Stjärnklart Sally

Sally har en enda sak på sin önskelista: En stjärnkikare! Men mamma och pappa har bestämt att det inte ska bli några julklappar i år. Det ska bli en fånig, hemlig och jättehemsk UPPLEVELSE istället. För hela familjen. Det blir faktiskt krisläge. Åtminston för SAlly och för hennes hamster Minus som blir jättedeppiga bägge två. 
Sally ringer sin bästbästa kompis Rakel för att få tröst. "Du får vara extra snäll. Bädda sängen och så. Så kanske de ändrar sig", säger Rakel. Nu ska de få se på världens fenomenalsnällaste barn, bosatt på planeten Jorden och just nu akut i behov av julklappar, närmare bestämt en stjärnkikare. Fram med dammsugaren! 
Äsch dammsugare är för latmaskar! Sally börjar med hamsterburen .... Hmm, det skulle hon inte ha gjort för nu börjar allt att bli precis så fel som det bara kan gå. För mycket schampoo, för mycket vatten, ett supernovastort hål i spånpåsen och så kommer mamma hem mitt i allt städande. Så himla typiskt! 

Men även om Sally inte var så tursam i julstädningsgrejen så är hon inte tjejen som ger upp i första taget. Nya idéer till snällsaker dyker hela tiden upp. En skidutflykt med mamma, hjälpa till i pappas affär,  leta efter bortsprungen hamster (nej det var inte en snällsak men en konsekvens av en...)
Det går inte bra för Sally och familjen blir aningen irriterad på henne och när de till slut åker iväg på fjällsemester i världens minsta stuga utan toalett (upplevelsen) så ger Sally upp. 
Men det är då turen vänder! 
Anna Ehn och Mia Öström har skrivit ett smågalet och trevligt familjedrama för nybörjarläsaren. Roliga färgbilder av Jenny Karlsson på nästan varje sida gör boken lättsam och lockande. Bok nr två kommer i vår. Så bra, för den här kommer att bli mycket utlånad! 

Pappa och jag

Maja är 4 år och bor  med mamma och pappa i en lägenhet i ett stort hus. Idag ska hon göra något hon aldrig gjort tidigare. Hon och pappa ska gå ner i källaren och hämta julsakerna. Först är det fyra trappor ner och sen ut på gården och en trappa till och då är man nere i källaren med en läskig unken lukt och en skräpig lång och skum gång full med  kartonger och cyklar och så till slut är de framme vid just deras förråd som är en stor nätbur. Full med grejer. Vid det här laget är Maja rätt så rädd och hennes gosedjur Klas Andersson darrar och skakar i hela kroppen. Men där står ju henne snowracer. Så kul att sitta på den. Pappa letar efter lådan med julsaker och ...Då... allt blir mörkt och ljuset slocknar. Det blir alldeles svart. Trevande fram i beckmörket så hittar pappa lysknappen och de kan skynda sig uppigen  med jullådan. 
Men ... ååå lilla gosedjuret Klas Andersson glömde de kvar där nere i mörkret. Ficklampor fram och ner i källaren i brådaste rappet. Tur, han var kvar och satt alldeles stilla. " jag ska berätta hela alltet för mamma" säger Maja. 

Nästa äventyr är julgransköpet med stora dyra granar och små lite billigare. Maja lyckas pruta. Vad nu det är. Och sen blir det faktiskt julafton. Maja håller på att längta ihjäl sig och tjatar om att få veta vad som finns i stora paketet. En gåta får hon "Det är en muffalofoffo med en fiffalafall ocm säger fiffiffiffiff". Vad kan det vara? Va? Tänk om det är en sån där fin fluffhund som hon önskat sig. Maja blir så glad så glad. Och längtar ännu mera... 
Besvikelsen är svår att dölja och både pappa och Maja blir arga. Men det ordnar sig till slut och julaftonen slutar bra i alla fall. Även utan fluffhund. 

 Flera små vardagsäventyr finns med i boken. Det är lagom spännande dramatik om ormpinnar, biblioteksbesök, järnaffärer och gråsuggor. Pappa och jag är en finstämd. lite humoristisk bok av Ulf Nilsson.  Den kanske allra första kapitelboken för 4 -5 åringer i  åtta små kapitel, läckert och färgglatt illustrerat av Lisen Adbåge.  

