Mariia bor i en liten by i Finland och längtar efter att något ska hända.
Så träffar hon Mimi som flyttat till byn. Mimi vill att Mariia ska leka hennes vän. Det blir skådespeleri men också början på den stora passionen där ingen blygsel syns och där lusten äger. Mariia har längtat och levt i dunkel så länge så hon känner igen när ljuset kommer. Ljuset. Mimis ljus.
Men säg den lycka som varar. Läser man om en historia som lovar fint väder i början kan man vara söker på att det blir storm i slutet.
Så säger Mariia och lägger ut spåren, nycklarna till den stora, stora sorg som finns i bakgrunden. Hos Mimi.
Mimi döljer något, hon slukar livet på samma glupska sätt som döden, som om det vore delar ur en och samma tårta.
Med olyckan i Tjernobyl som kuliss får vi Vilja-Tuulia Huotarinens starka berättelse om två unga flickors bearbetning av kärlek, passion och sorg, på 80-talets finska landsbygd. 2011 fick boken Finlandia Junior, den finska motsvarigheten till Sveriges Augustpris för bästa barn-och ungdomsbok.
Språket och läsningen är något helt nytt. Samtal förs med läsaren med ett poetiskt och virvlande språk som också ger oss läsare möjlighet till egna tolkningar och idéer.
Jag läser den sakta och eftertänksamt och inte lika hektiskt som Mariia och Mimis kärlekshistoria löper. Här finns plats för funderingar och språklig njutning. Ljus ljus ljus kan bli en kommande kultbok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar