Lejonflock av Linda Jones

Vera, Jasse och Minna är trojkan, lejonflocken som alltid ska hålla ihop. Nu när de ska börja sjuan gäller det att planera och steppa upp. Sluta leka dockskåpslekar, växa upp, klä sig coolt. Nu är allt nytt, nytt. 

Första dagen i skolan får de syn på några äldre tjejer, riktigt coola, svartklädda med uttråkade blickar. 

Dock visar dessa tjejer intresse för Jasse och vill ha med henne och Vera i deras gäng. Alltså?  Tänk ändå att de är sedda. Att skolans drottningar ser dem. Att dom ska få vara med! 
Nu startar svek och ljug-kampanjen mot Minna. Hon får inte vara med, inte veta något. Om hämnden som planeras. 

Den första hämnden sker i skogsdungen. En noga utvald kille som varit taskig, spridit nakenbilder på en tjej i skolan, Tyra som nära nog tog livet av sig efter det. Det är ingen rättegång, han är redan dömd. 

Tjejerna kallar sig Bunny och Bunny kräver hämnd.  Jasse och Vera ska vara med, för ingen på skolan tror väl att några tjejer från sjuan skulle våga göra nåt så läskigt som det nu planeras för.  

Efteråt känns det häftigt, rusigt. men läskigt. Vad har de gjort egentligen. 

Under hösten kommer Vera och Jasse längre och längre ifrån varandra. Lögnerna och sveken blir alltmer ohållbara. Och så är det festen där Vera träffar Isak. En kille som verkar så vettig och så fin och som gillar Vera. Han har flyttat från Piteå till Luleå. Av okänd anledning. Eller? 

Linda Jones har skrivit en vansinnigt bra bok. Om könsmaktsordningen på skolan, om lärare - elever och frånvaron av de vuxnas insats, om att vilja var med i gänget, att räknas, om att svika sin allra bästa vän, om syskonskap som ser det ingen annan ser. Så mycket mellan raderna. Tonträffen är direkt och väldigt autentisk. En bok att diskutera, så många frågor. Men en boka att sluka! Och som fortsätter mala på i huvudet långt efteråt och ett riktigt coolt "fucking-åmål-film" slut. Läs! Läs!