Nisse Berg har en egen liten drake. En liten Harry som älskar syltmackor och broccoli. Det är Harry som hjälper Nisse när kraften sinar och minnena värker i "hjärta och knä". Minnena efter mamma som är jättedöd och som aldrig kommer tillbaka och om det jäkla oturslivet som blivit Nisses liv tillsammans med lillebror Nodi och pappa.
Ödlan Harry fick Nisse av mamma strax innan han fick veta att hon blivit sjuk. Han blev inte särskilt glad, han vill ju ha en hund. Men nu är det som det är och ödlan finns därhemma och går omkring och ser ut som en liten arg gubbe. Det är därför han fick namnet Harry. Men allt detta var innan Nisse fick veta att Harry egentligen var en drake, en drake med STORT drakhjärta.
Pappa är arbetslös och fattig, lillebror Nodi är glad och gullig , mamma är död och borta och Nisse är lite slarvig men har en väldigt känslig hjärna.
Sedan mamma dog har pappa blivit som galen i pålägg. När han kommer hem från affären fyller han kylskåpet med leverpastejer, ostar, korv, skinka, marmelader och kapris. Ibland har han köpt så mycket att det inte ryms i kassarna utan måste stoppa fickorna fulla också.
När livets jävlighet känns extra jobbigt och Nisse sitter och deppar för att just han har så mycket otur och att han inte har någon dator och allt är skit så känner han att det luktar rök och han hör en liten röst nerifrån golvet. Han tror inte sina ögon eller öron när han ser Harry sitta och röka, tugga i sig en cigarett och hosta. "Hallojs, chilla, host, host, lugna bananer, coola ner" det är bara gamle Harry som pratar.
Från och med nu kommer ödlan-draken Harry till undsättning när han mest behövs. Han är lite småelak men har ändå bästa lev-livet-råden. Exempelvis hans drakhjärteråd:
Ett: En drake sviker aldrig sig själv
Två: En drakes mod är att alltid vara rädd om sig själv och se till att man äter, skiter och sover ordentligt
Tre: Var snäll mot andra men ät inte deras skit
De här samtalen med draken och hans kloka och ibland lite drastiska råd behöver Nisse verkligen. För Skit-Julen närmar sig (utan mamma), det finns ingen snö att åka snowboard på, pappa brakar ihop och hamnar inför rätten, farmor blir både förbannad och glad.
Det är svårt att sammanfatta den här boken för den innehåller verkligen allt från sorg, glädje, skam, lycka och en stor släng av fantasi. Att Anna Ehring lyckats få in så mycket i en och samma bok utan schabloner och med en alldeles egen stil är verkligen ett konststycke. Litet format, luftig layout och lite vardagsnonsensfoton insprängda här och där gör boken både lättillgänglig och lockande. En av årets aboluta höjdarböcker för mellanåldern! Augustprisnomineringen är helt rätt! Det vore kul om en mellanåldersbok vann. För en gång skull.
onsdag 20 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar