P-O Enquist har skrivit en härlig äventyrsberättelse , en fortsättning på sin första barnbok, De tre grottornas berg (2003) om morfar PO och barnbarnen Marcus, Mina och Gabriel. Morfar PO, Gunilla och hunden Pelle har alla barnbarnen under sin "ledning och omsorg" i sommarhuset under de tre grottornas berg i västra Värmland.
Vid en fisketur i sjön Vällen får morfar och barnen syn på ett, till synes, övergivet tält. De går i land och undersöker. Om de vetat konsekvenserna av vad de skulle finna, skulle de kanske inte gått in i tältet. Men nu gör dom det och morfar hittar ett vitt pulver och en bok som får honom att svära (fast han vet hur syndigt det är och hans stränga mamma förbjöd honom att svära när han var liten) Alltså är det mycket allvarligt! Förstår barnbarnen Gabriel, Marcus och Mina. Deras lilla fiskebåt blir sånär rammade av en motorbåt och Gabriel får napp som tillfälligtvis räddar dem ur den svåra situationen.
Väl hemma får de ett hotfullt telefonsamtal mitt i natten och Marcus funderar på om hans tre särskilda färdigheter kan var till någon hjälp; Enhandsapplåd, Stå skyltdocka och Snyfta i mörket, men tvivlar starkt.
Morfar har tidigare i sommar avgett ett heligt löfte att återigen göra en expedition (den första utmynnade i benbrott och diverse äventyrligheter som finns beskrivet i första boken) till De tre grottornas berg. Men det var långt innan detta med tältet, boken och svordomen. Ett löfte är ett löfte och vargens ylande kallar på dem och de ger sig av med sovsäckar och mat för tre dagar.
Det blir ganska snart skarpt läge och då tar Mina kommandot och får god hjälp av starka naturkrafter i form av björn, varg och orm. Mormor Gunilla inser det farliga när hon försöker att nå äventyrarna med mobiltelefon och blir avbruten på ryska. Knarksmugglare är inte att leka med!
Som högläsningsbok kommer man att ha rejält roligt, det är många blinkningar till POs vuxenböcker, det är humor och äventyr i en salig blandning. PO Enquist särskilda omtagningar och lite gammaldags språk är omisskännligt. Man hör hans röst när man läser. Katarina Strömgård står för de fina illustrationerna. Morfar är bildlik. Eller hur? 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar