torsdag 31 mars 2011

Dilsa och kärlekens mysterium

Kalle Skavanks smarta kompis Dilsa har löst deckarfall i åtta böcker, de sk. "kioskdeckarna" av Petrus Dahlin. Nu får Dilsa en helt egen bokserie med egna fall att lösa. Fall på det mer emotionella planet. I första boken i serien ska hon försöka hjälpa Ella som är så sjukt kär i Axel att hon knappt kan äta eller tänka på någonting annat. Magen pirrar och hon blir spagetti i benen så fort hon tittar på Axel. Dilsa bestämmer sig för att hjälpa till och lista ut vad Axel känner för Ella. Men kärlekens mysterium är inte så lätt att lösa. Att lista ut vad någon annan tycker utan att fråga rakt på sak är svårt. Det kan lätt bli många missuppfattningar. Dilsa får råd av Kalle som själv också verkar ha kärleksbekymmer. Dilsa och Kalle Skavank är två jättemysiga och trevliga bokbarn. Jag gillar bägge två lika mycket. Coolaste detektiverna. Dilsa är envis, snäll och smart och har tre storebrorsor. Kalle är hennes kusin och sköter om sin pappas kiosk. Han haltar eftersom han var med om en tågolycka när han var liten och har nu en protes istället för sin ena fot. Jag är helt säker på att även den här serien kommer att bli väldigt uppskattad av unga bokslukare. Snygg layout och härliga illustrationer av Sofia Falkenhem gör boken både attraktiv och lättläst. se också författarens egen hemsida http://www.kalleskavank.se/

onsdag 23 mars 2011

Besatt

Jag har verkligen gillat Anne Cassidys tidigare böcker, "En andra chans" och "Glöm mig inte". De är rätt så stillsamma berättelser men ändå dramatiska och rafflande bladvändare. "Besatt" är likadan - en riktig triangelthriller.

Elly bor med mamma och storebror Andy som just kommit hem från Irak-kriget. Andy hamnar dessvärre i fängelse efter en misshandel och återigen lämnas Elly ensam med mamma. Hon söker tröst, styrka och kärlek hos grannkillen Carl. Framför allt kärlek.
Så börjar coola snyggingen Sandy, i Ellys skola och det dröjer inte länger förrän Sandy och Carl är ett par. Ellys svartsjuka tar hennes själ i besittning och hon börjar manipulera och intigrera för att slå in kilar i Carls och Sandys kärlek.
Till det yttre är Elly lugn och verkar inte bry sig. Hon flörtar och hånglar med andra killar. Hon går på fester, jobbar, pluggar, men svartsjukan sjuder och hon planerar ständigt hur hon ska få tillbaka Carl.
Samtidigt börjar hon rota runt hemma i Andys rum. Hon hittar födelsedagskort från Andys pappa till Andy. En pappa som själv inte alls har haft någon kontakt med. Varför? Hon hittar utklipp, foton och ... en pistol.
Sakta, sakta skruvas historien upp, stämningen hårdnar och ...beslutsamheten.
Beskrivningen av Elly är stark. Hon är ensam, sökande, kärlekstörstande och sviken av många. Av Andy, av den totalt frånvarande pappan och av mormor´som dog förra året och som var (och är) hennes stora förebild. Mamman gör henne chockad och besviken genom en otrohetsaffär (med Carls pappa) men framförallt är det förlusten av Carls kärlek och vänskap som gör henne totalt obalanserad.
Det blir svartsjukan och hämnden som driver henne. Mot katastrofen.
En bladvändare i en suggestiv stillsam dramatik.

söndag 13 mars 2011

Dalia Drakviskaren

Första boken i serien om "Dalia Drakviskaren" låg länge på att-läsa-högen innan jag grep mig an. Men när jag till slut började läsa så fastande jag och läste med stor behållning om draksystrar, kvinnliga drakviskare och drakkrigare. Krigarprovet är första delen i serien.

14-åriga Dalia och hennes vän Lutia ska göra tre prov som kvalificerar dem till drakkrigare så att de får sin draktatuering och sedan ansvaret att beskydda drottningen mot den onde fursten som hotar riket.

På själva provdagen är allt väldigt spännande men Dalia oroar sig för sin drake, Flumar, som visat tecken på dålig aptit och slöhet. Dalia fasar för att hennes drake blivit smittad av draksjukan som florerar och som är mycket smittsam.
De onda aningarna slår in, det går inte alls bra för Dalia och Flumar. Hennes drake är inte sig själv och hon blir inte godkänd och får därmed vara kvar som novis ett år till.
Det är något som inte stämmer.
Dalia vill inte tro att det är draksjukan som drabbat Flumar. Hon vill göra allt för sin drake och håller sig nära henne. Följande natt upptäcker hon att någon smyger sig in till drakarna och ger dem något grönt, illaluktande extrakt ur en flaska. Kan det vara så att drakarna blir förgiftade. Och i så fall, varför?
I drakviskarnas land är det kvinnorna som styr, de flesta männen är hantverkare eller fiskare och kvinnorna tar hand om det viktigaste, barn, hem och handel. Men det finns en som har en särställning, trollkarlen Jax som drottningen utsett till hovtrollkarl och som gör mirakel med sina örter.
Dalia tar kontakt med trollkarlen för att berätta sina misstankar.

