Visar inlägg med etikett klass. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett klass. Visa alla inlägg

måndag 6 juli 2020

Drömmarnas skepp av Johanna Wilson



Jossan är uppvuxen på en husbåt i Stockholm. Hennes pappa arbetade på Statens maritima museum och det är tack vare hans jobb som de kan ha en kajplats på Skeppsholmen. Jossan älskar att bo på båten och kan inte tänka sig någon annan bättre plats att bo på. Men nu har katastrofen drabbat familjen. Jossans pappa har dött! Mitt i sorgen drabbas mamma och Jossan av insikten att de kanske inte kan bo kvar.  Men Jossan tänker inte ge sig utan strid. Husbåten  har alltid varit hennes hem, hon tänker inte gå med på att den säljs, bara så där!

Jossan och hennes pappa delade ett stort intresse för Vasaskeppet. Jossan visste att pappan hade jobbat med en spännande historia kring båten men hon vet inte vad. En dag  får hon en bunt papper i brevlådan och hon börjar läsa något som hennes pappa skrivit, en spännande historia som hon inte kan sluta läsa. 

Johanna Wilson har skrivit en berättelse där vi får följa dagens Jossan och dåtidens Josefina, vars historier tangerar varandra.  En historisk roman och modern ungdomsbok i ett! Det är kärlek, romantik och död, kungligheter och fattiga, enkla arbetare. En riktigt, riktigt bra bokslukarbok

onsdag 12 september 2018

Gruvan av Sara Lövestam


Utöskräcken är den vidrigaste varelse du kan tänka dig. Ellens storebror försöker skrämma vettet ur henne. 
- Han gick i land på Utö för flera hundr år sedan, han var enormt stor och kunde strypa ett barn med ena handen om han ville... Han hade stripigt hår och en ryckig, haltande gångstil, och man såg rent hat komma ur hans ögon. Ur ena mungipan rann det spott... och ibland blod. Och han kunde ta sig genom väggar. Det var på så sätt han kunde stjäla dispontens dyrbara guldklocka. 

Nu går han igen. Han spökar...  Han tar upp sin stora smutsiga hand med långa svarta naglar och så klöser han på väggen. ett skrap, två skrap, tre skarp så är han inne...

Ellen tycker att det är läskig... vill INTE visa. Hur ska hon kunna sova i skjulet om hon är rädd för sin egen bror. 
Ingen i familjen fattar varför Ellen envisas med att vilja sova i skjulet.(Utom Sofia, pappas nya tjej som tycker att det verkar mysigt) 
Men det var ju just det. För Ellen är skjulet som en del av naturen, ett pyttelitet hus, nästan som ett tält.
 - Du kommer aldrig att klara hela natten, säger storebror Adrian. - När Utöskräcken ska ta ett barn brukar han börja med att titta in genom fönstren. 

Nog är hon ett modigt barn, Ellen. Med en luftmadrass och en sovsäck drar hon iväg ut till skjulet. Hon tror inte på spökhistorier och hon ska klara av det. Men ...när hon hör tre skrap så känner hon sig ganska hjälplös, skrapningarna fortsätter hela natten men när inget händer så ...vid femtiden somnar hon. När pappa kommer och väcker henne har hon sovit i fyra timmar. 

Storebrorsan är nog lite imponerad och Sofia tycker att hon varit  jättemodig. Ellen fnyser och berättar inte hur rädd hon varit. 
Men... skjulet har blivit ett ställe dit hon kan dra sig undan då och då. 
Det är där och då hon hittar boken. Som finns instucken mellan några stockar i huset. Som i ett lönnfack ligger den. En bok utan titel och skriven för hand. Bokstäver i en skrivstil som är svårläst och med konstig stavning. Vem kan ha skrivit?
Till slut lyckas Ellen tyda några meningar. Det är Anton 12 år som skriver. En bok som han fått av magister Krona. Ellen blir fast i boken och läser om Anton som levde för 170 år sedan på Utö. Hon berättar inte för någon om boken och läsningen blir mer och mer spännande. Hon förstår inte allt men tillräckligt mycket för att verkligen vilja fortsätta läsa. Hon börjar fråga om konstiga ord, om händelser, om gruvan på Utö. 

