Nu vet jag vem du är av Ylva Lilja

Nu vet jag vem du är består av två berättelser i olika tidsplan. en i nutid med systrarna Ida och Magda och en för drygt 200 år sedan med systrarna Hilma och Hulda. 

Hilma och Hulda är Petter Gottbergs döttrar, moderna är död och Gottberg är en despot till far. (Östersjöns sista sjörövare) De lever i enslighet på ön och anar bara att fadern sysslar med farliga saker. De räddar och gömmer en pojke som lyckats rädda sig upp på ön från ett skeppsbrott. Det är farligt och fadern får inget veta Båda systrarna vill bort från ön, bort från fadern. 

 Den andra berättelsen utspelar sig i nutid. Ida, 15, hennes syster Magda, 17, och pappa Kalle ska semestra på Gotska Sandön, som de alltid gjort. Nu ska de uppfylla farmors sista önskan, att hennes aska ska spridas för vinden ute vid udden och att familjebibeln ska skänkas till Gotska Sandöns museum. När Ida hittar en gömd karta i bibelns rygg blir det förflutna starkare och ännu mer mystiskt. Och så finns där en svart sotbagge. 

Ylva Lilja har skrivit en trovärdig och fin ungdomsroman där berättarrösten flyter på och man vill verkligen läsa vidare. Struktur och tema liknar Maria Gripes böcker och man sugs in i berättelsen med  dess magi och mystiska händelserna. En läsupplevelse! 

Oktober är den kallaste månaden

Poliskommissarie Viktor Fanzén står en dag på bron hemma  hos Vega. Det är Jacob han söker. Egentligen. Men han frågar efter Jacob. "Jag har förstått att ni är ganska nära" säger Franzén.
Han borde verkligen inte bry sig. Vega får lust att hämta hagelgeväret.

Franzén lämnar huset utan att få veta någonting. Hanlämnar ett kort med sitt telefonnummer. Ring när din mamma eller bror hör av sig. Det är viktigt!
Varningsklockor ringer. Andningen blir tung. Vega slänger kortet med Franzéns nummer. 
Polisen söker hennes bror. Förutom mamma är Jacob i stort sett den enda länk hon har till något av betydelse. Marken rämnar. Om något händer Jacob. Om han gjort något...

I Varvet ärver man i stort sett både hus, hur man lever, sina lojaliteter och konflikter. Konflikten till familjen Sten hade sin början i hembränningsfacket. Sprit hade varit Frank Stens levebröd tills Vegas farbror Dan konkurrerade ut honom, vad gällde kvalitet och leveranser. Så tog depressionen vid och Franks äktenskap havererade. Nu bor endast hustru Diana och Tom kvar i huset. 
Jacob brukade hjälpa farbror Dan med leveranserna, köra grejer som han sa. Vega hänger med ibland. 
Nu är det en leverans till Lars Hellman, en gammal kåkfarare. Tre spritdunkar. Självsäker som en buffel med hagelgeväret lutat mot en sten, stinkande av alkohol och ful i mun som få. Inga pengar men flera andra oanständiga förslag gör att Jacob och Vega sticker. Därifrån. 

Historien om sökandet efter Jacob och hans eventuella brottsligheter fortsätter i stundom rafflande, stundom återhållet tempo. Jacobs kompis Malte har en viktig roll liksom Tom och hans mamma Diana. 
Trovärdiga hudnära personskildringar. Hårdkokt stämning, enslig bygd och starka musikillustrationer gör att boken har en Bruce Springsteen-känsla som smakar mer. 
Christoffer Carlsson fick Spårhunden 2016 för "Oktober är den kallaste månaden". Det är den verkligen värd. 

Dödens bröder av Åsa Lind

Det är nåt mystiskt på skolan. Det stinker,  men Vaktis är borta. På vaktisdörren står det bara att han är frånvarande och ett telefonnummer...  Är han sjuk eller har han åkt på semester? Hmmm Opus tror att han kidnappad. 

Opus bästa kompis Mosse säger att Opus är galen om han på allvar tror att Vaktis är kidnappad. Men snart börjar även Mosse misstänka att det är något i görningen. Varför står Vaktis bil annars helt övergiven vid skolan? Hur kommer det sig att ingen kan få tag i honom? 

