Pojken, flickan och muren

Adham ser muren varje morgon när han vaknar. Varje morgon hoppas han att den ska vara försvunnen. Men den finns kvar.
Dag efter dag.

På andra sidan muren ligger huset där Adham tidigare bodde tillsammans med mamma, pappa och syster Sulafa. Där fanns också deras trädgård med apelsiner, oliver och timjan och ett träd där farfar brukade hänga upp sin rakspegel. Där fanns skolan. Där fanns skrattet.

Allt blev kvar på andra sidan. Också skrattet.

Sulafas ben är sjuka så Adhem kör henne i en kärra. Upp till kullen, till hunden Schas som kommer rusande. Då ler barnen, de skrattar inte, med dom ler.

Sulafa önskar sig en apelsin från deras förra gård. Ahmed lovar att ordna det. På något sätt.
Han ska över muren. Han ska över på andra sidan. Så. Han börjar träna höjdhopp. Han tränar och tränar och tränar, han hoppar och hoppar och hoppar. Men han kommer inte högre än till en tredjedel av muren. Det kommer aldrig att gå att hoppa över muren. Den är alldeles, alldeles för hög."Det tar tid för höjdhopparen att få vingar", diktar Sulafa.

Men... Ahmed har en plan! Tillsammans med Schas tar han sig upp på ett bilflak och tjuvåker in genom porten, förbi vakten och han söker upp det gamla hemmet.

Med en stor portion list, mycket mod och lite tur så får han med sig både apelsiner och två andra superviktiga saker. Farfars rakspegel och ... skrattet!

Sulafa planterar apelsinkärnor och diktar. Båda Ahmed och Sulafa hoppas!

De diktrader som Sulafa citerar är skrivna av den palestinska poeten Mahmoud Darwish och det är också de rader som boken har som motto:..."bakom muren, en morgondag som bläddrar i våra papper"

Pojken, flickan och muren är skriven av Ulf Stark och kongenialt illustrerad av Anna Höglund. Den kommer ut i samtidigt på svenska och på arabiska. Boken utspelar sig i Palestina, men det sägs inte direkt i boken. Ulf Stark säger själv i en intervju i Opsis Kalopsis nr 4/10 att han vill skriva en bok om hopp. En hoppfull bok utan att för den skull bli hurtig. Både Ulf Stark och Anna Höglund har varit i Palestina och pratat och framförallt lyssnat till barnens berättelse. Och resultatet, den här fina boken, kommer att göra skillnad. Det är jag säker på!