I boken rullas en historia upp som handlar om klass, om drömmar och om att växa upp i en gruvarbetarfamilj. Om disponenten,  om läraren och om krossade möjligheter. En spännande och rörande historia som berättas på ett genialt sätt. 

Sara Lövestam har skrivit en riktig bladvändare som är både intressant, spännande och med stora känslor. 

måndag 12 december 2016

Jack av Christina Lindström


Första gången Jack ser Freja håller allt på att gå åt pipsvängen. Jack sitter i en spårvagn, Freja har snavat över rälsen. Eller har hon lagt sig på spåret. Deras ögon möts när hon vänder sig om i flykten därifrån. Nästa gång ses de på en fest på en toalett i ett badkar. Redan då borde han ha berättat. Halat fram listan på allt ruttet han har gjort. Inget kan göras ogjort. Ingenting. 

Freja lever fullt ut. Vill känna blodet pumpa i ådrorna. Inte spice eller så men lite ramla på rälsen, lite balansera på broräcken, lite spotta i loopen på Lisebergs nya bergochdalbana. On the edge så man känner livet.  

Jack,  som lever med mamma och hunden Rolf, har levt ett ganska tufft liv. Han har inte varit snäll alla gånger. Han har varit klassens Kung, han har varit med i Nordiskt motstånd. Han har varit grym på innebandy, fått alla tjejer han ville ha. Han är snygg och cool. Freja är inte den typen av tjejer som Jack skulle ha tittat åt tidigare. Hon har lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och gillar att titta på sälar. Men nu... 

De blir ett par. Jack blir kär som han aldrig varit förr. Nu är det på riktigt! Det är pirr hela tiden. Samtal om filmer och böcker, bio och spel. Han sover över hos Freja. Frukost med familjen. Nja, det känns obekvämt tycker Jack. Men han vill ändå säga hej innan han sticker hem.
Iskylan sprider sig i köket. 

Jack är en realityrysare, en kärlekshistoria med grymma förhinder. En bok att sträckläsa och både småfnissa och storgråta till. Christina Lindström har skrivit en väldigt bra kärleksthriller. Hon debuterad 2015 med den kritikerrosade ungdomsboken Hälsningar från havets botten. Christina Lindström skriver också lättlästa böcker om Leo och Hugo, Nils och Maja.



tisdag 21 oktober 2014

Pax - Nidstången

 
Alrik och Viggo har just kommit som fosterbarn till trevliga paret Laylah och Anders i Mariefred. Brödernas mamma är alkholiserad och orkar inte med sina två pojkar. Just nu i alla fall. Men Alrik och Viggo är streetsmarta, de är vana att flytta runt, byta skola, slåss och klara sig ur knipor. Stjäla som  korpar gör de också,  åtminstone Viggo även om Alrik försöker hålla honom i hampan. Nu måste de  faktiskt sköta sig. Men hur lätt är det. När den där 
Simon som kallas Kingen, styr skolan. Han tål inga utmaningar och nu ska de där jävla Stockholmsungarna sättas på plats. Så Viggo hamnar i slagsmål. Alrik försvarar och sen är det kört. Första dagen i skolan och redan fullkomligt kaos. Träslöjdsläraren Thomas pekar med hela handen och hotar med konsekvenser. 
Bröderna flyr och hamnar i ett ännu värre problem när Alrik kastar sten i ett glashus i stan så att flera rutor kraschas. 
 Det är så pojkarna lär känna Magnar och Estrid. Som driver trädgården och växthuset. 
 Kanske är det ingen slump att pojkarna kom just till dem. Korpvingar i halsbanden. Två tvåhänta bröder. På det gamla trädgårdsbordet landar två svartglänsande korpar. Alla tecken stämmer! 
Men de är ju bara barn.  
Kan dessa två tjuvungar vara de krigaren som Estrid och Magnar har väntat på? De sätts på prov och får städa det underjordiska, hemliga biblioteket som straff.  
Där finns en hylla de absolut INTE får röra. 
Men... 
Viggo vill veta. Såklart. 