 Och när Opus hör några tatuerade typer i kön till mataffären  prata om Vaktis d.v.s Jeppson och att de borde spöa upp honom, eller strypa honom - med taggtråd, då blir det läskigt, för typerna ser verkligen  livsfarliga ut och nu blir också Mosse intresserad av fallet. 

Tillsammans med Elena i klassen bestämmer Opus och Mosse sig för att fixa det här. De vet bara inte hur. För några större detektiver är de inte. Men de är envisa och vill veta sanningen. De skriver ned allt de vet. 

1. Vaktis är inte på jobbet
2. Rektorn säger att är "omöjlig att få tag på". 
3. Hans bil står kvar på parkeringen vid skolan. 
4. två personer säger att dom vill döda Jeppson. 
5. Vaktis heter Jeppson i efternamn. 

De behöver mer fakta. Fler ledtrådar 

Åsa Lind, är mest känd för den fenomenala serien om Sandvargen men jag gillar också hennes "Slumpens bok" som är en filosofisk fantasy i stil med Mästaren och Margerita. Dödens bröder är en rolig deckarhistoria som är lätt att komma in i och  personerna blir verkligen kött och blod. Jag gillar verkligen Opus och hans kumpaner. Boken är rikligt illustrerad med Johan Unenges humoristiska bilder.

Vad gör man inte

En enda dag i livet. En het sensommardag. En mamma fyller år. Några syskon åker på besök. 

Anders vill ha skjuts av mormor.  Hon vet inte att han ska komma. Men ändå. Det är som om hon väntat på honom. Mormor tittar, undrar. "Varför tar du inte mopeden?" 

Men inte efter det som hände igår. Men det säger han inte... Amazonen går inte igång. Batteriet är dött. Men till slut. 

Karoline blir väckt av telefonen. Det är mamma. Dottern gratulerar och säger att Lea kanske inte kommer. Sätter sig på bussen. Vill inte åka med Sanna som kör som en dåre. Ringer till Lea. Som inte ska åka. För att Sanna kommer. Karoline gråter. Hon och Hampus.. Han vet inget än. Men hon känner. En växande klump i magen. Tänker. De behöver varandra. Hon och Hampus. Fast Sanna inte fattar. Hur Karoline kan vara ihop med H. Mamma kanske blir glad. Eller inte, en sjuttonåring med barn i magen. Nej. 

En dag i livet. Syskonen Lindgrens svarta familjehistoria glimtar fram under augustidagen. Läsningen känns klaustrofobiskt. Spänningen kring besöket. Syskonens relationer. Farsans skugga. Morsan.. 

Man får själv lägga till rätta. Berättelsen. Som blir till en mycket stark realityrysare i kortromanformat som fyller magen med melankoli men också med hopp. 

Vad gör man inte är en både ruggigt spännande och gripande känslig läsning. Bästa på länge. Å så språket. Maja Hjertzell väger orden, det är vackert och smart skrivet. Läs sakta! Läs och prata. Jag tror att Vad gör man inte skulle kunna vara en läsecirkelbok av rang för unga vuxna (och för oss som är lite äldre). 

Maja Hjertzell har tidigare skrivit fem barn och ungdomsböcker + ett antal prisbelönta noveller. 

Tur gånger tre

Mo föds mitt i en orkan. Hon kommer bort från sin mamma men  räddas mirakulöst av Översten som hittar flickebarnet flytande i floden på en trasig reklamskylt. Översten och miss Lana tar hand om Mo som får växa upp i den lilla hålan Tupeo Landing, långt nere i amerikanska södern.
Livet här är hårt, Mo blir en tuffing, uppfostrad som hon är av Översten som tycker att hon "har haft en förbannad tur" att hon överhuvudtaget är i livet.

Elva års efterforskningar efter Mos mamma har inte lett någon vart alls. Hemma på rummet har Mo en karta med 167 gula kartnålar som pekar ut platser där människor har sagt nej. Ingen vet något om mamman. Det enda man kan ana är att hon troligen bor vid vattnet.
Mo skriver brev som hon postar i flaskor till sin Mamma bortom floden och drömmer om att hon en gång ska få ett svar.  

Ett mord på en gammal och rätt så sur och otrevlig gubbe, Mr Jesse,  i det lilla samhället leder till uppjagad stämning, rädsla och många rykten. Bästa kompisen Dale och Mo öppnar tillsammans en detektivbyrå, "Desperadodetektiverna". Huvuduppgifterna är att lösa "Fallet med mordet på Mr Jesse" och "Fallet med mamma bortom floden". De hinner inte mer än öppna byrån förrän Dale blir oskyldigt misstänkt och Miss Lane blir kidnappad. Ett bankrån nystas upp och en orkan närmar sig. Det är inte lite problem som Mo och Dale stöter på.

