torsdag 21 januari 2016
Singers melodi
Singer är det lilla sjölejonet som har kommit ifrån sin mamma och pappa och förts bort. Han växer upp och slår följe med ett resande cirkussällskap. Vännen och lejontämjarungen Manfred är den trogne följeslagaren. Han har också kommit att bli utan sin mamma och pappa. Sida vid sida hamnar de.
Singer i sin apelsinlåda och Manfred i sin vagga. Om höstarna tränar de att stå på huvudet i motvinden och göra kullerbyttor i medvind. På vintrarna brukar de vira in sig i skäggiga damens julklappshalsdukar och rulla sig till en stor snöboll. Vännerna gör allt tillsammans. Till och med firar de födelsedagarna tillsammans. Sjölejon-åren går dock nio gånger fortare än pojk-åren och snart är Singer gammal och Manfred fortfarande barn. Och Singer börjar längta bort. Eller hem.
En morgon står apelsinlådan tom och ödslig. Var är vårt sjölejon? Var är Singer?
Manfred blir förtvivlad och bestämmer sig för att ge sig ut för att leta. Purpursälen Viola har en idé. Singers längtan stavas HAVET. Doften av salt och tång lockar och visar vägen.
På vägen möter han flera spännande figurer. Dansbandskungen Klint Royale och kaptenen Lolita von Sydow.
Singers melodi är en varm och filosofisk saga som rymmer stora frågor om flykt och hemmahörighet. Både Vanna Rosenberg och illustratören Cecilia Heikkilä är debutanter. Det är vemod och färg, saga och ordlekar, saknad och längtan. En härlig och vacker högläsningsbok.
Jag hoppas, hoppas att den når fram!
tisdag 19 januari 2016
Djupa ro
Det är fyra tjugoåriga vänner som inte har träffats på över åtta månader, det finns tusen saker att säga men inget funkar. För de borde inte ha träffats just nu.
Ludde och David har varit i Norge och jobbat. Paula har pluggat i Uppsala och Tove har rest i Asien. Det borde finnas hur mycket som helst att prata om men … det kommer aldrig att bli detsamma igen. Det kommer alltid att saknas en.
Jonte är död. De hittade honom vid Djupa Ro, under bryggan.
I det lilla samhället Ingelstad hittas Jonathan död. När de fyra vännerna får veta så åker de hem. Det har gått nästan ett år sen de sågs. Nu är det begravning. Men hur ska de överleva?
Minnena rullas upp. Fotbollsträningarna, festerna, skolan, cykelturerna till badplatsen, folkölsfesterna.
Alla känner alla i det lilla samhället. Ryktena går. Varför skulle han bada helt ensam? Mitt i natten? Döden är obarmhärtig. Och det finns inga svar. Eller?
Djupa Ro är en långsam vacker berättelse om det svåra i livet, om det lilla samhällets fördelar och trångsynthet, om vänskap, om kärlek, om hemligheter under ytan, om sorg och maktlös saknad.
Djupa Ro är en roman som man läser långsamt. Så att man hinner tänka efter.
Författaren Lisa Bjärbo har tidigare skrivit flera ungdomsböcker och arbetar också som frilansskribent och bokrecensent. Hon är en flitig bloggare och har drivit podcasten Allt vi säger är sant, där hon tillsammans med Per Bengtsson pratat om ungdomsböcker.
torsdag 14 januari 2016
Hälsningar från havets botten
Fille har precis börjat musikgymnasielinjen och hjärtat slår volter när han ser vem som ska börja i parallellklassen. Hanna, som han varit kär i alla sex år sedan hon flyttade. Hon är tyst och lite svår men Fille minns hennes särskilda humor och skratt. Hur ska han komma nära henne.
I samma gäng som Fille är barndomskompisen Jonte och brudmagneten Edwin. Fille bor med sin bohempappa och har en fin och nära relation med farmor. Han saknar sin brasilianska mamma som han inte träffat sedan han var fyra år.
Men nu är det Hanna som gäller. Han lägger an och lyckas så där men till slut får de nån slags connection. Det tar lite tid och tafflighet men ...kärleken är ljuvlig och varm, underbar och svår.
Hanna bor hos sin moster i stan. Mamman och tvillingsystern Kajsa är kvar i Göteborg av okänd anledning. Sakta förstår läsaren och så småningom också Fille det tragiska i familjen.
Fille har också sitt att bära på. Som han knappt varit medveten om.
Hanna har kommit längre, Fille vet inte först hur han ska ta sig upp från havets botten när han får reda på varför mamman varit frånvarande hela hans uppväxt. Inte får han någon hjälp heller. Från vare sig pappa eller farmor. Men tillsammans med Hanna förstår han att man får vara sin egen och lära sig förlåta. Sig själv och andra.
Hälsningar från havets botten av debutanten Christina Lindström är en relationsrysare i skolmiljö. Det är rappt och roligt berättat om den ljuva och svåra ungdomstiden. Fina personporträtt och bra språk. Lättläst och fängslande. Vad kan man mer begära.
Christina Lindström jobbar som gymnasielärare har låtit sig inspireras av minnen, litteratur och musik. Hon har satt ihop en låtlista till boken https://play.spotify.com/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)