God natt, natt

God natt, natt är en vacker bok för alla från 3 - 299 år om att säga "God natt" till allt man lämnar, till både det vackra och fina och men också till det besvärliga, det otäcka.
En närpå rituell upprepningssaga. Istället för aftonbön? En poetisk godnattbok av det norska bilderboksparet Gro Dahle och Svein Nyhus.

Först godnatt till solen, till fåglarna, till trädet. Sedan godnatt till huset, dörren, mattan. Till skorna, brödet, hoppet. Till händerna, stolen, cykeln.
Godnatt till de otäcka grisarna som lismar och sprider ut rykten, till kråkorna som skryter och aldrig kan hålla ett löfte. Till regnet och vägen, godnatt till alla som låst in sig på toan och inte vill ut, till alla sjuka, till oron under huden....
Slutligen...

Godnatt då mitt hjärta,
mitt lilla, tappra hjärta
som slår och slår
fast det är natt.
Det är du som ska hjälpa mig
med att vakna
i morgon.

I milda nattblå och varmgula färger med starka tuschkonturer berättas hela dagen och hela livet. Bilderna illustrerar texten ändamålsenligt. Inga mer eller mindre lustiga sidohistorier. Bara förstärkning av den poetiska nedtrappningen inför natten och sömnen.
En allåldersbok! En godnattsaga för alla barn och vuxna!
På svenska finns sedan tidigare böckerna Snäll (2008) Den arge (2009) och Roy (2009). Teman har varit flickuppror, våld och sorg. Svåra ämnen - men viktiga!

Pojken, flickan och muren

Adham ser muren varje morgon när han vaknar. Varje morgon hoppas han att den ska vara försvunnen. Men den finns kvar.
Dag efter dag.

På andra sidan muren ligger huset där Adham tidigare bodde tillsammans med mamma, pappa och syster Sulafa. Där fanns också deras trädgård med apelsiner, oliver och timjan och ett träd där farfar brukade hänga upp sin rakspegel. Där fanns skolan. Där fanns skrattet.

Allt blev kvar på andra sidan. Också skrattet.

Sulafas ben är sjuka så Adhem kör henne i en kärra. Upp till kullen, till hunden Schas som kommer rusande. Då ler barnen, de skrattar inte, med dom ler.

Sulafa önskar sig en apelsin från deras förra gård. Ahmed lovar att ordna det. På något sätt.
Han ska över muren. Han ska över på andra sidan. Så. Han börjar träna höjdhopp. Han tränar och tränar och tränar, han hoppar och hoppar och hoppar. Men han kommer inte högre än till en tredjedel av muren. Det kommer aldrig att gå att hoppa över muren. Den är alldeles, alldeles för hög."Det tar tid för höjdhopparen att få vingar", diktar Sulafa.

Men... Ahmed har en plan! Tillsammans med Schas tar han sig upp på ett bilflak och tjuvåker in genom porten, förbi vakten och han söker upp det gamla hemmet.

Med en stor portion list, mycket mod och lite tur så får han med sig både apelsiner och två andra superviktiga saker. Farfars rakspegel och ... skrattet!

Sulafa planterar apelsinkärnor och diktar. Båda Ahmed och Sulafa hoppas!

De diktrader som Sulafa citerar är skrivna av den palestinska poeten Mahmoud Darwish och det är också de rader som boken har som motto:..."bakom muren, en morgondag som bläddrar i våra papper"

Pojken, flickan och muren är skriven av Ulf Stark och kongenialt illustrerad av Anna Höglund. Den kommer ut i samtidigt på svenska och på arabiska. Boken utspelar sig i Palestina, men det sägs inte direkt i boken. Ulf Stark säger själv i en intervju i Opsis Kalopsis nr 4/10 att han vill skriva en bok om hopp. En hoppfull bok utan att för den skull bli hurtig. Både Ulf Stark och Anna Höglund har varit i Palestina och pratat och framförallt lyssnat till barnens berättelse. Och resultatet, den här fina boken, kommer att göra skillnad. Det är jag säker på!

Två ungdomar, två böcker, en kärlekshistoria med poesi och stort diss.

"Vad mina vänner inte vet" och "Vad min flickvän inte vet" av Sonya Sones är två långa berättande dikter. Det är härligt poetiskt språkflyt, man sugs in i böckerna, in i berättelserna och det är bra, charmigt och lättläst. Efter några sidor är man fast. Man blir engagerad och kärlekshistorien är verkligen inte av den enklaste slaget. Man måste bara få veta hur det slutar.
De båda böckerna är var sina berättelser om Sophies och Robins kärlek som både är den pinsammaste men också den underbara härliga.
Den är PINSAM för att Robin Murphy är skolans stora tönt som till och med fått sitt efternamn att betyda klantarsel. "Var inte en sådan Murphy!" betyder just det. "Var inte ett sånt klantarsel, tönt, miffo" (Det skär i hjärtat när man läser)

Under ett osedvanligt tråkigt sportlov då ALLA är bortresta träffar Sophie alltså tönten Robin när båda besöker konstmuseet i stan. Robin Murphy visar sig, till hennes motvilliga förvåning, vara både rolig, snäll och smart. Han är proffs på ordvitsar, på att rita, på musik. Han kan och vet mycket mer än någon annan hon tidigare har träffat. De har samma humor, samma intressen. Allt stämmer. Och Sophie gillar Robin. Mer och mer.
Men? Kan man bli kär i skolans största diss?? Den som är längst ner på rangskalan. Vad ska kompisarna och ALLA säga om det blir känt att Sophie Stein och Robin Murphy är ett par?
En osannlik historia blir sannolik och det känns både äkta och spännande tack vare berättargreppet. Var sin bok, var sin berättelse. Och dessutom både lättläst och vackert språk. Det är POESI för hungrande själar. Och lättläst. Jättebra böcker att sätta i händerna på lässvaga, läsovilliga högstadiedissiga men kärlekstörstande. En dörröppnare på många sätt.
"There are things known and there are things unknown, and in between are the doors"

Vad säger fågeln?

Tolv fåglar är representerade i denna första fina fågelbok för de yngsta Det pjyttras och svirras, det flötjas och tvillras mellan sidorna.
Vi får träffa Blåmesen, Skatan, Nötväckan, Hägern, Pilfinken, Sothönan, Flugsnapparen, Gröngölingen, Domherren, Jordugglan, Koltrasten och Talgoxen.
Alla är helt bedårande läckert avbildade i sin naturliga miljö.
Man vill läsa och skåda fågel i soffan om och om igen tillsammans med en nyfiken tvååring. Det är tungvrickning och riktigt kul, det är stor fågelpoesi i litet format. Det är bilderbokskonst.

Jag älskar de gråbruna Pilfinkarna i den röda nyponbusken och den tvillrande Flugsnapparen på sin jakt efter en fluga till flugsnappefågelungen som tittar ut ur sin holk.
Gröngölingen är en annan favvo som med sin stirriga blick och sitt klyyande skrik ändå är alldeles oemotståndlig. Jag kommer att tänka på en diktrad av Barbro Lindgren "Gröngölingen är på väg - röd om huvet, tung i gumpen, yrvaken och glad".

Joar Tiberg är poet och detta är hans första barnbok. Anna Bengtsson som illustrerat boken är sedan länge en av våra största bilderbokskonstnärer.