Edgar älskar att gå till sin onkel för att höra honom berätta. Han har en hunger. En hunger efter historier. Edgar är enda barnet, han går på internatskola kanske för att hans föräldrar faktiskt känner sig obekväma när de är ensamma med sonen. Mamma blir nervös och pappa melankolisk och han beger sig gärna hemifrån för att jaga och ströva. Detta blir särskilt uppenbart när det är lov och Edgar är hemma längre perioder. Det är då han istället vill gå och hälsa på sin Onkel Montague. För att mätta sin berättelsehunger och för att få sällskap.
Det är alltid kallt inne i Onkels hus. Det enda stället där det är trivsamt är vid brasan och Onkel ringer på betjänten Franz som kommer med te och bullar som han ställer utanför dörren. För Franz visar sig aldrig. Aldrig någonsin.
Nu kan berättandet börja och det är läskiga historier, kusliga spökhistorier om mystiska händelser. Alltid med barn och ungdomar inblandade som råkat illa ut. Ibland hörs det som om någon tassar omkring på övervåningen, Edgar undrar men Onkel Montague försäkrar om att de är ensamma. Hur kommer det sig att onkeln äger föremål som tillhört personerna i historierna. Vad är det för mörka hemligheter som döljer sig i onkelns förflutna? En perfekt bok att läsa högt. I trygga situationer.
Författaren heter Chris Priestley och har skrivit denna bok i sann Edgar Allan Poe-anda. Boken är illustrerad av David Roberts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar