Vad gör du om jag får en vän?

Igelkotten och Haren är vänner. Ja, kanske till och mer än bara vänner. Det osar kärlek.

Haren ska duka fram godaste lunchen med  björkskott och daggmask. Igelkotten leker. Med något som han INTE vill visa. Är det en present? Till mig funderar haren. Igelkotten är lite tveksam och måste fråga en sak. Men du måste lova att inte bli sur eller ledsen eller konstig  säger Igelkotten. Haren lovar! Såklart.

Vad gör du om jag får en vän? Frågar Igelkotten. Det blir tyst. En lång stund. Hur…menar du? Säger haren till slut.  Du har ju mig. 

Jo, men om jag får en vän till. Så att jag har två. 

Haren vänder ryggen till och korsar frambenen. 

Två vänner? Jaha, jag förstår. Det räcker tydligen inte med en längre. 

Vad gör du om jag får en vän? är en bilderbok om det ljuva och svåra att dela med sig av sin vän. Om svartsjuka och vänskap, om kärlek och rädslan att förlora den. En bok för alla som älskar någon. Och är rädd att mista. 

Mats Wänblad har skrivit texten och Per Gustavsson har illustrerat bilderna till en kongenial bilderbokspärla. Den tidigare boken med de bägge filurerna Igelkotten och Haren heter Vad gör du medan jag sover? Nu är de bägge tillbaka i vårens ljuva tid med humlesurr och björskottslunch, kärlekspirr och svartsjukemörker. 

Vad gör du om jag får en vän? handlar om det ljuva och det onda i att ha en vän. 

Dödens bröder av Åsa Lind

Det är nåt mystiskt på skolan. Det stinker,  men Vaktis är borta. På vaktisdörren står det bara att han är frånvarande och ett telefonnummer...  Är han sjuk eller har han åkt på semester? Hmmm Opus tror att han kidnappad. 

Opus bästa kompis Mosse säger att Opus är galen om han på allvar tror att Vaktis är kidnappad. Men snart börjar även Mosse misstänka att det är något i görningen. Varför står Vaktis bil annars helt övergiven vid skolan? Hur kommer det sig att ingen kan få tag i honom? 

 Och när Opus hör några tatuerade typer i kön till mataffären  prata om Vaktis d.v.s Jeppson och att de borde spöa upp honom, eller strypa honom - med taggtråd, då blir det läskigt, för typerna ser verkligen  livsfarliga ut och nu blir också Mosse intresserad av fallet. 

Tillsammans med Elena i klassen bestämmer Opus och Mosse sig för att fixa det här. De vet bara inte hur. För några större detektiver är de inte. Men de är envisa och vill veta sanningen. De skriver ned allt de vet. 

1. Vaktis är inte på jobbet
2. Rektorn säger att är "omöjlig att få tag på". 
3. Hans bil står kvar på parkeringen vid skolan. 
4. två personer säger att dom vill döda Jeppson. 
5. Vaktis heter Jeppson i efternamn. 

De behöver mer fakta. Fler ledtrådar 

Åsa Lind, är mest känd för den fenomenala serien om Sandvargen men jag gillar också hennes "Slumpens bok" som är en filosofisk fantasy i stil med Mästaren och Margerita. Dödens bröder är en rolig deckarhistoria som är lätt att komma in i och  personerna blir verkligen kött och blod. Jag gillar verkligen Opus och hans kumpaner. Boken är rikligt illustrerad med Johan Unenges humoristiska bilder.

Jan Svensson av Johanna Lindbäck

Jan Svensson och hans storasyster Klara tvingas flytta hundra mil norrut till Luleå (på prov men ändå) från Stockholm med pappa och sambo Niklas. 

Ny lägenhet, ny skola, ny stad, nya grannar och klasskamrater, nytt fotbollslag. 
Jan tycker att det är ganska bra men Klara bara "vet du var det är som" "Som starten på en skitdeppig ungdomsbok. Någons föräldrar har skilt sig och så flyttar dom till ett nytt ställe och där är allt skittråkigt och sen börjar skolan och då blir den personen mobbad". 
Jan ska börja femman och Klara ska börja sjuan. "Jamen, tänk om det blir som en sån där mysteriebok istället? försöker Jan. "En person flyttar till ett nytt ställe och där finns det ett skumt, gammalt hus eller en skum person och så händer något märkligt. Kanske lite spök. Och då måste personen som har flyttat ta reda på hur det har gått till". 