Vampyrvarning

Titti tycker inte alls om vampyrer,  men det gör Jonas i klassen som är lite av en skräckexpert. Han berättar så läskiga historier att hjärtat bankar på Titti. Det är snart Halloween och Titti och Irma ska klä ut sig och gå bus eller godis tillsammans. Titti vill klä ut sig till Bamse, inte så läskigt kanske, men hon vill verkigen inte vara vampyr. På kvällen kan Titti inte sova. Hon ligger vaken och lyssnar på när mamma och pappa pratar i vardagsrummet och till om med när det har lagt sig är Titti fortfarande vaken. Hon kan inte få bort vampyrtankarna från huvudet. Hon smyger sig upp för att dricka ett glas vatten och det är då hon ser det. En lastbil har parkerat utanför huset och några bär in en avlång låda till den tomma lägenheten inunder. Och så får hon se en svart skugga som glider fram, en figur med blekt ansikte och alldeles röda läppar. 

Lägenheten under Titti har stått tom hela hösten. Det bodde en tjej där förut som hade grönt hår och var rolig. Förra året fick de massor med godis av henne när de gick bus eller godis. Synd att hon har flyttat nu. 

Den till synes tomma lägenheten fortsätter att sätta grubblerier i huvudet på Titti. Det verkar inte vara någon som bor där, det är mörkt och inga gardiner för fönstren. Men är det inte en skugga som passerar fönstret? Kanske finns någon där som inte vill visa sig? 

Det är fullmåne och Titti  vet vad det betyder. Det är vampyrernas bäste tid. Hon vill inte berätta om sin rädsla för Irma men laddar upp med vitlök.. 

Allt blir bara mer och mer mystiskt och mamma bara tröttare och tröttare och tänk om det är så hemskt som Titti fasar...

Anna Holmström Degerman har skrivit en vardagsrysare för fortsättningsläsaren. En härlig och lagomläskig slukarbok om hur skräcken kan vända blicken och förstora våndorna. 

Hög igenkänning. 

De svart-vita, enkla men uttrycksfulla och humoristiska illustrationer är gjorda av Christel Rönns 

En mördarkatts dagbok

Tuffy är Ellies och hennes familjs älskade katt. Men på senaste tiden har populariteten börjat avta. Faktiskt mer och mer för varje dag. För kattens mordiska instinkter börjar gå över styr.

Först är det en fågel som får sätta livet till. Sen en mus. Men vadå... Tuffy är ju en katt!
Men när grannarnas kära kanin Stampe släpas in i huset blir det hela till ett stort problem för hela familjen. Vad ska grannarna säga? Grannsämjan måste tillvaratas. Och...
en mycket död och mycket tilltufsad kanin fräschas upp och snyggas till. Familjens far smyger sig ut i natten för att återställa det som en gång var stendött.
Hela tiden med kattens finurliga funderingar och bitska kommentarer i bakgrunden.

En mördarkatts dagbok är en jätterolig kattbok med crazyknasigt innehåll.
Anne Fine har skrivit texten och Emma Göthner har illustrerat läckert. Tillsammans har de blivit som gör det hela till en komplett och mycket lockande bok för de som knäckt koden och har kommit en bit vidare.
För kattälskare eller de som helt enkelt gillar roliga böcker.

Ibland blir skogen vred

"I´ll advise you to keep your eye on the woods. The woods are wondrous here. But strange." (Twin Peaks, säsong 2, avsnitt 5: The Orchid´s curse) 

Det är sommaren efter sexan och Ella ska åka på kollo till Blomsternäs med  bästakompisen Dylan liksom med en massa andra från skolan, som tex Jon, José och Tjocke-Jimmy. Michael blir däremot en ny bekantskap. En riktig snygging med skjorta och parfym. Han har  gått på privatskola för att farsan är så rik. Nu ska han vara ett par veckor på kollo för att "få en bättre bild av hur vanliga människor har det." Tror han att farsan tycker. 

Ella får dela rum med Lo som har rosa penntrollshår och är så smal så att. Hon verkar veta hur allting funkar på kollot. Det är också hon som berättar att en tjej försvann från kollot för länge sen. Plötsligt var hon bara borta, kom inte tillbaka. Man gick skallgång, men hon var som uppslukad av jorden. 

Daniel är  lägerföreståndare och gillar att berätta för alla att det är han som bestämmer. Han har bott på gården hela sitt liv liksom hans pappa, farfar och farfarsfar. 
Reglerna är följande säger Daniel: Man får inte klottra, inte röka, inte bada ensam och absolut INTE gå ut i skogen. Skogen är väldigt speciell och man kan lätt gå vilse. Är det förstått? 

Sen går dagarna med brännboll, bad, tjo och spring. Planer på att tjyvröka och annat.  Och ...
Lo vill gå ut i skogen. På natten. "Vi ska se om skogen vill oss något i natt", säger hon. 
En vacker glänta bjuder in. Inget händer... första gången. 

Lisa som jobbar på kollot berättar en kväll en läskig historia om en kvinna som födde sitt barn i skogen och som sedan hittades död tillsammans med barnet flera dagar senare. 
Eftersom prästen vägrade begrava dem vid kyrkan så lär  gravarna finnas i skogen på den plats där de hittades.  Den unga kvinnan kallas den fallna jungfrun. Man kan se henne gå och leta efter sitt barn. Barnskrik lär ibland höras från skogen. 