Första delen av Dalia Drakviskaren slutar i en kliffhanger. Det är spännande, välskrivet och ganska lättläst. Ett plus att det är tjejer i huvudrollerna. Jag hoppas och tror att serien blir omtyckt och läst av både tjejer och killar. Författaren är danska Ida-Marie Rendtorff och för översättningen står Lena W. Henrikson.

lördag 12 mars 2011

Bara vara Jennie

En lockande rosa framsida men ett skrämmande hjärtskärande innehåll. Lite som "Mig äger ingen" eller "Svinalängorna" för barn. Jag läste den med sikten skymd av tårar.

Jennie ska börja trean. Hon har fått ett par nya snygga långbyxor som är lite för långa. Mamma lovar att lägga upp dem till imorgon då det är upprop. Jennie kan inte sova, hon oroar sig. Inte bara för morgondagen och nya klassen utan också för mamma och tystnaden bakom den stängda dörren. Är det bra eller dåligt. Hon skaffar sig flera ärenden ut i köket för att se om mamma syr, för att fråga om hon ställt väckarklockan till i morgonbitti, men egentligen är det för att se om hon har något glas framför sig. Men allt verkar lungt. Än så länge. Jennie somnar.
När hon vaknar så vet hon direkt att något är fel. Innan hon ens öppnat ögonen. Det är för ljust och för tyst. Dom har försovit sig!
Jävla skitmamma ligger som ett bylte i sängen, det stinker ur munnen och på nattygsbordet står en flaska och ett glas, på köksbordet ligger byxorna, bara ena benet är upplagt.
Utan att tvätta sig eller ens gå på toaletten kastar Jennie på sig kläderna och tokspringer till skolan. Hjärtat dunkar och ögonen är fulla av gråt. Hon sväljer, torkar bort snor och tårar och går in. Första dagen i trean. Ensam.
Jennie gillar skolan, det blir en frizon. Hon har en snäll fröken som ser henne och undrar lite ( men bara lite) och det bästa av allt, hon får en vän i Monika, en överklassflicka med fint hus och barnflicka och med en mamma som dövar sitt jobbaförmycketsamvete med prylar och presenter.
Dom är lika omaka som ensamma men kommer bra överens. Men när Monika vill komma hem till Jennie tvingas hon ljuga om sin mamma, om att hon jobbar natt på sjukhus och måste sova.
Mammas drickarperiod räcker längre än vanligt och Jennie får ta hand om all tvätt, mat och lillebror Jonatan.
Jonatans pappa Micke hämtar Jonatan på helgerna och ibland får Jennie följa med på ett Happy Meal, men han blundar för vad han tror sig veta. Till om med på julafton när Jennie gråter och ber att få följa med hem till Mickes nya familj så nekar han...
Julen blir katastrof.
Mamma lovar att det ska bli ett nytt liv. Efter nyår.
När det till slut rasar samman, avslöjas Jennies alla lögner och det kulminerar med en scen som är värre än värst. Hur jävligt kan livet vara för en nio-åring? Jennie vill aldrig mer gå till skolan.

Solveig Olsson-Hultgren har skrivit en berättelse som man blir väldigt gripen av. Det är sorgligt och hemskt. Avskyvärt och pinsamt. Men... det finns hopp och ett trovärdigt lyckligt slut som varken blir enkelt eller sentimentalt. Bara hoppfullt! Boken är stark och jag gillar den skarpt.

torsdag 10 mars 2011

Pojken, flickan och muren

Adham ser muren varje morgon när han vaknar. Varje morgon hoppas han att den ska vara försvunnen. Men den finns kvar.
Dag efter dag.

På andra sidan muren ligger huset där Adham tidigare bodde tillsammans med mamma, pappa och syster Sulafa. Där fanns också deras trädgård med apelsiner, oliver och timjan och ett träd där farfar brukade hänga upp sin rakspegel. Där fanns skolan. Där fanns skrattet.

Allt blev kvar på andra sidan. Också skrattet.

Sulafas ben är sjuka så Adhem kör henne i en kärra. Upp till kullen, till hunden Schas som kommer rusande. Då ler barnen, de skrattar inte, med dom ler.

