Singers melodi

Singer är det lilla sjölejonet som har kommit ifrån sin mamma och pappa och förts bort. Han växer upp och slår följe med ett resande cirkussällskap. Vännen och lejontämjarungen Manfred är den trogne följeslagaren. Han har också kommit att bli utan sin mamma och pappa. Sida vid sida hamnar de. 
Singer i sin apelsinlåda och Manfred i sin vagga.  Om höstarna tränar de att stå på huvudet i motvinden och göra kullerbyttor i medvind. På vintrarna brukar de vira in sig i skäggiga damens julklappshalsdukar och rulla sig till en stor snöboll. Vännerna gör allt tillsammans. Till och med firar de födelsedagarna tillsammans. Sjölejon-åren går dock nio gånger fortare än pojk-åren och snart är Singer gammal och Manfred fortfarande barn. Och Singer börjar längta bort.  Eller hem. 

En morgon står apelsinlådan tom och ödslig. Var är vårt sjölejon? Var är Singer? 
Manfred blir förtvivlad och bestämmer sig för att ge sig ut för att leta. Purpursälen Viola har en idé. Singers längtan stavas HAVET. Doften av salt och tång lockar och visar vägen. 
På vägen möter han flera spännande figurer. Dansbandskungen Klint Royale och kaptenen Lolita von Sydow. 

Singers melodi är en varm och filosofisk saga som rymmer stora frågor om flykt och hemmahörighet. Både Vanna Rosenberg och illustratören Cecilia Heikkilä är debutanter. Det är vemod och färg, saga och ordlekar, saknad och längtan. En härlig och vacker högläsningsbok. 
Jag hoppas, hoppas att den når fram! 

Djupa ro

Det är fyra tjugoåriga vänner som inte har träffats på över åtta månader, det finns tusen saker att säga men inget funkar. För de borde inte ha träffats just nu. 
Ludde och David har varit i Norge och jobbat. Paula har pluggat i Uppsala och Tove har rest i Asien. Det borde finnas hur mycket som helst att prata om men … det kommer aldrig att bli detsamma igen. Det kommer alltid att saknas en. 
Jonte är död. De hittade honom vid Djupa Ro, under bryggan. 

I det lilla samhället Ingelstad hittas Jonathan död. När de fyra vännerna får veta så åker de hem.  Det har gått nästan ett år sen de sågs. Nu är det begravning. Men hur ska de överleva? 
Minnena rullas upp. Fotbollsträningarna, festerna, skolan,  cykelturerna till badplatsen, folkölsfesterna. 
Alla känner alla i det lilla samhället. Ryktena går. Varför skulle han bada helt ensam?  Mitt i natten? Döden är obarmhärtig. Och det finns inga svar. Eller? 

Djupa Ro är en långsam vacker berättelse om det svåra i livet, om det lilla samhällets fördelar och trångsynthet, om vänskap, om kärlek, om hemligheter under ytan, om sorg och maktlös saknad. 

Djupa Ro är en roman som man läser långsamt. Så att man hinner tänka efter. 
Författaren Lisa Bjärbo har tidigare skrivit flera ungdomsböcker och arbetar också som frilansskribent och bokrecensent. Hon är en flitig bloggare och har drivit podcasten Allt vi säger är sant, där hon tillsammans med Per Bengtsson pratat om ungdomsböcker. 

Hälsningar från havets botten

Fille har precis  börjat musikgymnasielinjen och hjärtat slår volter när han ser vem som ska börja i parallellklassen. Hanna,  som han varit kär i alla sex år sedan hon flyttade. Hon är tyst och lite svår men Fille minns hennes särskilda humor och skratt. Hur ska han komma nära henne. 
I samma gäng som Fille är barndomskompisen  Jonte och brudmagneten Edwin. Fille bor med sin bohempappa och har en fin och nära relation med farmor. Han saknar sin brasilianska mamma som han inte träffat sedan han var fyra år. 

Men nu är det Hanna som gäller. Han lägger an och lyckas så där men till slut får de nån slags connection. Det tar lite tid och tafflighet men ...kärleken är ljuvlig och varm, underbar och svår. 

Hanna bor hos sin moster i stan. Mamman och tvillingsystern Kajsa är kvar i Göteborg av okänd anledning. Sakta förstår läsaren och så småningom också Fille det tragiska i familjen. 
Fille har också sitt att bära på. Som han knappt varit medveten om. 
Hanna har kommit längre, Fille vet inte först hur han ska ta sig upp från havets botten när han får reda på varför mamman varit frånvarande hela hans uppväxt.  Inte får han någon hjälp heller. Från vare sig pappa eller farmor. Men tillsammans med  Hanna förstår han att man får vara sin egen och lära sig förlåta. Sig själv och andra.

