onsdag 8 maj 2019
Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
Liv är 17 år och har precis flyttat till "the middle of nowhere" från Stockholm. Från hyreslägenhet till stort charmigt hus med potential (läs ruckel) som ligger i en by, utanför en by, utanför en by. Ett av pappas drömhus sedan han själv bodde i byn. Att han vägrar bil försvårar visserligen flytten men allt för hans livs stora dröm. Hela han lyser som hjärtögonemoji när han pratar om huset.
Han försöker pappapeppa Liv med uttryck som att "Tänk att du är Beyoncé" när hon nu ska börja ny skola. Liv har aldrig förr i mänsklighetens historia varit längre från att vara någon slags queen. Liv är den vanliga, sorgliga sorten, inte det minsta drottninglik, just nu bara kall och kräkfärdig i väntan på bussen till skolan.
Liv överlever bussresan... just precis. Skolan går inte så vidare alls med krav på att vara social och pratig. Hmm toaletterna på rasterna är räddningen.
Dock är det en av tjejerna på bussen som drar Liv ur sitt stelfrusna tillstånd och tinar upp henne lite, lite. Alia ger sig inte utan knackar på och hjälper till. Liv leder henne vidare i Candycrush till Alias stora lycka.
Så småningom kommer Livs eldprov Ett grupparbete på franskan ska redovisas. Gunnar som läser Dostojevskij (på bussen) är i hennes grupp och hon får hjärtklappning av både honom och av tanken på redovisning. Dagen D närmar sig och Liv sover inte på hela natten. Katastrofen rusar allt närmare.
Lisa Bjärbo har skrivit en hjärtskärande bok om att vara blyg och introvert så till den milda grad att panikångesten når i kapp. Livs mammalösa bakgrund ligger som ett raster genom hela boken fast man inte vet hur och varför förrän på slutet.
Jag älskar den! Fint språk, härliga, läskiga episoder. En riktig bladvändare i inre kaos.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar