r stuckit, hon vet inte vart. Pappa och hennes älskade lillasyster Savannah är inte kvar längre. Inte kvar i detta jordelivet. Alice befinner sig i ett vaacum. Ensam i det stora huset med bara TV och Sammy, guldfisken, som sällskap.
Hur överlever man? Vad är det för mening?
När mormor förstår hur illa det är ställt med dotter och dotterdotter så tar hon med Alice hem till sitt hus i Vermont. Mormor planerar varje dag med små, små uppgifter så att Alice ska orka ta sig upp och ut. Alice mår fysiskt och psykiskt illa och tänker ständigt på alla de andra. På familjen, på alla som inte längre finns. På mamma som flytt iväg någonstans och som nog inte tycker om henne längre. På pappa och Savannah som dog i bilolyckan. Som ALDRIG kommer tillbaka.
Alice skriver i helmlighet brev. Brev till Jilly, Savannahs låtsaskompis. Och hon följer mormors att-göra-listor.
Snart ska hon ska börja ny skola. Hon vill inte, vill inte vara den STACKARS flickan.
Hon vill träffa sin mamma. Hon vill inte vara ENSAM.
Suzanne LaFleur har skrivit en bok om stor sorg och om livet efter katastrofen. Om att vara ensam, om att sakna, sörja, vara kvar. Hur står man ut? Det här är en bokslukarbok som är lätt att tycka om, lätt att bli berörd av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar