Stellan och vargväskan av Helena Hedlund och Olga Nycander

Stellan vet många saker, till exempel att han var gullig när han var liten och att han heter Stellan Nils Clarence Pålsson. Stellan vill ha ett husdjur, en katt och inte den där tråkiga Gulle-grisen som är storebror Pelles och inte hans. Han önskar att Gulle-gris ska dö så att han kan få en alldeles egen katt. 

Men på vinden har han en faktiskt ett husdjur, ett hemligt. Som ingen annan vet om. På vinden har han också en vargväska. I den kan han skrika hur högt han vill. Om man gör det och stänger väskan snabbt så stannar ilskan kvar i väskan. Han är så smart, Stellan. 

Nu är Stellan fyllt sex år och han har just fått ett par fina nya långbyxor av mormor. Med glitterfjäril på benet. 
På föris tycker några att det är tjejbyxor. Stellan blir både ledsen och arg   
Hans bästa kompis på förskolan är Mirella. Dom har faktiskt varit kompisar alltsedan de båda låg i magen. Mirella är så snäll och hittar på roliga lekar. Men nu har hon också börjat tjata om tjejbyxor. Alltså. 
Han måste bara bli av med dom där dumma byxorna. 
Stellan har stora och många känslor. Men ganska ofta har han glada dagar. Då tränar han på att smyga som mormor lärt. Han tränar på att bli osynlig. 

Helena Hedlund har skrivit en så jättefin högläsningsbok om en känslig kille med fiffiga påhitt. 
Hög igenkänning och många fniss. Fina kompletterande illustrationer av Olga Nycander på nästan varje sida gör läsningen ännu bättre. 

 

Stora boken av Teresa Glad

 

Teresa är tio år och är snart inte minst i familjen längre då det ska komma ett litet bäbissyskon. 

Hur kommer det att bli då?  Blir man stor på riktigt när någon är mindre än en själv i familjen?  

Teresa leker gärna med grannflickan Linda som är för tidigt född och så liten så att Teresa har knappt 

lagt märke till henne tidigare. 

De andra tjejerna i klassen leker med My little pony men det gilllar inte Teresa, hon tycker att dom är plastiga

 och fula. Teresa gillar tomater. Hon har alltid med sig tomater till skolan som hon äter som äpplen. Hemma 

skriver hon böcker om en flicka som heter Sanna och om hennes liv. Det är roligt. Det blir många böcker som

 mamma och pappa ska få när de är klara. 

Teresa tänker mycket på tur och otur. Hon vågar inte berätta om bäbisen som ska komma, det kan betyda otur

Hon spelar piano och det är en speciellt vacker melodi som verkar föra otur med sig. Hon vågar nästan aldrig

 spela den. Och när hon gör det så händer det alltid något dåligt. Tror Teresa. 

Stora boken är tredje boken om Teresa av Teresa Glad. Böckerna utspelar sig på åttio-talet och både Tjernobyl-olyckan och 

Palmemordet berörs i den här boken. Det är många tankar om livet och allt runtomkring. Om glädje och lycka

 om oro och om sorg. Just som livet. 

Varmt och vänligt med humor och känsla. Väldigt bra helt enkelt. 

Mammas vidriga kompis av Bengt Ohlsson

Det börjar en ny tjej i Henriks klass, Elvira. Hon är cool och berättar direkt för hela klassen att hon har haft problem, ångestproblematik. Alltså hon är så himla modig, tycker Henrik och de flesta andra i klassen. Imponerande. Elvira får direkt en viktig roll i klassen och hon pratar och diskuterar med alla. Om små och stora problem. 

Det visar sig snart också att Henrik får ett problem på halsen. En gammal vän till hans mamma flyttar hem till dem. Hon heter Fiona och bor i Ryssland men nu ska hon vara i Sverige ett tag och bo i Henriks familj. Hon röker, skrattar bullrigt och är allmänt störig, tycker Henrik. Allt är också på något vis skrämmande. Hur länge ska Fiona stanna? Och var ska hon bo? I mammas arbetsrum tills vidare i alla fall. 

Henrik snokar runt när Fiona inte är hemma. I hennes väska hittar han något som han tror är ett knogjärn!?

Han vågar inte berätta om sina avoga känslor för mamma och pappa men för Elvira berättar han om mammas vidriga kompis. 

Bengt Ohlsson har skrivit en bok om ett udda problem men som känns väldigt trovärdigt och på något vis bekant. Vem har inte någon gång känt obehagliga känslor för människor man kanske måste vara med vare man sig vill eller inte. Obehagliga känslor som man inte själv vill kännas vid. 

Boken är en fylld av en stilla, detaljfylld vardagsdramatik. Vi får flytta in i en elva-årings huvud och känna oro, avoghet, skam men också hur fint det är att öppna sig och få en vän. 

