.jpg)
Ruben är sen på väg till träningen och tar en snabbare väg genom skogen för att hinna. I skogen råkar han nästan snubbla över en mossig gravsten med ett barns namn. Mitt i skogen? Han kan inte sluta tänka på vad han sett och återvänder några dagar senare och upptäcker då något ännu märkligare: en hel kyrkogård med barns förnamn på gravstenar dold under granar och mossa. Här ligger barn utan någon verkar minnas dem.
Gravstenarna står där stumma och stirrar på Ruben. Han fattar ingenting. Varför har de inga efternamn och varför verkar ingen har brytt sig om gravarna. En dag då han låtsas vara sjuk för mamma för att få stanna hemma så ger han sig ut i skogen och söker upp gravplatsen. Han har noterat att det är lilla Estrids födelsedag och bestämt sig för att hon för en gång skull ska bli ihågkommen. Men med skräck och förvåning upptäcker han ett födelsedagspaket på hennes grav. Ruben kan inte låta bli att röra paketet och han öppnar det fast han fattar att det är fel. I paketet ligger en kniv, en samekniv.
Ruben börjar känna sig annorlunda. Som om något – eller någon – följer honom. Som om någon väntar på att han ska göra något. Och samtidigt växer ett mörker i honom som han inte längre kan kontrollera.
De bortglömda barnens kyrkogård av Petrus Dahlin är en kuslig och känsloladdad berättelse om ensamhet och hämnd – och om att stå emot det som lockar en djupast inne i mörkret. Den utspelar sig på Backen och på Umedalen utanför Umeå.
