skip to main |
skip to sidebar
Viggo längtar, längtar för nu snart ska mamma flytta till Sverige och Viggo och Nils ska få träffa mamma mycket oftare. Nu är det bara två kryss kvar tills hon kommer! Mamma ska bo i samma land som pappa hela tiden och nu ska de få bo varannan vecka hos mamma. Det är nästan inte klokt så bra. Det kommer att bli tusen miljoner perfekt.
Viggo drömmer om det nya mammalivet, om den lyxiga lägenheten med guld och spabad och skitstora teven i varje rum. Och snart också en hundvalp. Det tror Viggo. Och bästakompisen Malte. De samlar på hundgrejer och leker.
Men det där med hunden är lite darrigt för även om mamma älskar hundar har hon ju inte lovat att skaffa en nu. Men Viggo tror så starkt att han är säker på att det blir en brun liten hundvalp. Och det har han sagt till Malte. Viggo har blivit en som ljuger.
När mamma till sist kommer är det just så underbart som bröderna har drömt om. En stund. Sen går de till lägenheten och hmmm ingen lyxlägenhet precis, inget guld, inget SPA, inga stora teven. Bara en massa flyttkartonger.
Besvikelsen. Pappalängtan. Gosedjurskrig.
Ja, mammalivet blir inte riktigt som Viggo tänkt sig. Men... den största överraskningen väntar.
Lisa Bjärbo har skrivit en efterlängtad del två av Viggos värld. Stor igenkänning med vardagsliv och mycket känslor. Mammaliv+pappaliv=Viggoliv. Johanna Magoria har illustrerat fint och känsligt.
Stackars alla människor på jorden som inte har lika fint namn som Astrid. Hon har valt det helt själv för hennes mamma och pappa fattade inte när hon föddes att det var Astrid hon skulle heta. Men nu har hon detta storslagna namn och hör sen. Det var Astrid mammas mormor som hette så och hon var en barsk, ståtlig och rättvis momma. En slags matriark. Astrids mamma har berättat om henne. Och Astrid som då hette Eva bestämde sig bara så där att hon från och med nu skulle heta Astrid. För hon är också en mycket bestämd tjej.
Astrid, denna härliga åttaårig flicka som gillar egna tänkarstunder och att såsa runt med farmor. Men det är inte så lätt att få till egna tänkarstunder när man är på fritids, där det ibland är ett himla liv. Och ganska orättvist är det också för Astrids syskon får vara hemma och göra egna saker. Så nu har Astrid en sluta-fritids-kampanj. Hon är faktiskt ganska envis och tjurig. Denna Astrid.
Charlotta Lannebo journalist och författare, har skrivit boken om Astrid, alltid Astrid! Hon säger att hon har lånat mycket från sin egen uppväxt till boken. Maria Nilsson Thore har illustrerat något till varje kapitel. Fint och fartfyllt och så att man fattar. Astrid är en mycket egen och slagfärdig tjej. Bestämd och smart. En bra tjejförebild! Heja Astrid!
Det är påsklov och Ella Frida är på sin ö med familjen. Hon längtar så oerhört efter Dunne som hon inte träffat på hur länge som helst. Hon skriver ett brev som hon lägger i en flaskpostflaska och ska just slänga ut det i vattnet när lillasyster Miranda vill annat. Hon vill vattna blommorna. Inte följa med till vattnet den här gången men hon lovar att stanna kvar och vänta. Men små barn glömmer snart vad de lovat och när Ella Frida är tillbaka är Miranda spårlöst borta. Hur hemskt är inte det. Ella Frida letar och ropar och blir så rädd att hon gömmer sig i en rishög och vill aldrig mer komma fram.
Det här vet ju inte Dunne om. Hon är sjuk och har fått lunginflammation och hon ligger på sjukhus och är så liten och emlig och hostig att alla blir så oroliga. Hon är så dålig att hon fått syrgas och dropp. Pappa som är ledsen och deprimerad efter att det blev slut med Vera, kommer hem från Rom när han hör hur sjuk Dunne är.
Nu är både pappa och morfar och mormor hos Dunne. Hon är så trött att hon inte orkar prata men plötsligt säger hon något som betyder något viktigt. Hon säger Vera! Hon vill att Vera ska komma till henne på sjukhuset.
När Vera kommer blir allt mycket bättre. Dunne ser faktiskt till att pappa Gianni friar till Vera och så planeras det bröllop. Men inte så stort som Dunne vill. Nej ett minibröllop ska det bli. I Rom, på svenska ambassaden och inga gäster, förutom Dunne och mormor såklart. Men... inte Ella Frida! Det går bara inte. Dunne kan inte glädjas åt bröllopet och tänker bara på Ella Frida och hur mycket mycket roligare det skulle vara om hon var med.
Rose Lagercrantz har skrivit denna underbara serie om Dunne. Den första boken, Mitt lyckliga liv utkom 2010 och nu i höst kommer den sjunde och avslutande delen, Kärlek är bättre än ingen kärlek. Två år har förflutit i Dunnes liv. Hennes mamma blev sjuk och dog när Dunne var helt liten och nu måste hon även leva åtskild från sin allra bästa vän Ella Frida som flyttat till Norrköping. Men de hittar alltid på anledningar att träffas fast det går lång tid emellan. Mitt lyckliga liv är som ett credo över hela serien och även om en massa jobbiga saker händer så andas böckerna okuvlig optimism.
Rose Lagercrantz har en helt tonsäker berättarröst och Eva Erikssons bilder är kongeniala.
En blivande klassikerserie!
