torsdag 14 juli 2011

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

En fin debut av Sara Ohlsson från det lilla, läckra förlaget Gilla böcker med den geniala titeln "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag".

Olivia och John - det perfekta paret. Snygga, fina, nästan för bra, lite för parigt, (särskilt då Olivias bästa kompis Emma också är ihop med Johns brorsa, Martin).
De har hållit ihop i tre år men nu vill inte John vara ihop längre. Han har tröttnat, inte bara så där men har tänkt på det ett tag...
Olivias värld rasar. Emma och kompisen Tor peppar. Uppmuntringssnack och Emma har stora planer på återförening.
Hur kan man få tillbaka en kille, få ett ex att bli kär igen "Operation - få- John-tillbaka" inleds under täcknamn "Operation fågelbajs".
1. Visa sig som den perfekta flickvännen, vara snygg, mysig. Skicka små trevliga påminnelseSMS.
2. Funkar inte det så gör honom svartsjuk, flörta lite med andra. Lite, äsch, det kan vara svårt att hålla det på flörtstadiet, särskilt när spriten flödar och kåtheten sätter in.
Olivia är deppad och känner sig usel men peppas av kompisarna. Hon tänker oupphörligen på John. Allt är kaos och förvirring. Plan 1 verkar inte funka heller. Visst är hon snygg och mysig men vad hjälper det? Plan 2 alltså, svartsjukegrejen... Andra killar!
Danjiel är lättsam och kul, jättebra i sängen, en knullkompis. Men han har en tjej och det är inte lätt att bli dumpad och dumpad, igen och igen. Kalle är lite bonnig men ändå fin och väldigt seriös. Funkar ett tag men John skymmer sikten och Kalle är ute ur leken. Olivia blir sviken igen och nu blir det tillslut bara fester och sex som snurrar runt runt och snacket går. Varför är en tjej som bejakar sin sexualitet inte okej. Hon lyssnar ju på sin kropp, hon vill ha närhet. Olivia nästan missbrukar sex, men hon vet inte vad hon vill.
Jo, ett tag är det ju John, men sen... nja. Livet är komplicerat. Mamma och pappa trasslar till saker och ting också.
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en på-kornet-bok. Lättläst, rolig och sorglig på samma gång. Det blir aldrig för mycket smet och gråt, personbeskrivningarna är bra. En bok som kommer att gå ur hand till hand. En riktig bokslukarbok av rang!
Ytterligare en ny jättebra svensk ungdomsboksförfattare är född! Coolt!

onsdag 13 juli 2011

Lägret



Med de hotfulla orden "Barndomen drabbar alla..."inleds boken Lägret av det danska konstnärsparet Oscar K och Dorte Karrebaeck. Boken är vidunderligt vacker och alldeles ofattbart brutal. Texterna utgår från vittnesmål från Auschwitz och bilderna förstärker det hotfulla och hemska.

Det är sommarlov och solen skiner. Barnen anländer i bussar och väntar med små koffertar i händerna och namnskyltar om halsen.
De vuxna, i clownkläder och med clownmasker, tar emot och tar ifrån dem alla tillhörigheter, deras namn, rakar av dem håret och ger dem nummer.
Ovanför ingången står det "Kärleken besegrar alla".





På led får barnen gå förbi barackerna med fina dagisinspirerande namn som: Blåklockan, Tusenskönan, Gullvivan och Smörblomman. Soppan är tunn och brödet torrt.
På hårda britsar får de ligga tillsammans tre och tre. De måste vara tysta. Tre-tretton ristar streck för dagarna med skeden på väggen.
Allt är ödesmättad, hårt, brutalt. Skelettskuggor hotar. Med enahanda löpandebandarbete fördrivs dagarna. Barnen ska göra hästar, stoppa svinhår i svanshålen och måla dem. Skynda, skynda, jobba, jobba, annars blir det lådan. Ingen rast, knappt nån mat.

Det blir kallt, några blir sjuka, några dör. Det är hemskt.

Tre-elva den vackra Teresa ger en fiolkonsert men kastar sig sedan mot elstängslet.

En liten ekorrunge förgyller några dagar men upptäcks snart. Och då blir allt ännu värre igen. Lådan för Tre-sexton och döden för ekorrungen.

Boken avslutas med examen, gratulationer och för stora kostymer. Nu är grindarna öppna, alla kan gå. Vet bara inte vart... många har offrats på vägen.