Sulafa önskar sig en apelsin från deras förra gård. Ahmed lovar att ordna det. På något sätt.
Han ska över muren. Han ska över på andra sidan. Så. Han börjar träna höjdhopp. Han tränar och tränar och tränar, han hoppar och hoppar och hoppar. Men han kommer inte högre än till en tredjedel av muren. Det kommer aldrig att gå att hoppa över muren. Den är alldeles, alldeles för hög."Det tar tid för höjdhopparen att få vingar", diktar Sulafa.

Men... Ahmed har en plan! Tillsammans med Schas tar han sig upp på ett bilflak och tjuvåker in genom porten, förbi vakten och han söker upp det gamla hemmet.

Med en stor portion list, mycket mod och lite tur så får han med sig både apelsiner och två andra superviktiga saker. Farfars rakspegel och ... skrattet!

Sulafa planterar apelsinkärnor och diktar. Båda Ahmed och Sulafa hoppas!

De diktrader som Sulafa citerar är skrivna av den palestinska poeten Mahmoud Darwish och det är också de rader som boken har som motto:..."bakom muren, en morgondag som bläddrar i våra papper"

Pojken, flickan och muren är skriven av Ulf Stark och kongenialt illustrerad av Anna Höglund. Den kommer ut i samtidigt på svenska och på arabiska. Boken utspelar sig i Palestina, men det sägs inte direkt i boken. Ulf Stark säger själv i en intervju i Opsis Kalopsis nr 4/10 att han vill skriva en bok om hopp. En hoppfull bok utan att för den skull bli hurtig. Både Ulf Stark och Anna Höglund har varit i Palestina och pratat och framförallt lyssnat till barnens berättelse. Och resultatet, den här fina boken, kommer att göra skillnad. Det är jag säker på!

måndag 7 mars 2011

Extra - en morgon stod hon bara där

En dag står hon bara där. På skolgården. Hon är blek, allvarligt, lite frånvarande och Pim-Pim blir nyfiken. Vem är hon? Flickan verkar tveksam och dröjande och när Pim-Pim frågar efter hennes namn tar det en bra stund innan hon liksom bara säger rakt ut, Extra. Jag heter Extra.
Konstigt namn, tycker Pim-Pim, hittar hon på? Vem är hon, denna mystiska flicka. Liksom ett väsen. Som luktar äpple.

Extra börjar i Pim-Pims klass och sakta, sakta påverkas hela klassen. Extra pratar med alla, från de minsta ettorna till de största niorna. Hon tar fram det bästa, får alla att liksom lysa, får förtroenden. Men...hon undviker Pim-Pim. Just honom av alla. Varför? Han förstår ingenting. Han var ju ändå den förste av alla som pratade med henne, bjöd hem henne.

Pim-Pims pappa berättar om en cirkusföreställning och om trollkarlen Malaki, som senare dyker upp lite oväntat i en skåpbil. Pim-Pim och pappa bestämmer sig för att följa efter bilen för att se var trollkarlen bor. Och Pim-Pim har en stark känsla av att Extra hör ihop med trollkarlen. Han vet inte varför. Bara en känsla. Han återvänder till Malakis hus. Ensam.

Så är det en mystisk katt, några spelkort och magiska försvinnanden. Och slutligen en bäbis som är svårt sjuk ...och "De mörka molnen hopar sig".

Jag får en stark "Mästaren och Margarita"-känsla. Och en omisskännlig Per Nilssonsk ton. Det är stillsamt magiskt, härligt berörande. Och till hösten kommer en fortsättning. Underbart!

söndag 6 mars 2011

Berättelsen om Matt Surrington

En helt galet rolig bok om en helt vanlig 10-årig pojke som tror att han kan förvandla sig till fluga.
Matt Surrington bor med sin lillasyster och sina föräldrar i en lagom liten och trevlig stad. En dag kommer mamma och pappa in till barnen och berättar en "jättetrevlig nyhet". De ska flytta in till storstan, pappa har fått ett nytt jobb, han kommer att tjäna mycket pengar.
Inte alls kul tycker Matt och försöker förvandla sig till fluga. Det går nu inte så bra och vare sig han vill eller inte så flyttar familjen. In till storstan.
Matt börjar en ny skola och blir genast mobboffer då han råkar säga att han kan förvandla sig till fluga. "Surr, surr, Surrington, han tror han kan flyga", skriker Ananas Johnson och försöker istället fövandla Matts liv till en mardröm.
Matt, lillasyster Amanda och mobbaren Ananas blir inlåsta i skolan och hamnar rakt i famnen på två inbrottstjuvar. Nu måste Matt få sin superkrafter att fungera annars är de illa ute.
Andy Stanton skriver roligt, fnissig och fullständigt galet. Lite i Roald Dahls anda. Många nybörjarläsare kommer att gapskratta. Boken passar även lite äldre barn som inte kommit igång så bra med läsningen. Stor stil, spaciösa sidor och flera illustrationer gör läsningen mer lättillgänglig.
Boken är illustrerad av Ross Collins. Stanton har även skrivit böckerna om herr Grums.