Första delen i en Paxserien heter Nidstången och man blir fast från första stund.  Det är just en sån här serie vi har väntat på. Spänning, magi, underdog och nordisk mytologi. Lägg därtill en mysig och puttenuttig stad med gränder och trähus där ondskan har sluppit ut. Nidstången måste räddas. Om den kommer i orätta händer vill man inte tänka på vad som kan ske. 

Åsa Larsson kan bygga en spännande historia. Tillsammans med Ingela Korsell har hon skrivit en bok som kryper in under skinnet och som både är lättläst och rafflande. Det här är riktigt, riktigt bra och helt enkelt beroendeframkallande. Del två i serien, Grimmen, har redan kommit ut. Det kommer att blir tio delar allt som allt. Med Henrik Jonssons mangainspirerade illustrationer blir det en fullträff. 


fredag 27 december 2013

Hålfabriken


På fabiken där man gör hål kommer bara arbetarna och Direktören in. Allt innanför porten är topphemligt. Ingen annan vet hur man tillverkar riktiga hål. Dygnet runt går fabriken, i produktionshallen stöps hål efter hål som sedan skickas ut i världen. Det är små och stora hål, runda och fyrkantiga. Hål för alla tillfällen som det heter i annonserna.
Direktör Hål går omkring och myser, drar vitsar och skrattar så hela kroppen skakar. Då och då blir direktören tyst. Det är när han tänker på det barn han aldrig fick. På det barn som skulle ta över det hela. Fabriken som alltid gått i arv från far till son och som nu troligen måste säljas.
Tre män från de nya ägarna kommer på besök och inspekterar. De är skeptiska. Varför tillverkar ni hål egetligen frågar inspektörerna? (alla tre är förvillande lika vår finansminister med ring i örat och hästsvans.) Att tillverka hål är det finaste jobbet i världen, svarar Direktör Hål. 
Hmm, det verkar inte som om den nya toppchefen tycker det.
Han lägger fortast möjligt ner hela tillverkningen med motiveringen att de faktiskt inte tillverkar ett jota. Hål. är ju bara ....hål!!
En sorgens dag. Arbetarna får gå hem utan att komma tillbaka. Direktören grubblar och deppar.
På fabriken är det tyst och ödsligt som i graven.
Men...efter bara några veckor börjar telefonen att ringa. Hela världen saknar hål, förtvivlade människor saknar hål till fågelholkar, till äppelmunkar, till vinylskivor, till kikhål.
Toppchefen och Styrelsen meddelar att fabriken är stängd för gott! De vill hellre spela golf än att diskutera hål. Det blir fortsatt kaos!! Ända tills statsministern blir serverad en schweizerost utan hål...

Hålfabriken av Frode Grytten och Marvin Halleraker smakar metall, kemikalier och svetsrök. Men också solidariet och civilisationskritik.
Hålfabriken är  en uppfriskande bok om kapitalismens rovdrift på snabba pengar och egen vinning.
Marvin Halleraker har illustrerat boken i en dämpad brun- blå -gul färgpalett. I tusch, collage och med grafiskt uttryck. Bildern är just så ruffiga som stämningen kräver och passar perfekt till den lakoniska och sarkastiska texten av Frode Grytten (översättning av Emeli André)
Det är både lite Assar och Karl-Bertil Jonsson över det hela och bilderna skulle göra sig lika bra som serie i tidning eller kortfilm på TV.  Det är Stor Humor!
Folket demonstrerar:
Var ej snål. ge oss Hål! Hål i tillvaron nu!!