'
Märta eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo. Hon har en egen Youtube-kanal "Banjo Baby" där hon lägger upp filmer om sin musik. Hon älskar också Dolly Parton och har boken igenom ett fiktivt samtal med henne. Om allt. Svårigheter, roligheter, om kärlek och om sin diagnos – hon har tourettes syndrom. Precis som Mozart.
Via sin youtube-kanal får hon kontakt med en tjej i Göteborg, Alma de Palma, som också spelar banjo. De blir vänner och mer ändå. De skriver till varandra flera gånger per dag.
De förstår snart att de har mer gemensamt än att bara spela banjo. Alma bor dock i Göteborg, Mörten i Aspudden i södra Stockholm. Snart blir det lite komplicerat när de planerar att träffas IRL. Hur ska Mörten förklara för Alma om att hon har tourettes syndrom? Ibland skäller hon som en hund, jamar som en katt och stampar med foten. Vet man inte om att det finns något som heter tourettes syndrom så verkar det ju helknäppt. Hon får hjälp av sin bästa kompis Sasha, som var huvudkaraktär i förra boken Comey queen. Sasha har verkligen funny bones, är påhittig och är en vän som ställer upp i alla väder. När den tillfällige vikarien skäller ut Mörten inför alla i klassrummet så ger Sasha igen så det står härliga till. En underbar scen.
Vi får även lära känna de andra i Mörtens familj, hennes mamma som är arbetslös och hittar på det ena galna projektet efter det andra och så lillebror, Åke som älskar pinnar och som älskar Mörten.
Banjo Baby är en underbar bok; galen, rolig, varm och känslosam. Jenny Jägerfeld kan skriva om allvarliga saker på ett roligt sätt. Man förstår hur det känns att ha tourettes och dyslexi och en smågalen mamma och en banjomarodör till lillbrorsa. Man bara måste älska Mörten och Banjo Baby!
