måndag 27 september 2010

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Christina Wahldén har skrivit en bok om ensamkommande
flyktingbarn som går rakt in i magen. Den är en käftsmäll och en ögonöppnare för oss i västvärlden som faktiskt föranleder och är en av orsakerna till konflikterna i landet.
Många av oss går omkring med en bit av Kongo i fickan. Coltan är den metall som behövs till mobilens uppladdningsbara batteri och coltan finns nästan bara i Kongo. Coltan är en av orsakerna till konflikten och till det krig som rasat sedan 1998 och där över 5 miljoner människor har dött! Över 5 miljoner! Det är den dödligaste väpnade konfliken i världen sedan andra världskriget!
Jag hoppas, hoppas att många lärare läser, många vuxna och många ungdomar som träffar flyktingar. Många andra också förresten. Kanske mest dom.
Ombeni har kommit till Sverige från Kongo. På ett mirakulöst sätt har hon fått en möjlighet att starta om, att försöka läka, att försöka få hjälp att komma över. Att komma över katastrofen. Ombeni har blivit vittne när hennes bägge föräldrar och bror blivit grymt mördade, och då menar jag grymt. Hon har blivit våldtagen, utnyttjad och vet inte om hennes systrar lever.
Nu kommer hon till Sverige. Ensam. Till ett kallt land utan vänner, utan familj, utan någon att prata med. Och med alla hemska bilder i huvudet, med alla hemska upplevelser.
Det värsta är att Ombeni nästan inte får någon hjälp alls. Jo, materiellt sett allt man behöver, mat, skola, kläder, lägenhet. Men ingen att prata med. Ingen som lyssnar.
Om hon inte haft Gösta, hunden, att ty sig till så hade nog allt blivit totalt kaos.
Jag läste den här boken med förfäran. Jag höll ibland för ögonen för att orka läsa. Boken är bra den är lätt att komma in i, att identifiera sig med, den är ett samtidsdokument, en relityrysare och dokumentärroman. Läs!

måndag 20 september 2010

Alfons med styrke-säcken

Gunilla Bergström skriver om stora och små saker. Om filosofiska, om magiska, om vardagsbekymmer och stora globala konflikter. Hon låter Alfons vara huvudperson och det funkar , varje gång.
I den nya Alfonsboken, Alfons med styrkesäcken, är Alfons kung i EGENLANDET. Han vet att han måste vara klok och god och slug och snabb och vaksam och påhittig. Han måste kunna fixa alla faror som lurar. Sån tur att Alfons har sin styrkesäck med med eld & vatten, guld & juveler, bröd & vapen och så en ros. Alfons är inte rädd.
Men han borde se upp, för det är svårt torka i Egenlandet och folket svälter, de klagar och lider och kungen verkar inget förstå. Så de skickar spejare att spana på kungen som har maten, makten och rikedomen. Upproret myllrar, de ska välta hela kungariket och själve kungen. De är ilskna nu. De ska skaffa en ny kung!
Alfons lever i godan ro och märker inget. Jo, en konstig lukt, rök, det brinner! Fram med vatten, den ynka lilla sprejflaskan och det ÄR magiskt vatten som aldrig tar slut och Alfons lyckas (med den ynkans lilla sprejflaskan) släcka elden. Puh!
Egenfolkets spejare spanar och dyker snart upp och vill ha mat, bullen hägrar. Alfons fattar äntligen! Och han får träffa sitt folk och dela ut bullbitar till alla, hela det rasande folket får äta sig mätta, för bullen räcker och tar inte slut, precis som med vattensprejen.
Guld och juveler, dånande salutskott och musik. Alfons kan göra alla glada och nöjda.
Han släckte en brand, han räddade ett land, han gjorde alla lyckliga.
Den nya Alfonsboken är annolunda än alla andra. Magi och stora frågor. Kungen och folket. Makten och missnöjet. Global uppvärming, krig, uppror och svält. Varför gör ingen något när det faktiskt går? Kan man undra.
Men det finns hopp och hon ger oss det. En av våra största barnboksförfattare, Gunilla Bergström. För när det gäller Alfons så kan alla läsa och känna igen sig. Här kan man diskutera och fundera och drömma. Allt på samma gång. Både vuxna och barn. Och det är ingen dussinprodukt. Utan stor litteratur som kan förändra, få oss att tänka.
Litegrann i alla fall.

fredag 17 september 2010

Ursäkta att man vill bli lite älskad

Vi är många som väntat och längtat.
Johanna Thydell är en av våra allra bästa ungdomsboksförfattare och hennes bägge tidigare böcker "I taket lyser stjärnorna" och "Det fattas en tärning" är helt lysande. Så, såklart är man taggad, såklart också lite skraj för att öppna boken.
För tänk om läsningen inte når upp till förvänting!