Hälsningar från havets botten av debutanten Christina Lindström är en relationsrysare i skolmiljö. Det är rappt och roligt berättat om den ljuva och svåra ungdomstiden. Fina personporträtt och bra språk. Lättläst och fängslande. Vad kan man mer begära. 
Christina Lindström jobbar som gymnasielärare har låtit sig inspireras av minnen, litteratur och musik. Hon har satt ihop en låtlista till boken  https://play.spotify.com/ 

Den fantastiska historien om katten som försvann

Boowie, som egentligen heter Michael, blir uppringd av sin farmor. Hon har skickat brev och berättat en nyhet som fått hela familjen att gå i taket. Har du läst det? frågar hon. Ja, stämmer verkligen allt? Såklart! och Boowie jublar. Men övriga i familjen är mer fundersam.

Några veckor efter farfars död hade farmor berättat att hon skulle resa iväg. Hon berättade inte var och inte till vem. Men...hon lovar att skicka ett brev. Till Boowie. 
Och brevet kommer till slut. Ett tungt brev minst, trettio, fyrtio sidor, som ett manus i form av dagboksanteckningar och  med titeln "Den fantastiska historien om katten som försvann" Boowie läser och häpnar. 
Det han läser handlar om några månader  i farmors barndom, vid tiden för andra världskriget. Farmor, eller Lily som hon heter, är 8 år. Pappan är soldat i den brittiska armén och familjen bor i en liten by, South Ham. Livet pågår ungefär som vanligt, trots kriget. Lily går i skolan, Katten Tips får ungar och farfar lyssnar på radion och muttrar om Adolf Förbenade Hitler. Allt går sin stilla lunk ända tills den dag då byn får beskedet att ALLA i området  måste evakueras. Hela stranden och området bakom behövs för att soldaterna ska kunna öva landstigning från havet inför invasionen av Frankrike. Det är det enda de får veta, allting annat är topphemligt. Alla måste flytta, inom sju veckor ska allt vara bortfört. Ett taggtrådsstängsel ska sättas på plats och vakter ska se till att ingen, absolut INGEN ska kunna komma in i området.  Övningarna kan ta ett halvår eller längre. Ingen vet. Området kommer att förvandlas till ett jättelikt militärläger. 

Alla pratar om evakueringen, Det är som en förbannelsen. Inget är som vanligt längre. Boowies farfar vägrar. Många flyttar in hos släktingar och det kommer också Lily och hennes familj att göra så småningom. Men farfar är tjurigare än någon annan och Lilys familj är den sista i byn som ger sig av. 
Lily har nog ärvt en del av farfars tjurighet för när familjen flyttat och det visar sig att den älskade katten Tips inte kommit med så återvänder hon i hemlighet (flera gånger) till det hus som numera är strängeligen förbjudet område. Men Lily är som besatt av att hitta katten. Allt hade kunnat gå helt galet men hon har tur som en tok och tack vare två av de amerikanska soldater som hon lärt känna. Harry och Adie. 

Men ingen katt hittar hon. 
Så fortsätter ändå livet men nu med ännu mer  längtan och saknad. Efter katten, efter pappa, efter allt det vanliga. 
Brevet med dagboken från farmor har sedan ett oväntat slut som gör att hela familjen förundras och hemligheten med farmors resa avslöjas. Sextio år efteråt 

Michael Morpurgo är en brittisk barn-och ungdomsförfattare som  har skrivit över hundra böcker. Många av dem har historiska teman och/eller teman med djur i närheten av huvudpersonerna. 
Den fantastiska historien om katten som försvann tror jag passar bäst som högläsningsbok men även bokläsare som gillar att läsa historiska äventyr eller om djur kommer att sluka den. 

Jag vill inte möta världen i tårar

Det är 90-tal och Kramfors. Sanna är tonåring och kär i Johnny som har bil och coolt liv men han är inte särskilt intresserad av Sanna. Det är däremot  hans brorsa Micke. 

Bästakompisen Marie och Sanna åker mycket bil. Runt, runt, runt i stan. Olika bilar, olika killar. Det händer inget särskilt men det är okej. Jo, Marie blir ihop med Patrik, med Robert är det hänt och över sedan länge. Marie gör slut med Patrik för att bli ihop med Andreas. Det verkar stabilt.  De vill vara med varandra hela tiden och det är tråkigt. Andreas är lite trist och fram för allt är han inte kompis med Johnny. Det är nog hans största nackdel.   

Johnny kör bilar som inte är hans, som han inte får lov att köra. Alltså Johnny snor bilar, tjuvkopplar och stjäl  dem, eller han sabbar dem inte, han lånar dem en stund. 

Så försvinner Johnny - han har hamnat ordentligt i trubbel. 

Det har också Sannas älskade farbror Ted gjort. Så mycket trubbel att det blir behandlingshem. Flera månader. Sanna hälsar på honom varje vecka. Dom lirar gitarr. 

När Rebecka dyker upp i Kramfors händer det något stort i Sannas liv. Rebecka peppar att hon ska känna de tre stora S:n, Stark, Stolt och Självständig men Sanna tänker Smink, Sprit och Släppa det som varit. Fast det dröjer ett tag innan hon fattar. Innan hon vågar släppa taget och känna efter vad hon känner. För Rebecka. 