Ja lite åt båda hållen blir det. Johanna Lindbäck har flyt i skrivet. Det är kul och intressant att läsa och det känns på riktigt. Som att krypa in i elvaåringen Jan Svenssons hjärna. Livet går inte på räls, nya kontakter ska knytas och att ha två pappor därhemma gör inte saken lättare, eller? 

Nicki i samma klass och samma hus har också nyss flyttat, från London till Luleå. Men det är något skumt, hon vill inte prata om sitt tidigare liv. Allt verkar lite hemligt. Kort sagt. 

Jan Svensson är en härlig bok att glida igenom. Kanske lite  mycket pk men why not? 

Bänkad av Annica Wennström

Sebastian Mähler spelar fotboll i laget med skärgårdsstil á la Karsten. Alla som tränar får spela, vägra nivåindelning och elitsatsning. Vi är ett lag. Helt enkelt. 
Sebastian är en oerhört talangfull fotbollsspelare och han älskar laget, spelet, känslan, lagkompisarna, särskilt Leonard och tränaren Karsten. Karsten med lugna sävliga rösten som moltiger på matcherna  och stället letar efter mönster som pekar på detaljer som gör skillnad som rättar till alla. Får alla att bli bättre.
Men nu har han gjort ett misstag. Han har välkomnat inte bara Ethan till laget utan också hans pappa. Från och med nu ska det vara Karsten och Janne tillsammans som ska ansvara för laget. Janne ska hjälpa till…men det vet man ju hur det blir när vuxna ska "hjälpa till".
Sebastian känner dåliga vibbar. Han anar anti-skärgårdsfilosofi.

Det blir inte bättre av att Sebastians farsa pressar på, lyckas dränera Sebastian på kärleken till fotbollen och att kompisen Leonard funderar på att gå till det rivaliserande laget Näset, själva nidbilden av fotboll. 
Sebastian deppar och höjer garden mot omgivningen. Ingen kommer honom nära. Ända tills Niki, granntjejen med stearinljus, böckerna och skivorna lär honom sänka den och som ger honom färg och något att tro på.
Så är det Liten som heter Anna som har en för stor kavaj och tokyvigt hår och som får Sebastians hjärta att klappa fort och så är det Linn som är en kompis som kanske vill vara lite mer än så men framförallt är det Niki som lär honom bli en annan och våga vägra fotbollsfascisten. 

Man ska inte låta andra förstöra ens drömmar, det går att hitta nya vägar. Lita aldrig på någon som säger att du inte duger. 

Bänkad av Annica Wennström är en jättefin bok och utvecklingsroman om identitet och mod om kärlek och vänskap om gemenskap och fotboll. 

Singers melodi

Singer är det lilla sjölejonet som har kommit ifrån sin mamma och pappa och förts bort. Han växer upp och slår följe med ett resande cirkussällskap. Vännen och lejontämjarungen Manfred är den trogne följeslagaren. Han har också kommit att bli utan sin mamma och pappa. Sida vid sida hamnar de. 
Singer i sin apelsinlåda och Manfred i sin vagga.  Om höstarna tränar de att stå på huvudet i motvinden och göra kullerbyttor i medvind. På vintrarna brukar de vira in sig i skäggiga damens julklappshalsdukar och rulla sig till en stor snöboll. Vännerna gör allt tillsammans. Till och med firar de födelsedagarna tillsammans. Sjölejon-åren går dock nio gånger fortare än pojk-åren och snart är Singer gammal och Manfred fortfarande barn. Och Singer börjar längta bort.  Eller hem. 