Men jag lovar. Ingen kommer att bli besviken. "Ursäkta att man vill bli lite älskad" är rolig, kvick, galet bra och full med norisk visdom = Noriska ordspråk, (istället för nordiska) längst ner på ungefär var femte sida. Så himla roliga och TÄNKVÄRDA. Tex "En del föds med bestämda steg, andra med myrsteg."

Nora Jonasson, en helt vanlig tjej i en helt vanlig familj med mamma, pappa och storebror, Hon är kompis med snyggLisa och foträtta, sportiga Jossan men känner sig oälskbar. Hon har rött hår ("surt sa räven om rödhåriga") och långa ben och hon påavståndgillar storebrorsans favvokompis Stoffe, tjuge nånting, som jobbar på Sivs Liv. Men hur ska det någonsin kunna bli han? ("alla sätt är bra men inget funkar" eller "When it comes to love, alla is tretton tydligen").
Och så är det Sylvester, den intellektuella, fina, supertrevliga och Viktor Persson, den evigt återkommande och så... Jack.
Det är filmkvällar, skola och fester. Kompissnack och span. Ett helt vanligt tonårsliv men..

Livet som ska vara häftigt och kul är inte det jämt. Tyvärr! Särskilt inte just nu när Lisa plötsligt är sjuk, hemma från skolan, inte hör av sig och INTE ETT PIP till Nora! Det verkar helt skumt, något måste det vara som Nora inte vet, något som Nora inte fattat.
Ett triangeldrama tornar upp sig och Nora har varit helt omedveten om det..., eller?

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en bok att hänge sig åt, att fnittra eller skratta åt, att oroa sig med, att älska. Det är hög igenkänning och jag är helt säker på att många, många ungdomar kommer att gilla den jättemycket. (vuxna också om de bara läste den) Jag gillar de noriska ordspråken, stilen som boken är skriven på; lite som dagboksanteckningar, lite bakåtblickar, lite situationsbeskrivningar. Jag gillar språket, Noras diskussioner med sig själv, den lakoniska lite råa stilen emellanåt.

Johanna Thydell har skrivit en fullpoängare.
Igen!
Läs mer på Johanna Thydells egen hemsida http://www.johannathydell.se/ Slutet gott men fortsättning följer?

onsdag 15 september 2010

Svarta fåglar


Amik, 12 år, dras in i ett krig då Tekiterna hotar det Mabekiska riket. Främmande soldater har upptäckts vid en by nära Dödens Dal och Amiks far går också snart ut i kriget för att försvara sitt land. Det går dagar utan besked, ingen vet något, det är bara en fruktansvärd tystnad och hotfull rök, dimma och så detta med fåglarna. Amiks mamma är tekit och pappa mabek och Amik känner sig som vare sig det ena eller det andra. Han förstår inte kriget. Inte alls.

Nu svävar asätande fåglar över dalen och mabekernas armé blir bara tunnare och tunnare och en dag kommer beskedet om att Amiks far stupat. Amik och hans mor flyr för att söka skydd i ett kloster högt uppe i bergen.

Dessvärre är de inte säkra där heller, tekiterna hittar dit och härjar, dödar och bränner. Amik lyckas, tack vare en tunnel, fly och snart är han utanför men också helt ensam. Det verkar som om han är han den ende överlevande mabeken i hela riket.

Amik blir snart tillfångatagen och avslöjad men blir tack vare att han räddar livet på en tekitpojke Memuck, bästa vän med sina fångvaktare och får stanna.

Svarta fåglar av Mikael Salmson och Lars Sundström är mer av en krigsskildring än fantasybok. Ingen magi, inga trollkarlar bara krig och fiendeskap. Person- och miljöskildringen är bra och med korta kapitel och enkelt språk blir boken både lättillgänglig och attraktiv.

tisdag 14 september 2010

Farmor hyr en katt

En helt bedårande bok om ett sorgligt ämne, om att bli gammal och ensam. Farmor och farfar gifte sig när den var var unga. Nu är de gamla, väldigt gamla och ibland blir farfar ledsen och irrar bort sig i huset.
En dag faller farfar omkull, hjärtat stannar och farmor blir ensam. Efter femtiosex år tillsammans är hon nu ensam.