Odd och frostjättarna

Den nordiska mytologin i en vintersaga med den lille pojken mot den store jätten.
Allt är både fasansfullt och väldigt vackert som det bara kan bli i sagans värld.
Odd den faderslösa vikingapojken är halt till följd av en olycka, ensam och delvis utstött. Han rymmer till skogs från sin elake styvfar Eldred den fete, för att söka skydd i sin döde fars gamla timmerkoja.
Här i skogen möter han på tre djur, en enögd örn, en smidig räv och en fastklämd björn som snart avslöjar sig som Oden, Loke och Tor i förtrollade djurskepnader.
Tors hammare är stulen, asarna smågrälar och deppar, Asgårds förintelse väntar och evig vinter hotar.
Den unge pojken som trots sitt handikapp inte ger upp utan tvärtom tänder hopp, manar på dem alla att ta upp kampen med Frostjättarna.
Ingredienserna från folksagan blandas med gudamytens och vi får en vidunderligt vacker utvecklingsberättelse och vintersaga berättad av en av de största i fantasyvärlden, Neil Gaiman. En liten läcker högläsningsbok, en saga att läsa fler gånger.

lördag 5 mars 2011

De stulna barnen

Jo Salmson har gjort succé med två lättlästa fantasyserier, Drakriddarna och Almandrarnas återkomst. Nu kommer en ny välskriven och lättläst serie, Häxfolket.

Sol är en ljushårig, glad flicka som gör skäl för sitt namn. Hon liknar inte någon annan på gården och det händer att folk ute på fältet till och med gör tecknet mot ondska när hon går förbi. Varför vet hon inte men kokerskan, Misana har många, många gånger berättat om när hon kom till gården. Hon var liten som en räka, blek och insvept i en blå sjal. Ett hittebarn? Mer får Sol inte veta och hon nöjer sig med den förklaringen.

Det finns ytterligare två barn på gården, Arel, som tränas till krigare och vill hämnas sin äldre brors död och Eno som är son till en handelsman. De tre har lekt tillsammans nästan varje dag sedan de var små. I hemlighet.
En dag upptäcker Sol ett hemligt rum vid sidan av den stora eldstaden i salen. Underbart, tänker hon, nu kan vännerna träffas utan att de vuxna upptäcker dem.
Det är också här, i det hemliga rummet, hon får veta den hemska sanningen av sina vänner. Hon är en slav. Hon kommer aldrig att kunna lämna gården. Om hon rymmer kommer hon att straffas. Förtvivlad och arg kräver hon av kokerskan, att få veta mer om sitt ursprung, men hon vägrar berätta.
Sanningen är dock mycket värre och mycket farligare än både hon och pojkarna kunnat ana.

Första delen i "Häxfolket" är spännande. Boken slutar i en kliffhanger och del två kommer att bli efterfrågad i samma stund som den första är utläst.
Natalia Batista har gjort de mangaliknande illustrationerna. Jo Salmson har hittat rätt. Igen. Boken får flera extrapoäng med en stark tjej i huvudrollen. Slukarläsning för nybörjarläsarna!

Synvilla

En klassresa till Gotland. Sista resan med klassen. Sista grejen de ska göra ihop i nian. Sista grejen innan de skingras för sommarlovet eller för evigt.
Alla är förväntansfulla, glada, pirriga. Det här är resan som de ska göra allt som deras föräldrar är så jävla oroliga för att de ska göra.

För Samuel är det allvar. Han har bestämt sig. Bestämt sig för att detta verkligen ska bli sista resan. Någonsin.
I ryggsäcken har han ett ombyte. I fickan en kniv. I öronen hårdrock. Han har bestämt sig för att göra ett bestående intryck. Bli den som alla talar om. Att finnas kvar som en legend.

Emelie är den coola, söta, fina. Lukas den nya, roliga, läckra. Tillsammans är de framgångsrika, lyckliga. Värsta sorten. Sådana som Samuel skulle vilja hata om det inte var så att han blivit helt galetförälskad i den ena av dem. Att vara sexton kan vara ett helvete!

Ika, Emelies mamma, är med på resan, för att hjälpa till att hålla lite ordning. Men också för att kanske, kanske komma dottern lite närmare. Hoppas hon.
Ika lägger snabbt märke till Samuel och hans svartklädda svårmod. Hon iakttar och blir attraherad och irriterad av ungdomarnas lättsinne.
Tre nätter tillsammans i en stugby på Gotland. Katastrofen smyger sig på. Stämningen vrids upp. Sista natten med gänget närmar sig.
Karina Berg Johansson har skrivit en suggestiv bladvändare, en psykolgisk sträckläsningsthriller där man anar att slutet inte blir lyckligt.