Jag vill inte möta världen i tårar är så mycket inland, så mycket  ungdomsvåndor, så mycket Kramfors. En hel del Fucking Åmål också. 

Sara Wikman har lyckats fånga stämning och dialog på ett tonsäkert och inkännande sätt. Droger och festerna avlöser varandra och det kan hända att en strängare redaktör skulle ha strukit någon. Men det stör inte så mycket. Språket flyter på bra och personskildringen är utmärkt. Hade boken bara haft ett mer spännande omslag skulle läsarna kunnat bli många fler. 

När hundarna kommer

Två bröder, en kärlek, flera hundar, några fester och... en fest för mycket. Å så stämningen som byggs upp så sofistikerat och lyhört så att man bara anar, ryser och  känner i magen att något fruktansvärt snart kommer att hända. Man vet hur det kommer att sluta men vill veta hur det går. En bladvändarspänning som i en deckare av klass och obehaglig som en riktig rysare. En relationsrysare. 

Ester kommer från bildade medelklassen med många bokhyllor och tjockTV men hon lider av ett enda långt Ingenting. Det är en evighet sedan hon fyllde femton och enligt lagen får göra allt det där man får när man är femton. Nu är hon sjutton och det känns som om allt kanske redan är försent. Kanske syns det att hon inget vet om kärlek. Dagar, veckor går, det blir månader och hon blir allt mer förtvivlad. 

Så en vårkväll öppnas ett litet hål i hopplösheten. Veronica och Ester stor ute och tjuvröker när killen från kaféet dyker upp, tittar djupt ner i Veronicas urringning och  berätta om att det ska vara fest vid sjön på lördag. Vi ses där. Ester får också följa med. (operation föräldraövertalning följer)

Det är då och där Ester träffar Isak första gången. 

Isaks lillebror Anton går ut med grannens hund, Jack. Han möter killen i parallellklassen, Simon som också har en hund. Som han har pli på. Inte någon grannes gamla golden. Utan en vacker labrador, Manda. Simon har långt hår i hästsvans och en silverring i örat. Han är en sån som folk tycker är snygg. En sån som flickorna tittar efter.  "Din hund verkar sjuk" säger Simon. Antons blick alltså. Tänk om han hade haft sin gamla älskade rottweilerhund kvar.

Så börjar kärlekshistorien mellan Isak och Ester och hathistorien mellan Anton och Simon. 

Men det är bara början. Sen dansar berättelsen kring de båda bröderna, kring kärleken, kring föräldrar som är lite väl avslappnade och de som vill ha kontroll. Om motorcyklar, hundar. sex, sprit och hat. Om hat. 

Inget är svart eller vitt, inget är enkelt eller schablon. Kärlek och när det allravärsta händer, ångest och hat. Ester som ångar av välvilja och godhet. Isak som vill vara ensam eller kanske inte. Om hundarna som vaktar. Om rädsla om ensamhet om nazistssympatier….

Att Jessica Schiefauer fick Augustpriset för Hundarna kommer är bara ett bevis på att den är så himla stark och berörande att ingen som läser kan tveka en sekund på att just den är årets bästa bok! Alla kategorier! 

att vara jag

Att vara jag är en berättelse om Rosa mitt i puberteten som vara vill bara vara sig själv. Men hur ska man vara som tjej?  I mellanstadiet  ville hon vara kille. Det skulle vara mycket lättare. De fick göra fel utan att vara fel. Hela tjejgrejen verkar vara mesig. Rosa googlar pubertet och läser om pojkar, om testosteron om att de vågar ta större risker, vilket gör att de misslyckas oftare och blir mer uthållig.
Och att tjejer ska samarbeta, tävla i lag, uppmuntra varandra. Rosa ritar en serie om kvinnornas eller kvinnoförtryckets historia. Kort och koncist, starkt och peppande.

Rosa är kär i Ville och vill att han ska förstå. Utan att hon ska behöva säga nå´t.  Hur kan det som känns bra vara så svårt? Men hur fruktansvärt svårt blir det inte då han kommer in på kaféet med en tjej. Som att huggas av på mitten.
Sommarlov. Vita klänningar, bada naken, kusinernas vita soffa, mensblod... på soffan. Bindor i prasslig förpackning. Tänk att få vara en örn. Det är INGET skämmigt med mens. Värsta heliga grejen. Värt en tårta!

Anna Höglund har skrivit och illustrerat en grafiska roman som är hur bra som helst. En bok om identifikation och om kroppen, om tankar och fulhet, om tjejer och krav. På att vara snygg och tillags och att vägra vara söt.
Den här boken behövs för alla unga i 12års-åldern (och deras vuxna) och är redan en  blivande klassiker. Vackert och starkt illustrerat i både hela uppslag i färg och i svart-vitt serieteckningar. Som tavlor.
Hur har vi kunnat klara oss utan den här? I alla dessa år. Grattis alla tweens!