Tur gånger tre är en faktiskt en alldeles underbar, härlig och lite hårdkokt berättelse om en tjej som vet vad hon vill, är stark och påhittig, kan karate och tänker stort. Man blir omedelbart förälskad i Mo och hennes envisa kamp i att hitta sin mamma. Lite som en barnboksblandning av Jellicoe road och Dödssynden var den känsla jag fick när jag läste Tur gånger tre.

Författaren Sheila Turnage bor på en gård i North Carolina med man, en blind hund och en arg katt. Hon är född och uppvuxen på en tobaksfarm i amerikanska södern, omgiven av poesin och humorn som kännetecknar trakterna. Sheila Turnage har tidigare skrivit faktaböcker, artiklar, dikter, mycket om söderstaterna och North Carolina. Tur gånger tre är hennes första roman och första barnbok.

Språkresan

Max är en datanörd och pluggis. Han har inte så många kompisar men ett rätt schysst liv ändå. En trevlig familj, en bra kompis, en snabb dator.
Nu är det sommarlov mellan åttan och nian och mamma har ordnat en plats för honom på en språkresa till England. Så att han ska komma bort från dataspelen ett tag, få lite nya kontakter, komma ut i världen, UPPLEVA.

Om hon vetat bara hälften av vad som hände på den resan skulle hon ha ångrat sig bittert.

Språkresan bär iväg till badorten Whalebone Bay på Englands västkust med bara okända ungdomar. Alla verkade känna någon utom Max. Ganska snart blir han bekant med de två coolaste killarna i gruppen, Leo och Simon. Nu har han sin chans att ändra sitt liv, bli lite mer cool, lite mer världsvan.
Leo och Simon är vana vid bedydligt hårdare tonårsliv än Max och han låtsas som om allt är helt OK, hänger på i deras jargong och i deras partyliv.
Det dröjer heller inte länge förrän Max träffar en engelsk tjej i skolan, Cate som han blir uppslukande förälskad i, till hennes killkompisars vansinne.
Fester, tjejer, svartsjukebråk och ljuvlig kärlek...
Max, tidigare så stillsamma, nördliv förändras denna sommar och snart vet han inte rikigt vem han egentligen är. Själv.
Han känner inte igen sig och han blir t o m rädd för vissa sidor hos sig som han tidigare inte visste att han hade.

När han kommer hem fortsätter utelivet, festerna, de nya kompisarna. Slagsmålen.
Max vill inte vara den han var förut men han vill heller inte vara den han blivit. Vem är han egentligen?

Mats Berggren har skrivit en lättläst och medryckande spännande utvecklingsroman om en ung pojke i den sköraste tiden, på sommarlovet mellan åttan och nian.
Den är riktigt, riktigt bra!

Knivsegg

Boken är dedicerad "Till alla som går obeväpnade" och är både mycket spännande och lättläst med lockande omslag. En äkta realityrysare!

Cecil Trues gäng "Hajarna" terroriserar eleverna på Sams skola. De misshandlar yngre killar, snor grejer och hotar. Alla vet att de är beväpnade. Sam har retat Cecil tidigare och det ångrar han bittert nu. Han är ständigt rädd för hämnden, den kommer, han vet bara inte när.

Sams bästa kompis skaffar en fiskekniv och Sam inser att han också måste ha ett vapen, utifall att, bara som självförsvar. Ett tillfälle yppar sig när han hjälper en äldre man med trädgårdsarbete och upptäcker en armékniv som han lägger beslag på.
Kniven bränner i fickan och han kan inte låta bli att skryta för Suzi och vifta med den lite så där för att impa.
När Heston Weston kommer och börjar mopsa, blir Sam provocerad och hotar med kniven. Det skulle han aldrig ha gjort...

Att bära vapen gör inte personen som bär vapnet trygg. Tvärtom än vad man skulle kunna där för "det är ju ingen idé att bära omkring med något vasst om man inte är vass själv". tro, så är det snarare så som det gamla ordspråket säger "He who lives by the gun will die by the gun". Robert Swindells, författaren till boken och till många realityrysare av rang, har även jobbat som lärare i USA. Han vet vad han skriver om!