Rävpojken av Eva Hildén

Sanna hör konstiga ljud från lägenheten ovanför. Mitt i natten. Som om möbler dras över golvet. Hissen i huset åker av sig själv och stannar på våning fyra. En dörr in till en lägenhet står på glänt men ingen svarar när Sanna ropar. 

Sanna och hennes bästa vän Erik tar reda på att lägenheten ägs av en man som heter Jarmo Kettu. Han kom till Sverige som krigsbarn från Finland. Nu behöver han hjälp. Men med vad och hur. Tillsammans med Erik smyger hon in i lägenheten, vars dörr står på glänt. Där möts de av ett kaos. En man sitter till synes livlös i en fåtölj och det är riktigt läskigt när han plötsligt väser till och tar tag i Sannas arm. Barnen rusar därifrån. 

En räv visar sig för barnen i lekparken och verkar vilja säga något till de båda barnen. Räv är också det återkommande temat i fallet Jarmo Kettu. Sanna drömmer om en räv, i lägenheten finns en rävtavla, de finner små rävskulpturer i förrådet och så småningom också brev. 

I skolan får barnen en ovanlig läxa. De har pratat om andra världskriget och nu ska de försöka leva sig in i  hur det var för barnen som tvingades fly eller flytta till städernas ghettoområden. De ska packa en väska eller påse med tre saker. Bara tre saker. Allt annat ska de lämna bakom sig.  Vilka tre saker skulle de inte kunna leva utan? 

Eva Hildén har skrivit en ömsint bok i thrillerform med lite övernaturliga inslag om ett finskt krigsbarn i Sverige. Krig är helvetet på jorden. 

Mammas vidriga kompis av Bengt Ohlsson

Det börjar en ny tjej i Henriks klass, Elvira. Hon är cool och berättar direkt för hela klassen att hon har haft problem, ångestproblematik. Alltså hon är så himla modig, tycker Henrik och de flesta andra i klassen. Imponerande. Elvira får direkt en viktig roll i klassen och hon pratar och diskuterar med alla. Om små och stora problem. 

Det visar sig snart också att Henrik får ett problem på halsen. En gammal vän till hans mamma flyttar hem till dem. Hon heter Fiona och bor i Ryssland men nu ska hon vara i Sverige ett tag och bo i Henriks familj. Hon röker, skrattar bullrigt och är allmänt störig, tycker Henrik. Allt är också på något vis skrämmande. Hur länge ska Fiona stanna? Och var ska hon bo? I mammas arbetsrum tills vidare i alla fall. 

Henrik snokar runt när Fiona inte är hemma. I hennes väska hittar han något som han tror är ett knogjärn!?

Han vågar inte berätta om sina avoga känslor för mamma och pappa men för Elvira berättar han om mammas vidriga kompis. 

Bengt Ohlsson har skrivit en bok om ett udda problem men som känns väldigt trovärdigt och på något vis bekant. Vem har inte någon gång känt obehagliga känslor för människor man kanske måste vara med vare man sig vill eller inte. Obehagliga känslor som man inte själv vill kännas vid. 

Boken är en fylld av en stilla, detaljfylld vardagsdramatik. Vi får flytta in i en elva-årings huvud och känna oro, avoghet, skam men också hur fint det är att öppna sig och få en vän. 

 

H som i Harriet av Cecilia Lidbeck

 

Harriet tävlar i musik. Hon spelar piano på internationell nivå och reser med sin mamma runt om i världen. Överallt där de bor finns såklart ett piano. I villan i Provence, huset vid svenska kusten och i våningen i Madrid. Harriet är mycket duktig men mamma är aldrig riktigt nöjd och Harriet får inga riktiga topplaceringar. 

Varför är egentligen mamma så himla besatt av att Harriet ska spela piano. Mamman är själv ganska upptagen av något vi inte riktigt får veta men att det är något lukrativt förstår man för pengar saknas verkligen inte. 

En hemhjälp finns också, Daisy, som har funnits med sedan Harriet var baby. 

Mamma döljer något. Hon vill till exempel aldrig berätta om brännskadan hon har på handen. Ett grönt skåp hålls låst i huset vid kusten. 

Mamma är överhuvudtaget lite fjär och undvikande. Harriet vill veta sanningen om sin bakgrund och försöker pressa Daisy att berätta. Efter en mindre eldsvåda i köket, sparkas Daisy hels sonika. 

Nu blir Harriet ännu mer misstänksam. Hon måste få veta sanningen om sin bakgrund. 

Cecilia Lidbeck har skrivit en både spännande och stämningsfull roman om familjehemligheter och om att hitta sig själv. Under läsningen hålls man på halster och liksom för Harriet hopar sig frågorna. Det är skickligt och krypande bra! 

Fallet med den rysliga skuggan av Kristina Ohlsson och Moa Wallin

Elsa och Kalle har en Spökbyrå. Högkvarteret ligger högst uppe i Gula slottets enda torn.  Det bultar på dörren. 

Därutanför står en man, Frans Fransson. Han är blöt och kall och förtvivlad. 

Vid brasan berättar han för de bägge barnen om att han aldrig får sova ordentligt. Det är ett sådant oväsen och nya ljud hela tiden. 

Han berättar att saker åker i golvet och går sönder, lampor blinkar och det är förfärligt jobbigt. Jag tror att det spökar i min lägenhet viskar han. Elsa och Kalle håller med. De tror också att det spökar. 

Men... konstaterar de. Det är inte Frans Fransson som behöver hjälp, det är spöket. 

