Ursäkta att man vill bli lite älskad

Vi är många som väntat och längtat.
Johanna Thydell är en av våra allra bästa ungdomsboksförfattare och hennes bägge tidigare böcker "I taket lyser stjärnorna" och "Det fattas en tärning" är helt lysande. Så, såklart är man taggad, såklart också lite skraj för att öppna boken.
För tänk om läsningen inte når upp till förvänting!

Men jag lovar. Ingen kommer att bli besviken. "Ursäkta att man vill bli lite älskad" är rolig, kvick, galet bra och full med norisk visdom = Noriska ordspråk, (istället för nordiska) längst ner på ungefär var femte sida. Så himla roliga och TÄNKVÄRDA. Tex "En del föds med bestämda steg, andra med myrsteg."

Nora Jonasson, en helt vanlig tjej i en helt vanlig familj med mamma, pappa och storebror, Hon är kompis med snyggLisa och foträtta, sportiga Jossan men känner sig oälskbar. Hon har rött hår ("surt sa räven om rödhåriga") och långa ben och hon påavståndgillar storebrorsans favvokompis Stoffe, tjuge nånting, som jobbar på Sivs Liv. Men hur ska det någonsin kunna bli han? ("alla sätt är bra men inget funkar" eller "When it comes to love, alla is tretton tydligen").
Och så är det Sylvester, den intellektuella, fina, supertrevliga och Viktor Persson, den evigt återkommande och så... Jack.
Det är filmkvällar, skola och fester. Kompissnack och span. Ett helt vanligt tonårsliv men..

Livet som ska vara häftigt och kul är inte det jämt. Tyvärr! Särskilt inte just nu när Lisa plötsligt är sjuk, hemma från skolan, inte hör av sig och INTE ETT PIP till Nora! Det verkar helt skumt, något måste det vara som Nora inte vet, något som Nora inte fattat.
Ett triangeldrama tornar upp sig och Nora har varit helt omedveten om det..., eller?

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en bok att hänge sig åt, att fnittra eller skratta åt, att oroa sig med, att älska. Det är hög igenkänning och jag är helt säker på att många, många ungdomar kommer att gilla den jättemycket. (vuxna också om de bara läste den) Jag gillar de noriska ordspråken, stilen som boken är skriven på; lite som dagboksanteckningar, lite bakåtblickar, lite situationsbeskrivningar. Jag gillar språket, Noras diskussioner med sig själv, den lakoniska lite råa stilen emellanåt.

Johanna Thydell har skrivit en fullpoängare.
Igen!
Läs mer på Johanna Thydells egen hemsida http://www.johannathydell.se/ Slutet gott men fortsättning följer?