Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan har hört dem. Historien om Jonathan Andersson var en av dessa. Alla på Uddviksskolan kan historien. Den är inte lång men förfärligt hemsk. "Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal."
Huset där detta skedde kallas sedan dess för Ödehuset och ligger mittemot Joels hus. Förfallet och skrämmande, hotfullt och lockande. Joel har blivit varnad och avskytt huset.
Men efter en fest fattar han mod och tillsammans med kompisen Kalle och coola Molly tar sig in i huset via ett källarfönster.
På insidan är det vackert men stillastående. Inte alls så förfallet som på utsidan. Men något stämmer inte. Tiden verkar ha stått stilla.
Joel blir lämnad ensam kvar i huset och somnar på sängen i Jonathans pojkrum. När han vaknar upp är det med en stark känsla av obehag. Han är naken så när som på sina underkläderna. Hans egna kläder är puts väck men på skrivbordet i rummet ligger i en prydlig hög med rena, välpressade kvalitetskläder i exakt hans storlek. Dom fanns inte i rummet kvällen innan. Det är Joel säker på. Han drar på sig de framlagda kläderna och lämnar huset så fort han bara kan. Han höjer inte blicken från golvet en enda gång förrän han är ute ur Ödehuset.
Allt känns läskigt och Joel vill inte berätta för någon vad han varit med om.
Nästa dag finns ett paket utanför ytterdörren. Till pojken som bor här står det på paketet. Innehåll: Joels nu rena och nypressade kläder.
Allt blir mer och mer konstigt och Joel kan inte sluta tänka på den 13-årige pojken Jonathan Andersson och om vad som hänt och varför. Varför hängde han sig?
Författaren Alex Haridi har skrivit en debutroman som är både surrealistisk och lockande. Driven och psykologisk thrillerbetonad. En suggestiv bladvändare i landet mellan Neil Gaimans Coralaine och Maria Gripes Agnes Cecilia.
Alex Haridi har tidigare skrivit för dramaserier som Anno 1790, Äkta människor och Blå ögon. Hoppas, hoppas att han också fortsätter skriva fler ungdomsromaner i samma stil som denna! Det behövs spännande böcker som denna att väga upp mot alla med vampyrer, zoombier och dystopiska samhällsmartyrer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar