Väskan är packad och där ligger nya kläder, ny baddräkt, nya shorts.
Men när bussen med alla kolloungarna ska åka iväg så finns inte Sophia med. Det blev lite tokigt på morgonen. Mamma ringer och berättar och att de kommer på söndagen istället. Med egen bil. Söndagen råkar också vara Sophias födelsedag. Mamma stannar vid kondis för att köpa tårtor till alla på kollot. Det är vanligt att man bjuder på tårta när man fyller år säger mamma. Sophia säger att då ska hon hålla ett tal. Mamma får hjärtat i halsgropen. Att hålla tal är det senaste.
Sophia har bestämt sig för att den här sommaren ska bli bättre och annorlunda. Hon ska börja talet med det viktigaste. Det har hennes morbror lärt henne. Han är bäst på att hålla tal.
Hon ska börja med att säga "Detta är mitt liv" sen ska hon berätta som det är.
Men det blir inte så hon börjar sitt tal.
Hon är inte som andra skulle hon säga. Alla har något som är annorlunda. Något som de tänker på ganska mycket. Jag är annorlunda för att jag är autistisk skulle hon ju berätta. Men det glömde hon...
Det gör inget. Det blev så himla bra ändå.
Detta är mitt liv är en alldeles underbar bok, en grafisk bok med bilder och serierutor på varje sida.
Inkännande och stark text av Rose Lagercrantz och bilder av fenomenela Anneli Furmark. Man läser med tårarna längst ut. Man förstår så innerligt väl mammans våndor och Sophias tankar.
Bilderna i en färgskala som beskriver känslan förstärker och stöder en text som är tankar och känslor och tillbakablickar. Tillsammans blir det helt kongenialt. Älskar den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar