På sjukhuset träffar Uno Jenka och de älskar att göra samma saker, rumpvifta, tävla i korridoren, spela bingo på ett knasigt sätt. Jenkas mormor är också sjuk och gammal och det är därför hon också är på sjukhuset. Jenka är speciell, hon kan få Uno att prata fast det är helt omöjligt med andra.
Unos pappa tror att Jenka är någon som Uno har hittat på. Att hon bara är på låtsas. Men Uno vet att hon är på riktigt. När han kommer till sjukhuset en dag så är hon inte där. Uno måste, måste bara hitta henne.
Han hoppar på en buss. Han vet ju att Jenka bor i ett kissgult och fult hus med tre våningar och på otursnumret 13 och att det finns ett träd med ett stort skatbo utanför. Hur svårt kan det va?
Jenka och jag av Elin Lindell är en pärla. Liv och död, humor och allvar. Vänskap på rikigt. En bok att läsa högt tillsammans.
"En höjdare till barnroman i barnets ögonhöjd" (ur Augustprisjuryns motivering)
