattpuss. 


Denna italienska bilderbok av Giovanna Zoboli och Simona Mulazzani (översättning av Olov Hyllienmark) är en ljuvlig berättelse om att höra till och vara fri. Att finnas därhemma i tryggheten och ha kul därute. Att acceptera varandra fast vi är olika. Att uppskatta varandra. Att se att alla behövs. En romantisk idyll kanske men grälen finns också med.
Stora uppslag med mycket färg, roliga perspektiv och många detaljer. Jag blev förälskad (trots att jag  har musfobi).  

Djuren

 

Djuren är en ny och härligt glad pekbok av barnboksdebutanten Sara Olausson. Vi får träffa Ugglan, Fisken, Tigern, Igelkotten, Ormen, Getingen, Blåmesen, Hunden, Kattten, Giraffen, Elefanten och Musen. 

Färgglada konstbilder, text med rim och lite tokigheter med skruv är recept på denna pekbok. 

  Hur många gånger kan man förnya pekboken? Jojomensan det går fint för den här är riktigt Lorangaläcker och känns ny och finfin i stilen.

Texten i versaler och på rim gör att även nybörjarläsaren kommer att gilla!

 

Giraffen är en riktigt stor en. Äter moln och pussar solen. 

 Elefanten säger tut. Nu är hela boken slut.

Lilla musen kommer sen, Hon vill läsa allt igen. 

 

Underbart! 

 

Sara Olaussons  har tidigare illustrerat bl a serieböckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang. Vi känner ju igen både tiger och giraff! 

Magiska djungeln

I den magiska djungeln finns en prickig Zebra. Neeeeej! För Zebror är inte prickiga utan randiga. Zebran träffar en flygande apa. Neeeeej! För apor flyger inte, de svingar sig ju i träden...Sen kommer en ullig noshörning, en pytteliten elefant och ett rosa lejon...Neeeej! och när Zebran blir rädd och ska äta upp lejonet så blir det riktigt tokigt! Det är upprepning, det är tokigheter men boken avslutas med en liten överraskning som gör att cirkeln sluts och sagan blir hel. Kul idé! 

Den magiska djungeln är en rolig, färgsprakande bok för "efter-pekboksåldern". En upprepningssaga med twist,  där också bokstäverna leker med orden och ändrar färg och form efter händelsernas rörelse och fart. 

Jag tror den här boken kan bli en riktig hit både hos små barn, deras större syskon  och deras föräldrar.   Färgerna, formerna, interaktiviteten och det vänliga slutet gör att man tycker om den. Vid flera genomläsningar kommer man också att upptäcka saker som att  texten lever med bilden, att de knäppa djuren återkommer, att elefantens fot är på tok för stor för boken, att man får skrika Neeeej! En härlig bok att läsa om och om igen. För alla nej-sägare och alla andra! 
Hanna Olausson som både står för text och bild har gått  utbildning vid designhögskolan i Umeå och har en egen hemsida http://www.hannamind.com/. Detta är hennes debutbok. Heja Hanna!

Här är den lilla gården

Tänk vilken tur att Barbro Lindgren och Eva Eriksson hittade denna lilla förtjusande småbarnsbilderbok bland manusgömmorna. Den är minst lika bra som klassikern "Här är det lilla huset".

Gården, gubben, gumman, hunden, katten, kråkan, grisen, hönorna, hästen, kossan och så den alldeles nyfödda lilla kalven. Här är den lilla gården är en spännande bladvändare där varje sida leder vidare med en fråga, en liten uppmaning, en titt-ut-lek i bokform.
Eva Eriksson har med milda färger och sin karaktärisktiska fartfyllda stil tecknat uttryck hos varje varelse så att man på pricken förstår känslan. Barbro Lindgren har skrivit med pricksäker ton om den vackraste vardagen.
Här är den lilla gården är en riktig pärla att läsa om och om igen. 

 Manuskriptet till Här är den lilla gården skrevs på 1990-talet, men glömdes bort och hittades igen först nyligen. Nu finns det knappt några små gårdar längre och det är verkligen sorgligt. Den här lilla boken kan kanske vara som en  tanke i omställningens tid.

Bockarna Bruse på Badhuset

Vem är det som trippar på min bro? Varenda unge känner till replikerna i den gamla folksagan. En klassiker som fungerar att läsa, sjunga, berätta och leka. Nu har vi fått en badhusvariant av den välkända sagan av Bockarna Bruse. Den är lite crazy, lite knäpp .... men helt superduper. Jag gillar den! Verkligen!