En morgon står apelsinlådan tom och ödslig. Var är vårt sjölejon? Var är Singer? 
Manfred blir förtvivlad och bestämmer sig för att ge sig ut för att leta. Purpursälen Viola har en idé. Singers längtan stavas HAVET. Doften av salt och tång lockar och visar vägen. 
På vägen möter han flera spännande figurer. Dansbandskungen Klint Royale och kaptenen Lolita von Sydow. 

Singers melodi är en varm och filosofisk saga som rymmer stora frågor om flykt och hemmahörighet. Både Vanna Rosenberg och illustratören Cecilia Heikkilä är debutanter. Det är vemod och färg, saga och ordlekar, saknad och längtan. En härlig och vacker högläsningsbok. 
Jag hoppas, hoppas att den når fram! 

Djupa ro

Det är fyra tjugoåriga vänner som inte har träffats på över åtta månader, det finns tusen saker att säga men inget funkar. För de borde inte ha träffats just nu. 
Ludde och David har varit i Norge och jobbat. Paula har pluggat i Uppsala och Tove har rest i Asien. Det borde finnas hur mycket som helst att prata om men … det kommer aldrig att bli detsamma igen. Det kommer alltid att saknas en. 
Jonte är död. De hittade honom vid Djupa Ro, under bryggan. 

I det lilla samhället Ingelstad hittas Jonathan död. När de fyra vännerna får veta så åker de hem.  Det har gått nästan ett år sen de sågs. Nu är det begravning. Men hur ska de överleva? 
Minnena rullas upp. Fotbollsträningarna, festerna, skolan,  cykelturerna till badplatsen, folkölsfesterna. 
Alla känner alla i det lilla samhället. Ryktena går. Varför skulle han bada helt ensam?  Mitt i natten? Döden är obarmhärtig. Och det finns inga svar. Eller? 

Djupa Ro är en långsam vacker berättelse om det svåra i livet, om det lilla samhällets fördelar och trångsynthet, om vänskap, om kärlek, om hemligheter under ytan, om sorg och maktlös saknad. 

Djupa Ro är en roman som man läser långsamt. Så att man hinner tänka efter. 
Författaren Lisa Bjärbo har tidigare skrivit flera ungdomsböcker och arbetar också som frilansskribent och bokrecensent. Hon är en flitig bloggare och har drivit podcasten Allt vi säger är sant, där hon tillsammans med Per Bengtsson pratat om ungdomsböcker. 

Hälsningar från havets botten

Fille har precis  börjat musikgymnasielinjen och hjärtat slår volter när han ser vem som ska börja i parallellklassen. Hanna,  som han varit kär i alla sex år sedan hon flyttade. Hon är tyst och lite svår men Fille minns hennes särskilda humor och skratt. Hur ska han komma nära henne. 
I samma gäng som Fille är barndomskompisen  Jonte och brudmagneten Edwin. Fille bor med sin bohempappa och har en fin och nära relation med farmor. Han saknar sin brasilianska mamma som han inte träffat sedan han var fyra år. 

Men nu är det Hanna som gäller. Han lägger an och lyckas så där men till slut får de nån slags connection. Det tar lite tid och tafflighet men ...kärleken är ljuvlig och varm, underbar och svår. 

Hanna bor hos sin moster i stan. Mamman och tvillingsystern Kajsa är kvar i Göteborg av okänd anledning. Sakta förstår läsaren och så småningom också Fille det tragiska i familjen. 
Fille har också sitt att bära på. Som han knappt varit medveten om. 
Hanna har kommit längre, Fille vet inte först hur han ska ta sig upp från havets botten när han får reda på varför mamman varit frånvarande hela hans uppväxt.  Inte får han någon hjälp heller. Från vare sig pappa eller farmor. Men tillsammans med  Hanna förstår han att man får vara sin egen och lära sig förlåta. Sig själv och andra.

Hälsningar från havets botten av debutanten Christina Lindström är en relationsrysare i skolmiljö. Det är rappt och roligt berättat om den ljuva och svåra ungdomstiden. Fina personporträtt och bra språk. Lättläst och fängslande. Vad kan man mer begära. 
Christina Lindström jobbar som gymnasielärare har låtit sig inspireras av minnen, litteratur och musik. Hon har satt ihop en låtlista till boken  https://play.spotify.com/