 

Ninas sommarlov av Emi Guner och Loka Kanarp

Det här är berättelsen om Ninas allra första sommarlov, mellan förskoleklass och ettan.
Men innan det riktiga sommarlovet börjar så är det några veckor på sommarfritids med både mammabråk om sovmorgnar som inte blir, om fjärilar, besök med fritids på  Skansen med bästakompisen Jimoch alla andra.
 Den handlar också om midsommar och att lägga sju blommor under kudden, om drömmar och stora känslor,  om en semesterresa och om att få ta hand om finaste hunden någon vecka. 
Ninas sommarlov är en härlig vardagsskildring om tankar och känslor i en sjuårings liv. På kornet fångat av författaren Emi Guner och med många färgstarka och uttrycksfulla illustrationer av Loka Kanarp.
En fin högläsningsbok i sommar!

Kerstin - livet och döden av Helena Hedlund och Katarina Strömgård

Kerstin ska fylla åtta år och vaknar tidigt. Väldigt tidigt. Var är mamma och pappa? Skulle inte dom uppvakta nu? Kerstin smyger in i sovrummet. Där ligger de och snusar och sover som om allt bara var som vanligt. Kerstin kommer på en bra grej att få uppmärksamhet. En bra grej som kanske inte var så himla smart. Katten Kattegatt får hela skulden.
 Den här födelsedagen börjar faktiskt inte alls så bra. Och i  skolan glömmer de nästan bort att sjunga för henne och när de till slut sjunger så blir det en slags skriksång så att Kerstin blir tokig. 
Hemma väntar snart morfar och moster Kakan med tårta och presenter. Kerstin låtsas bli glad för en rosa glittrig tröja från Kakan och psoriasislotter från morfar. Ska de inte åka snart, viskar hon till mamma. 
Men det är något fel med katten Kattegatt. Han börjar bli gammal och uppför sig konstigt och så försvinner han i flera dagar. Hur ska de hitta Kattegatt. Pappa pratar om avlivning och Kerstin är förtvivlad. 
Gunnar och Kerstin ger sig ut på katt-letar-spaning. Med sig har de morfars lotter så att de ska kunna sälja och samtidigt fråga om katten. Det finns nämligen några skumme typer i byn som hatar katter. 


Helena Hedlund,  har blivit kritikerrosad och prisbelönt för de tidigare böckerna om Kerstin. Hon har lyckats hitta en ton och en känsla som är helt hennes egen. Ibland blir det pinsamt så att man vrider sig, ibland blir det fnissigt och ibland blir det sorgligt. Precis som livet. Man känner sig som Kerstin. Tuschteckningar av Katarina Strömgård är på-pricken. En högläsningspärla med starka känslor. 

Anton och sorgens pil

Anton är en kille på tio år och har länge haft en känsla av att något är galet.
Egentligen gillar han skolan, han gillar sina lärare, han tycker att hela världen är spännande. Han vill springa, hoppa, han vill lära sig om livet som pojke i andra länder.

Men en morgon så bryter ledsamhetskänslan ut och hela världen blir till en enda stor svart skugga. Antons mamma blir orolig men förstår inte vad han talar om när han berättar att han blivit träffad av sorgens pil.

Anton vill prata med sina lärare om detta med sorgen. Han vet inte bara hur, för plötsligt tycker han inte att något alls är roligt och han tycker inte ens om sina lärare. När man har sorgens pil i hjärtat så är det för att man känner sig ledsen i sinnet. Och det är Anton. Han frågar flera lärare och även rektorn om vad som egentligen är livets mening. Han får olika svar och det är inte förrän han kommer till den stora, varma, skäggiga och bullriga vaktmästaren som allt ljusnar och Antons problem löser sig. Kanske lite väl snabbt och kanske inte så trovärdigt men jag godkänner ändå boken eftersom den är en fin utgångspunkt till diskussion.

Att någon är ledsen och deprimerad är inte ett särskilt vanligt ämne i barnböcker. (Barbro Lindgren har skrivit alldeles underbart och fantastiskt om detta i sin självbiografiska "Sparvelböcker" men annars kommer jag inte på några liknande.) En bilderbok som handlar om en tioåring gör också att den lätt kan hamna mellan "stolarna". För svår för småbarn men troligen verkar den för barnslig för målgruppen. Anton och sorgens pil behöver en kunnig förmedlare som läser, visar och för en diskussion. Då tror jag att den kan fungera väldigt bra. Ämnet i boken är intressant men slutet känns lite för lättköpt. Det kanske inte alltid finns en anledning till varför någon är ledsen.

Anton och sorgens pil är skriven av Katrine Marie Guldager och illustrationerna gjorda av Kirsten Raagaard. Bilderna är expressiva, uttrycksfulla och manar till eftertanke. Boken är i extrastort bilderboksformat med tjockt härligt papper.