Bockarna ska som vanligt gå upp till vallen för att äta sig feta men så har det kommit upp en ny skylt med BADHUS strax innan bron.
"-Kan vi inte sticka dit i år? frågar mellanbocken. Det är så tråkigt där uppe på vallen. Bara gå där och brä-ä-ä-ka hela sommaren.
-Please? sa den minsta. Då slipper vi går över bron också. Det är så läskigt med trollet."
Så blir det alltså badhuset istället för vallen. Men det är dyyra biljetter och dom måste både duscha och låna badkläder för att få lov att bada och åka i den superhäftiga rutschkanan. Men till slut så ...är dom klara.
Då hörs plötsligt ett förfärligt oväsen i badhuset och Haren, som är badvakt springer ut och skriker och gormar. Dörren till simhallen far upp! ...och DÄR står TROLLET!

Och vilket troll sedan! Han skriker: Ur vägen! HÄR KOMMER BOMBEN!
Dom tre Bockarna Bruse känner igen honom, det är dummingen som bor under bron.
Och nu vill troller åka rutschkana också, han knuffar sig fram i kön. Den lilla badvaktsharen stoppar honom. Säger att det är förbjudet att vara dum här. Trollet surar och sätter sig under trappan.
Så spelas det välkända broscenariot upp igen med ett fasligt slut och trollet försvinner ut genom fönstret som en raket tack vare en fiffig manöver av bockarna.
Hasta la vista, baby!
Det blir jubel, dans, sång och gratis mat och dricka på badhuset, bockarna firas som hjältar och får bada gratis resten av året.
Slutet gott, allting gott!


Författaren till Bockarna Bruse på Badhuset är Bjørn F Rørvik  och illustratör Gry Moursund.
Texten flyter fint och är klockren. Pija Lindenbaum har översatt från norskan med sin välkända tonsäkerheten. Hon har absolut gehör!
Bilderna är ritade i tusch och färgpenna i en naivistisk stil. Uppslagen är myllrande och helt bedårande.
Den här boken håller för många genomläsningar. Den är rolig, lagom läskig och riktigt läcker. En blivande favvobok!

Sluta retas!

Kusin Momo är större, äldre och betydligt retigare än Mimi. Han är en riktig, riktig retsticka! Av rang.

Att bli lurad, skrämd, kallad härmapa, Pruttfia, Fis-Mimi, räddhare, och lipsill får Mimi stå ut med. Men varför? Hon vet ju att hon inte är det. Egentligen!

Momo skrämmer och luras med Stora Skogsmonstret. Och Mimi rusar hem genom skogen, hon springer, snubblar och BUMP... rakt in i farmor som inte alls är något skogsmonster såklart utan bara är ute i skogen för att samla ved. Farmor berättar att det inte alls finns några monster att alltsammans bara är lurendrejeri och tillsammans planerar dom en riktig HÄRLIG HÄMND!

Den prisbelönta barnbokskonstären Emma Chichester Clark har skrivit och illustrerat en bok som väldigt många barn kommer att känna igen sig i och få chans att kanske berätta om retsamma "storkusiner".

Texten är kort och koncis, bilderna förstärker fint och stilen är väldigt typiskt "Chichester Clark ".

Jag längtar att få läsa den med mina barnbarn!

Kom in om du vågar

Vem är det som bor i huset? Gå in om du vågar! Hälsa på fladdermusen, klappa spindeln, klia vovven, mata fåglarna, pussa grodan... men skräm inte vännerna.
Smaka soppan, låt råttan diska, vila en stund, ta sedan kvasten!
Någon väntar på dig!

Minimal text. Härliga, färgrika, kontrastfyllda bilder där stämningen och händelserna visar betydlig mer och kanske lite rysligare saker än vad som sägs i texten. Boken funkar för både små, små och större barn. Jag ska testa den nästa gång jag har "babybokprat" för de yngsta. Färgerna kommer att tilltala bäbisarna och innehållet och spänningen föräldrarna. Vad mer kan man begära?

Helena Davidsson Neppelberg är illustratör och har gjort många böcker, både helt på egen hand och tillsammans med sin syster Cecilia Davidsson.

Jag gillar henne lite hårda, kalla, kontrastrika stil. Den har ett eget tilltal, den känns både väldigt modern och kul. Läs och rys!

Hos doktorn - en grymt bra bok

Vi har läst den gång på gång. Mina snart treåriga barnbarn och jag. Vi har läst "Hos doktorn" av Michaël Escoffier och Matthieu Maudet. Om och om igen.