Dagarna blir långa, hon har ingen att ta hand om längre, hon läser, tittar på TV, surfar på internet.
Det är surfandet som ger henne en ny vän. Hon hittar en sida med hyrkatter. Man kan hyra en katt! Så bra, farmors hjärta slår snabbare, en katt kan man tycka mycket om! Hon hyr en äldre katt,Tim, som är hemkär, gillar att bli ompysslad och helst äter dietfoder. Det blir kärlek vid första ögonkastet.
Farmor och Tim är alltid tillsammans, hon klappar katten och tänker på tillbaka på sitt liv. Hur kär hon varit, hur bra livet har varit. Förut. Men också nu. Farmor är lycklig igen!

En urläcker holländsk bilderbok med text och bild av Ceseli Josephus Jitta. Stort format, tjockt papper och illustrationer i en slags collageteknik (bakgrunden är rutigt bokföringspapper i olika färger). Farmor och farfar är gamla och det ser man verkligen i bilderna, med enkla streck tecknas rynkor, miner och kroppshållning på pricken. Man ser också lyckan i bilderna.
Översättningen är gjord av Maria Andersson
En superfin bok att läsa, älska, njuta av och finna hopp i.

söndag 12 september 2010

Du är en gräslig man, herr Grums!

Det här är en riktigt rolig bok, i alla fall om man gillar pajkastningshumor!
Herr Grums är en folkilsken gammal gubbe med stort rött skägg som hatar barn, djur, nöjen och kokta majskolvar. Han bor i jordens absolut mest skitiga och stökiga hus men han har en gudomlig och alldeles fantastisk trädgård.
Men det är inte så att han gillar trädgårdsarbete särskilt mycket. Nej, herr Grums är en MYCKET LAT person son hatar att arbeta men.. om han inte sköter trädgården så dyker en ilsken älva upp och slår honom i huvudet med en stekpanna.
Så, egentligen har han inget annat val än att jobba på och ordna i trädgården så att älvan blir nöjd.
En dag dyker en bjässe till hund upp i Stora Pimplarby (där herr Grums bor). Hunden älskar trädgårdar men herr Grums hatar hundar och när hunden dessutom förstör hela trädgården genom att gräva upp och röra till allt så blir det hela mycket besvärande för herr Grums. Älvan slår honom i huvudet med stekpannan så att han är helt täckt med blåmärken och han bestämmer sig ganska snart för att Skrida till handling, Till Skoningslös Handling. Nu ska hunden bort!

Du är en gräslig man, herr Grums är en bok i härlig Roald Dahl-anda. Ën bok som är galnare än de flesta, som är nonsensrolig och som har ett direkt läsartilltal som jag gillar.
Ardy Stanton har skrivit och David Tazzyman har illustrerat.
Högläs den här boken så att ni kan ha roligt och gapskratta tillsammans, men den funkar säkert att läsa själv också. Hög Fnittervarning!

Svarta vingar

David Almond fick den fina utmärkelsen, HC-Andersen-medaljen, 2010. Almonds böcker är lite drömlika, lite ovanliga, lite mystiska. På svenska finns sedan tidigare Han heter Skellig och Himla ögon. Jag tyckte mycket bra om bägge två men Svarta vingar är den bästa hittills. Tycker jag.

Svarta vingar handlar om Liam Lynch, en 13-årig kille på den engelska landsbygden, som en dag hittar en kniv och en kaja som visar vägen till en övergiven baby i en korg med en lapp och en burk med lite sedlar och mynt. På lappen står det "Snella ta hann om henne. Detta är Guds barn". Liam och kompisen Max tar med barnet och hamnar i alla TV-sändningar. Ingen vet något om barnet.
De kallar henne för Alison och hon hamnar i en tillfällig fosterfamilj med många barn. Men många fosterbarn som inte trivs, som rymmer. Barn med svedda vingar.
Liam bor själv i ett konstnärshem med en mamma som är konstnär och en pappa som är författare. Det är föräldrar som vill utforska världen, sanningen, lögnen, som betraktar, skapar mönster.

Boken handlar också om ondska och rädsla, med kriget som kuliss och hot.
Svarta vingar är en bok att läsa många gånger. En poetisk, drömsk, filosofisk bok. En alldeles fantastisk bok!