Flickan utan ansikte av Ingelin Angerborn

Signe och Fanny genar över kyrkogården för att komma till Johanna. De ska var barnvakt till lilla Ines och Fanny passar på att plocka en bukett blå blommor på kyrkogården till Johanna. 

Signe är obehaglig till mods efter att precis läst sitt namn på en gravsten och nu detta med blommorna. Man plockar inte blommor på någons grav! Fanny vägrar se någon grav just där blommorna växer men där ligger, halvt dolda i den höga gräset, sju små blekgrå stenkors i en ojämn rad. Signe ryser men Fanny framhärdar att det inte är några gravar eftersom det  inte står något namn på korsen. 

Johanna blir glad över blommorna och berättar allt praktiskt kring läggning och mat och allt. Ines är fyra och berättar om sina låtsaskompisar Ester och Hjalmar. 

I det nyrenoverade badrummet finns ett par gamla barnskor. Johanna berättar att golvläggaren  hittade dem när han rev upp det gamla golvet. 

När Johanna har gått Ines hävdar att det är Esters skor. Men flickorna måste lova att inget säga till mamma. 

Ingelin Angerborn är en mästare att bygga upp stämningar. Rysliga och läskiga, på riktigt. Titeln, Flickan utan ansikte, känns riktigt läskig, bilden på framsidan liksaså och visst,  det är en riktig spökhistoria med kyrkogård och spöktimme och gravar.
Boken har flera fina illustrationer av Elin Sandström. Det är en berättelse man inte glömmer i första taget. 

En häxa sitter barnvakt av Suzanne Mortensen

Dannes mamma och pappa ska iväg på fest. En fest med övernattning och Danne ska stanna hemma. Men.. det verkar ha hänt något, för barnvakten dyker inte upp i överenskommen tid. Nåja, Danne är åtta år och visst kan han gå in till grannen en stund innan barnvakten kommer. Inte vill han följa med på femtioårsfesten heller.
När mamma och pappa skyndat iväg sätter sig Danne i soffan och deppar. Tröstar sig med läsk och godis som föräldrarna laddat upp med när det knackar på fönstret. Det hade aldrig hänt förut, lägenheten ligger sju trappor upp. Det är inte inbillning. Danne får syn på en svartklädd figur på en kvast som svishar förbi och vinkar.
Ett par minuter senare ringer det på dörren. En främmande tant med stor haka, läskiga vårtor på kinderna, långt svart hår, spetsig hatt och slängkappa står utanför. Den vanliga barnvakten hade blivit krasslig så arbetsförmedlingen har skickat Maja Stormhatt. Hon inte bara ser ut som en häxa utan är det på riktigt. Hon bor med tre svarta katter och en korp i Röda Stugan på Slingriga vägen i Mörka skogen.
Maja Stormhatt berättar att det finns två olika slags häxor. Nästan alla är kloka, snälla och vackra (som Maja) men det finns också de som är stygga och korkade och stinker uggelmuggel.
Dessa trollkärringar är inte roliga att möta. Danne blir lite orolig men ingen fara när Maja Stormhatt är med. Nu ska det trollas och sedan vid midnatt blir det en tur på kvasten. Först trollar Maja fram en förlorad hundralapp och sedan så bär det av mot farfars stuga för att hälsa på den älskade hunden som Danne har där. Men... där möter de på ett gäng av Maja Stormhatts fiender. Det blir både äventyrligt och lite läskigt men mest roligt ändå. 
En härligt galen bok om en ovanlig barnvakt och en vanlig pojke. 
Text av Suzanne Mortensen och illustrationer av Bettina Johansson

Mitt liv som detektiv

Hallå! Supernanny stomar in i det stora huset nerför en lång trappa, men finner inget barn att vakta utan bara ett bord med ett gåtfullt brev. Ledtråden är snor och snörvel.
Barnvakten blir förvirrad och letar och letar och hittar tillslut ett barn eller en "dädä" i sängen. En dädä som är tyst, tyst och inte en doft av ett ord kommer ut fastän den automatiska barnvakten mutar och skojar, hotar och ignorerar. Hon når inte alls fram till barnet. Inte alls.
Barnet gömmer sig och barnvakten får ta förstoringsglaset och detektiva runt i huset med smygande, farliga kliv, på jakt efter gåtans lösning. Vilken gåta förresten?
Skojig, hotfull, surrealistisk som Alice i Underlandet och Sherlock Holmes i salig blandning. Dädä är både fnissig, retsam, rädd och ledsen och gråter så att det blir stora pölar av tårar.
Till slut, äntligen förenas barnvakten och dädä i ett samförstånd i dada, kackakoo och googleoogelooo-språket.
Men gåtan? Hur gick det med den?
Mitt liv som detektiv är en bilderbok som är ett konstverk som är en gåta och en spännande, melankolisk och sorglig historia. Inte alldeles enkel utan boken vill nog ha flera genomläsningar, flera läsardetektiver
Textförfattaren Malin Axelsson är dramatiker och texten är ursprungligen skriven för en barnscen. Magdalena Cavallin är konstnären som leder oss vidare in i berättelsen, för den lätt surrealistiska texten förstärks och lyfts av de vackra dadistiska/popkonstbilderna.
"För visst är det väl så att de gåtor håller mycket längre som inte går att lista ut?"