I doktorns väntrum är det fullt. Krokodilen får hjälp med sin tandvärk, elefanten har ont i näsan och blåser ut världens största bubbelgum och nästa patient, vargen har ont i magen. Och undra på det för i väntrummet har några patienter försvunnit och vi anar anledningen till vargens magont. Men...det gör inte doktorn och oj oj vad är det som händer därnere? Nämen... Hallå...
Doktorn byts ut och nu finns endast en liten stackare kvar i väntrummet. Lammet!

Den här lilla franska bilderbokspärlan har något som gör att man vill läsa flera gånger. Den har ett mellanrum som inte skrivs ut. Ett drama i bilden som sker utanför texten. En spännande historia, en berättelse som man kan tro kanske saknar några sidor ( i varje fall Julian för han bläddrar och bläddrar och bläddrar och läser "Nästa" för sig själv i soffan.)
En härligt tragikomisk historia som blinkar åt flera andra bilderboksvänner, Doktor Dentista av William Steig och Min tur av Ernst Jandl.
En humoristisk väntrumsrysare. Grymt bra!

Vad säger fågeln?

Tolv fåglar är representerade i denna första fina fågelbok för de yngsta Det pjyttras och svirras, det flötjas och tvillras mellan sidorna.
Vi får träffa Blåmesen, Skatan, Nötväckan, Hägern, Pilfinken, Sothönan, Flugsnapparen, Gröngölingen, Domherren, Jordugglan, Koltrasten och Talgoxen.
Alla är helt bedårande läckert avbildade i sin naturliga miljö.
Man vill läsa och skåda fågel i soffan om och om igen tillsammans med en nyfiken tvååring. Det är tungvrickning och riktigt kul, det är stor fågelpoesi i litet format. Det är bilderbokskonst.

Jag älskar de gråbruna Pilfinkarna i den röda nyponbusken och den tvillrande Flugsnapparen på sin jakt efter en fluga till flugsnappefågelungen som tittar ut ur sin holk.
Gröngölingen är en annan favvo som med sin stirriga blick och sitt klyyande skrik ändå är alldeles oemotståndlig. Jag kommer att tänka på en diktrad av Barbro Lindgren "Gröngölingen är på väg - röd om huvet, tung i gumpen, yrvaken och glad".

Joar Tiberg är poet och detta är hans första barnbok. Anna Bengtsson som illustrerat boken är sedan länge en av våra största bilderbokskonstnärer.

är det dags?

Kitty Crowther får snart motta det finaste barnbokspriset i världen. Hon är årets ALMA-pristagare som hon får för en samlad barnboksproduktion om 35 titlar. Imponerande då hon endast är 39 år gammal. Hon är lika mycket illustratör som författare och hon har en helt egen stil, "linjens mästare men också stämningens" som ALMA-juryn skriver. Kitty Crowther är bosatt i Belgien och ännu finns bara sex tittlar översatta till svenska.
Den bästa tycker jag är den senaste "är det dags?" En liten godnattrysare där mjukisdjuren väntar och väntar och undrar och undrar om det inte är dags snart. Kommer han inte? Men nej, och inte än och forfarande inte?
Men så till slut "sssch" så öppnas dörren och "Här är han!!!"
Ett riktigt kammarspel, en väntan i barnkammarmiljö där man ser hur det blir mörkare och mörkare och dagen blir till kväll. Minspel, kroppsställning och stämning skildras med enkel blyerts och färgpenna. En egen stil, inga schabloner, välkänd miljö. En bok till långsamhetens lov.
En toppenbok att varva ned och läsa som godnattsaga, en bok man kan läsa många gånger utan att ledsna. Mitt tvååriga barnbarn älskar den! Jag med!

Stina Wirséns fenomenala Vemböcker!

Stina Wirsén har skrivit och illustrerat böcker för de minsta små. Böcker som är alldeles fenomenala med sina karakteristiska figurer och alla små och stora problem. För de minsta, men med dramakaraktär och som med alla bra bilderböcker så är de också i högsta grad giltiga för alla.

Vem är ensam? Vem bestämmer? har redan blivit klassiker och dramatiserade till riktiga teaterpjäser.

I "Vem är bäst?" så tävlar nallen och katten i vem som är bäst i springning, hoppning, kullerbytta och att stå på huvudet men så kommer fågeln...och hon är i alla fall bäst ...på flygning. Hög igenkänningsfaktor!