Ja, nog finns det läskigheter i den här boken. Tillräckligt mycket för att läsning kvällstid inte är att rekommendera. Dagsljus och närhet anbefalles. Men det finns gott om klasskänsla, kärlekspirr och knäppa vuxna för att det hela ska bli en riktigt härlig läsupplevelse. Jag gillar Twin Peaks-rysningarna. 

Rebecka Åhlund har också skrivit Den första flickan skogen möter som jag skrivit om här tidigare: http://barnochungdomsbok.blogspot.se/2013/01/den-forsta-flickan-skogen-moter.html. 

Silverpojken

 

Aladdin bor i det gamla vattentornet  i Åhus. Hans föräldrar driver restaurangen Turken i tornet och gör  himla god mat och har gäster jämt. Ändå verkar det inte gå så bra. Och vad värre är så försvinner mat från kylskåp och förråd. Varje dag. Någon måste ha nyckel. Eller smyga sig in och gömma sig tills restaurangen stänger. Men hur orkar någon med det? 

Aladdin och kompisarna Billie och Simona vill lösa mysteriet men säger inget till mamma och pappa. Tillsammans håller de vakt. Hela natten. 

En pojke i kortbyxor dyker upp vid oväntade tillfällen och försvinner lika snabbt. Han visar sig bara för Aladdin. Ett  par gånger blir det riktigt obehagligt. Vem är han och varför har han bara kortbyxor fast det är mitt i vintern. Där han har gått syns inga fotspår. 

I skolan ska Aladdin göra ett arbete om silversmedjan och den försvunna silverskatten och vad som hände med smeden som blev bestulen och ville hämnd.  Prästen är villig att berätta liksom Tant Ella. 

Tänk om de kunde hitta silverskatten och få veta vem Silverpojken är som Tant Ella berättat om. 

Mysterier och mystik blandas i denna fina berättelse om två barn i Åhus. I förra boken Glasbarnen lärde vi känna bägge två. Glasbarnen fick Barnens romanpris och den är en riktig bokmagnet för både slukare och lite mer svårflörtade läsare. 

Kristina Ohlsson skriver rysligt bra! 

Otopia

Otopia är den Nya Tiden som folket bygger tillsammans efter att Kapitalismen, Religionen, Familjen, Patriarkatet och Nationalismen fördärvat det gamla riket som förintats i Kriget och Floden.

Miqi opponerar på Slobodans dikt i skolan. En dikt om koltrastssång. Som om någon skulle veta vad det är. Men Slobodan vet hur en koltrast ser ut. Berättar.

Sen ser de Måsen för första gången. Faktiskt två stycken som cirklar i skyn. Tänk ändå... de måste komma från havet. Måsarna har sett havet. Det är också första gången som Miqi möter Estrid. Utan att förstå vem hon är.

Folket bestämmer, genom de nya reglerna. Inga pengar finns, man får inte lön när man arbetar, man får inte äga något, alla är vegetarianer, man får inte behålla sina barn. Det finns ingen svartsjuka, ingen kriminalitet...men alla måste vara glada och nöjda och ...dricka vattnet. Människan formar samhället. Samhället formar människan. Som ett mantra upprepas avarterna; girigheten, lättjan, omoralen, hedern och egoismen som drev det gamla riket i graven. Nu är det goda samhället, drömmen har blivit verklighet. Paradiset på jorden.

Miqi vill opponera men inser att det bara blir trassligheter. Hon vill  sluta dricka det beordrade vattnet.

Hon träffar Nguyen, som blivit Tjänare. De pratar reglerna. Hon har honom i sig. Det känns ovant.
Slobodan blir ledsen fastän svartsjukan inte finns. Men sanningen finns. Hon kunde ju ha berättat.

Utmarkerna lockar. Det är ett bra ställe att vara ensam på. Att tänka. Kanske få se måsen. Igen. Och där finns en bäck med klart, friskt vatten. Som smakar vatten.
Miqi ser med klarare ögon. Hon vill veta vad som finns bortom Utmarkerna. Finns något bortom. Finns det en mur.
Allt förändras när hon träffar Bob och berättar om måsarna och om Estrid och om allt.

Otopia är en bok som får en att  tänka på ansvar för utveckling och framtid. En Svennebok men med oklart slut. En dystopia över utopin.
Per Nilsson har aldrig gjort det enkelt för läsaren. Inte att det är svårläst. Tvärtom. Vackert avskalat poetiskt språk, fina personskildringar. Men det är svårt att sluta tänka på den här boken.
Otopia är en bok som ställer frågorna men inte ger svaren. Vi måste tänka själva.