Oscar K och Dorte Karrebaek skrev för några år sedan tillsammans med några danska kolleger, ett manifest, Av, for sagomel, en slags poetik för bilderboken och med ett starkt stridsrop " Bort med den pedagogiska tvångströjan för barnboken". Låt barnboksutgivingen få samma vilkor som vuxendito och slippa krav på lättillgänglighet, igenkänning och politisk korrekthet.
En liknande diskussion har även förts i Sverige där vi ligger kilometerlängder efter i barnboksmod. Här råder fortfarande en "godnattsagestämning" där många böcker huvudakligen har till uppgift att roa och söva istället för att engagera.
Lägret är definitivt ingen godnattbok, men en stor läsupplevelse och en bok som ställer frågor och som berör.
Ett allålderskonstverk om att hamna i underläge, att byta verklighet, att känna vanmakt och att försöka finna sig tillrätta. En omskakande läsning!

tisdag 5 juli 2011

Emblas universum

Embla är i sitt lekrum och bygger en häftig rymdraket. Så kommer lillasyster Anna och vill vara med. Men det går inte. Inte alls. För Embla vill inte.
Absolut INTE! Mamma kommer och försöker medla. "Alla får vara med och leka. Precis som på dagis." Men hon fattar ju INGENTING!
För Embla är astronauten, raketen, alla stjärnorna och planeter. Hela universum och Anna ryms INTE!!







Men här på jorden, i verkligheten...försöker mamma....! Embla argumenterar och förklarar och förklarar och ger exempel om träd och böcker och att Anna faktiskt inte får plats i hennes rymdforskningslek. Embla är faktiskt BOKEN med alla bokstäver som fyller ut hela bokhyllan!



Mamman blir tröttare och tröttare, hela kroppen säckar liksom ihop. Men hon fortsätter och försöker verkligen medla... med familj...och att alla får vara med... och att alla måste få rymmas.



Men... till slut..äntligen, förstår hon att Embla VILL LEKA ENSAM!



Mamma och lillasyster Anna går till köket för att börja med maten. Det blir tyst.



Jättetyst...




Ojoj vilken bok. Om att hävda sin rätt, om att få vara för sig själv. Om att stå emot trycket. Om att få rätt. Och om att ändra sig.



Bilderna förmedlar stämningen och känslan på ett fint sätt. Man kan verkligen se hur Embla, lillasyster och mamma mår. Jättestark text, och spännande bilder i blyerts, färgpennor och collageteknik. Fin layout där texten ibland böljar fram, eller ligger som collagetext.

Majken Pollack är dramatiker, skådespelare och regissör och Emblas universum är hennes debut som författare.

Sara Lundberg är bildkonstnär, illustratör och barnboksförfattare. Tidigare har hon gett ut pekboken Sommar och bilderboken Vita Streck.

lördag 2 juli 2011

Prinsessor och drakar

En bok med omedelbar attraktionskraft. Prinsessor, drakar + Christina Björk och Eva Eriksson. Förväntningarna är stora men dom håller.
Jag faller inte pladask men efter flera genomläsningar med barnbarn så erkänner jag att jag gillar den. Och en bilderbok, sagobok SKA hålla för flera läsningar. Så är det bara. Och det gör den!

Sju prinsessor, en för varje dag i veckan och många fler drakar. Sagor som känns nutida och bekväma att läsa. En prinsessa är bortskämd, en är rädd för tvål och ekorrar, en är ensam, en har tråkigt, en är sur och arg, en fyller år, en är en riktig sömntuta. Alla får hjälp och utmaningar av drakar. I olika former och valörer men helt up to date. En drake finns i datavärlden, en i TV, en gillar smultronvin, en är fruktansvärd och en är liten och röd.
Det blir sju historier som fungerar helt fristående men prinsessorna har en gemensam fest som avslutning. Inga förutsägbara slut, lagom långa sagor.
Fungerar utmärkt som en godnattläsebok; en saga per kväll. Men om du är lika lättövertalad som jag så blir det flera. Många gånger. En kul detalj är att man kan välja saga redan på framsidan. Mina 3-åriga barnbarnspojkar väljer sina favoritprinsessor direkt.

Bilderna är detaljrika och väldigt "Eva Eriksson". Fin presentbok! Härlig sagobok!

fredag 1 juli 2011

Det röda trädet

En bilderbok om en ledsen och olycklig flicka. En så kallad "svår bok" men.... ändå alldeles underbar! Jag läser ALMA-pristagarens bok för mitt sexåriga barnbarn och får läsa den om och om igen. Hon gillar den. Och man ser hur hon funderar och undrar. Hon sitter och bläddrar själv. Studerar bilderna.

Flickan i Shaun Tans bok "Det röda trädet" är deprimerad. Hon kämpar mot mörker och ser möjligheterna segla förbi.

"Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot".
Och allt blir bara värre och värre. Mörkret tynger, ingen förstår.

Men en dag, så står det där du väntat på alldeles framför dig. Lysande och levande... precis som du föreställt dig!

Bilderna är magiska, förtrollande, detaljrika och så vackra att man knappt kan titta sig mätt.
En bok att finna tröst och förtröstan i. För alla åldrar!
Shaun Tan skrev boken för tio år sedan men den här har inte blivit översatt förrän nu, tack vare ALMA-priset. Sån tur att han fick priset så att vi fick boken till svenska!