I "Vem sover inte?" ska kaninen sova över hos nallen. Så kul det ska bli! Med massor av lekar, film och popcorn. Men...när det är dax att sova vill inte kanin längre. Fastän nallemamma läser en låång saga. Nej för sängen är för mjuk och det luktar inte som hemma...

Förutom dessa två finns det ytterligare åtta Vem-böcker! Läs och njut!

Till vildingarnas land

Finns det en bättre bilderbok än "Till Vildingarnas land" av Maurice Sendak?
Boken som kom ut 1967 är verkligen en riktig klassiker. Nu har den filmats och boken är populärare än någonsin.
Just nu är jag i NY och alla bokhandlar toppar barnboksavdelningarna med böcker, figurer, pussel av "Where the wild things are" och jag bara vill ha, vill ge bort, vill läsa och läsa och leka denna underbara saga.

Boken handlar om Max som busat så mycket i sin vargddräkt att han får gå och lägga sig utan kvällsmat. Han morrar tillbaka till mamma och när hon stängt dörren så växer en djungel upp i hans rum, han seglar ut i världen där han träffar på värsta monstren som är helt galna och faarliga.
Max tämjer dem med sin magiska blick och blir vilddjurens kung för att så lessna och segla hem igen.
Och... när han kommer hem så är kvällsmaten fortfarande varm.
Maurice Sendak fick år 2003 ALMA-priset. Astrid Lindgren Memorial Award för sitt författarskap med denna boken som en glittrande pärla. Har du inte redan läst boken så gör det! om och om igen.
(för min del så kommer boken på delad förstaplats tillsammans med Anna-Clara Tidholms fenomenala "Knacka på")

...och en till ny pekboksgoding

Hur låter...? av Ann Adelsson och Jonas Burman. En tuta och höra-göra bok med tips och trix hur du kan fixa alla ljud till bilderna på racerbil, tåg, fiskebåt och allra bäst (tycker jag) helikopterförarljudet med instruktioner: Knyt händer och klappa snabbt och rytmiskt på din egen bröstkorg. Säg samtidigt (med radioreporterröst). "Detta är August Mohlin som rapporterar ifrån morgontrafiken. Alla infarter flyter fiint, inga störningar inrapporterade! Men vägbanorna är hala efter nattens snöande så ta det lugnt och håll avstånden.. Over and out! "

Kul, lite annorlunda och nytt. En kartongbok som håller att bita i. Ålder 0+

Cool pekbok i svart-vitt

En fransk liten godbit av Xavier Deneux i kartong med svartvita bilder och med spännande hål i boken som gör att det känns extra kul att bläddra vidare. Helt genial med en liten detalj i färg på varje sida. Mina fina djur heter boken, nästan helt utan text men med så läcker layout att man bara vill ha! Det är inte så förvånande att denna fina pekbok också säljs på Designtorget. En fin presentbok till hela familjen. Ålder 0+

Bebisens roliga rim och ramsor

Åhh!! Återigen en riktigt fin och härlig rimbok. Lätt och behändig att hålla i, läckra 50-talsillustrationer och dessutom en dvd som bilaga med åskådliga ramsinstruktioner.

Flera gamla godingar men en och annan nying också. En ny härlig fotbollsramsa fastnade jag för :"Avspark, framspel, vänsterfint, och högerfint tuuuunnell, klicka, klacka ...ååå i måål!"

illustration: Camilla Lundsten ; urval och instruktioner: Birgitta Westin.

Men ännu så länge är Bom Bom: Barnens älsklingar min favvorimochramsbok. Underbar helt igenom! Bästa välkommentillvärldenpresenten!

Ramsor

Alla som känner mig vet att jag är galen i ramsor. Jag tycker faktiskt att det är lika roligt som det verkar. Ännu roligare har det blivit när jag numera kan ramsa och tramsa med mina barnbarn.

Nu har det kommit ut en ljuvlig liten och nätt ramsbok i Min lilla skattkammare-serien med några av våra mest älskade vaggvisor och ramsor. Boken har bara 26 sidor, bra tycker jag, ibland är det skönt att ha en tunnare bok att hålla i. Det bästa med denna bok är ändå de finfina illustrationerna av Eva Eriksson. Man vill ha! På varje uppslag finns en småbarnsramsa och en vaggvisa, med boken följer också en cd-skiva, där Louise Lindfors sjunger och Klas Gullbrand spelar alla visorna. Urvalet är gjort av Marianne von Baumgarten-Lindberg och Ingela Rinaldo Davidson.