måndag 20 september 2010

Alfons med styrke-säcken

Gunilla Bergström skriver om stora och små saker. Om filosofiska, om magiska, om vardagsbekymmer och stora globala konflikter. Hon låter Alfons vara huvudperson och det funkar , varje gång.
I den nya Alfonsboken, Alfons med styrkesäcken, är Alfons kung i EGENLANDET. Han vet att han måste vara klok och god och slug och snabb och vaksam och påhittig. Han måste kunna fixa alla faror som lurar. Sån tur att Alfons har sin styrkesäck med med eld & vatten, guld & juveler, bröd & vapen och så en ros. Alfons är inte rädd.
Men han borde se upp, för det är svårt torka i Egenlandet och folket svälter, de klagar och lider och kungen verkar inget förstå. Så de skickar spejare att spana på kungen som har maten, makten och rikedomen. Upproret myllrar, de ska välta hela kungariket och själve kungen. De är ilskna nu. De ska skaffa en ny kung!
Alfons lever i godan ro och märker inget. Jo, en konstig lukt, rök, det brinner! Fram med vatten, den ynka lilla sprejflaskan och det ÄR magiskt vatten som aldrig tar slut och Alfons lyckas (med den ynkans lilla sprejflaskan) släcka elden. Puh!
Egenfolkets spejare spanar och dyker snart upp och vill ha mat, bullen hägrar. Alfons fattar äntligen! Och han får träffa sitt folk och dela ut bullbitar till alla, hela det rasande folket får äta sig mätta, för bullen räcker och tar inte slut, precis som med vattensprejen.
Guld och juveler, dånande salutskott och musik. Alfons kan göra alla glada och nöjda.
Han släckte en brand, han räddade ett land, han gjorde alla lyckliga.
Den nya Alfonsboken är annolunda än alla andra. Magi och stora frågor. Kungen och folket. Makten och missnöjet. Global uppvärming, krig, uppror och svält. Varför gör ingen något när det faktiskt går? Kan man undra.
Men det finns hopp och hon ger oss det. En av våra största barnboksförfattare, Gunilla Bergström. För när det gäller Alfons så kan alla läsa och känna igen sig. Här kan man diskutera och fundera och drömma. Allt på samma gång. Både vuxna och barn. Och det är ingen dussinprodukt. Utan stor litteratur som kan förändra, få oss att tänka.
Litegrann i alla fall.

Inga kommentarer: