måndag 18 september 2017

Vakuum av Mia Öström

Jonna ska gå luciatåg. Ett år efter katastrofen. Inte har hon något vitt att ta på sig under linnet. Bara kläder i olika nyanser av svart. Hon är utslängd i ett ingenting, utan säkerhetslina. 
Att Jonna svimmar är inte konstigt alls. Säger kuratorn. Att sörja är ett heltidsarbete. Jonna pratar men säger ingenting. Munnen gör ljud som andra verkar förstå men ljuden betyder inget särskilt. 
Hon har gått till terapeuten (gängledaren) varje vecka i snart ett år. Gör ljud som terapeuten  (gängledaren) lyssnar till. Mamma och pappa hanterar sorgen själva. Hanterar. Hmm

Jonna hittar lappar som Johan har lämnat efter sig. I vinterstövlarna, i skrivbordslådan, i garderoben. Lappar skrivna på tyska. Det bästa språket. Nyckeln till världens bästa stad. Berlin. De skulle resa dit tillsammans. Jonna och Johan. Men nu är allt fucking Scheisse. Johan är verschwunden. 

Död. Dödat sig själv. Dagarna blir så långa när någon är död. Johan har varit borta snart ett år. Jonna också. 

Nu har mamma och pappa bestämt att Johans rum ska bli ett arbetsrum. Alla grejerna ska bort.  Till Myrorna. Rensas bort, så att Johans saker kan komma andra till nytta. Hjälp. 
Alla gula post-it-lappar med meddelanden till Jonna. Har hon hittat alla? På undersidan av en lampa finns en lapp. Das Berghaus. Fjällhuset. Det älskade fjällhuset där Johan varit varje sommar och jobbat någonstans i närheten. Johan som var tio år äldre och som kunde ALLT. Nyckeln ligger i en blomkruka på fjällhusets farstubro. 
Om några dagar är det julafton. En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär. Ingen julklapp till Johan.  I skolan står scenen riggad för julkonsert. Hur kommer det att låta utan trummor. För. Jonna ska inte vara med. Tåget går och Jonna är där. Hon ska leta efter Johan i fjällhuset. Nyckeln ligger i blomkrukan. För att Bearbeta. Förlust. Skulle gängledaren sagt. 

Vakuum är en svindlande vacker, sorgesam bok.  Man läser med tårar som sväller över. Man läser med klump i halsen och suddig blick. 

Mia Öström har skrivit en bok om att mista en nära och mycket kär person i det värsta som kan drabba. När den nära och kära bestämt att avsluta sitt liv själv finns inte bara sorgen, smärtan och saknaden utan också alla frågorna. 

Vakuum är en livsviktig bok. Om livet och döden och om att försöka förstå. Det värsta. 





1 kommentar:

Ylva sa...

Den är så fin och smärtsam!