De följer med Frans Fransson hem. Där finns ouppackade lådor, en pigkammare med bokhyllor med några få böcker och så finns där lampor som blinkar. Familjen som bodda här innan flyttade väldigt hastigt får de höra. 

Elsa och Kalle lovar undersöka saken ordentligt. De träffar en sur granne, Birgitta med grisen Candy, de träffar vaktmästaren Alfons som berättar om att spöket kallas "Skuggan". Det är verkligen ett mysterium 

Barnen rustar sig med ficklampor, förstoringsglas och en superbra grön spökkamera. Nu är de beredda för en spökspaning under natten. Snart börjar det hända saker.... 

Kristina Ohlsson har skrivit en spännande, lättläst och roligt bok för den som just kommit igång med läsningen. Varje sida har fina illustrationer i färg av Moa Wallin som gör boken både läcker och läsvänlig.

Läs också Fallet med det mystiska godismonstret i samma serie, Spökbyrån. 

 

Veras krig av Katarina Kuick

 Året är 1941. Staden är Leningrad. Flickan heter Vera. Hon bor med mamma, pappa och storasyster Nina. Och sin katt Blinka. Hon är tio år och borde ha börjat i skolan i årskurs 4. Men ... det är krig, pappan blir inkallad och Nina är knappt hemma alls, hon hjälper till att gräva skyddsgravar och pansarvagnsfällor . 

Tyskland anfaller Sovjetunionen sommaren 1941.  Mamma  och Vera blir ensamma kvar i lägenheten. I grannlägenheten bor moster och hennes familj De får klara sig själva. Det är ont om mat, ont om vatten. Inget är som vanligt. 

 Men för Vera och vännen Katja blir kriget till slut vardag samtidigt som det såklart styr hela deras tillvaro.De båda vännerna letar bombsplitter, ved och fallfrukt. Skolan stängs och görs om till sjukhus. Vera funderar mycket på rättvisa och orättvisa. Och det mesta handlar om att få tag på mat. Vänskapen ställs på prov när maten blir för frestande. 

Och varför kommer det aldrig något brev från pappa?

Katarina Kuick har skrivit en riktig skrämmande aktuell verklighetsrysare. Veras krig är tidvis plågsam läsning, den är påhittad men bygger på verkliga händelser. Detaljrikt och trovärdigt om krigets realiteter. Skildrad utifrån barnet Veras perspektiv.

Läs den! Pronto! 

Det gula skrattet av Viveka Sjögren

 Hewa tvingas fly kriget. Hon vet inte vart eller hur. Hon måste bara bort. Hennes pappa och mamma är bortförda, förmodligen döda. Hon packar med sig sin mammas hemliga anteckningsböcker, längs ner i ryggsäcken ligger de och hon ska rädda dem i säkerhet. -Vi får inte ge upp Hewa, hade modern sagt. Aldrig ge upp. 

Hon bär också med sig minnet av den lilla fågeln som fastnade i taggtråden utanför skolan. Ensam hängde den där utan att någon kunde ta ner den och begrava den. Ingen som vågade klättra upp, ingen av lärarna heller. 

Hewa är ensam, allt är kallt och ödsligt. Hon bestämmer sig att fly staden via trappan men som nu visar sig vara stängd med kravallstaket och galler. Men hon har tur och hamnar hos Änglarna i ett hus nära trappan. Hon får vila och sedan hjälp att fly vidare tillsammans med Alexa och hennes lille pojke, två gästarbetare och en läkare som jobba med Hewas pappa på sjukhuset. 
Så fort hon får tillfälle läser hon i mammas skrivböcker. Om det gula skrattet och den gula sorgen och om  betraktelsen över ett förlorat land. Hewa forsätter att skriva och minns sin mammas ord. 

På samma plats men i en annan tid står Arran inför sitt första uppdrag i smältzonen. Sakta vävs Hewas och Arras öden samman.  

Det gula skrattet av Viveka Sjögren är en stark berättelse om flykt, vänskap och tillit, om klimatförändringar, hemligt motstånd och om hur det skrivna ordet kan bära oss vidare. 

Viveca Sjögren är en prisbelönt författare och illustratör och har bland annat erhållit Elsa Beskow-plaketten. Omslag och vinjetter av Lukas Möllersten 

Ariel tjugofya/sju av Håkan Lindquist

 

Ariel är tio år och har levt i en trasslig hemsituation. Mamma har missbruk och kan inte ta hand om Ariel. Nu har Ariel precis fått ett nytt hem hos Joen och Mattis. Ett hem där Ariel får känna kärlek och förtroende och för första gången får kramar och veckopeng. Men ännu så länge är det skört och nytt. Kan man lita på att allt är så här bra. 

Genom Ariels röst får vi följa nutidens mjuka famn och gårdagens mörka vardag o otrygghet. Men det dåliga samvetet gör sig hela tiden påmint och Ariel kan inte bara glömma sin mamma eller deras liv tillsammans. Ariel har också en bästa vän, Eli som också har en mamma med missbruk. Tillsammans har de mörka minnen men också en fin gemenskap. 

"Man får inte överge ett barn. Särskilt inte på natten. Det är väldigt förmörkande. Jag vet inte om jag hittat på det ordet själv. jag gör det ibland om ordet jag vill använda inte finns." 

Håkan Lindquists bok är en oerhört fin och vemodig berättelse. Man blir engagerad och berörd. Och varm i hjärtat. 

Johanna Hellgren har gjort omslag och  illustrationer, svartvita vinjetter som förstärker läsupplevelsen. 

Stark läsning, vackert språk och viktigt ämne. Vad kan man mer begära? 

Lärarhandledning finns på Opals hemsida lärarhandledning