Maria och Gabriel är nästantvillingar. Gabriel är född i januari och Maria i december. Samma år. De bor i en vanlig by, genom den går en vanlig gata och på gatan springer helt vanliga hundar.
Det är bara tre dagar till sommarlovet. En enormt tjock hund följer efter dem till skolan. Hon lägger sig i en grop i skuggan utanför skolan och väntar. Hunden ser mycket trött ut.
Några killar är elaka mot den. Maria blir rasande och skriker att det är hennes hund. Betty kallar hon den och hunden följer med hem, som om hon visste att hon just har fått en flickmatte. Hemma har de en häst också. En Bobbi som deras pappa älskar mer än allt. Åtminstone tror deras mamma det och skrattar och kallar pappan sin lilla hästkyckling.
Marias och Gabriels föräldrar är bra på väldigt mycket. Förut när de hade arbete så hjälpte de till på bondgårdar, plockade frukt, skottade snö, lagade mat och städade. Nuförtiden finns det inga jobb. Mamma och pappa pratar bara om mat och räkningar och om ett land som heter Sverige dit man kan åka och få arbete. Men ännu är det ett tag dit.
Först händer det att Betty får valpar, att deras kompis Iulia lovar lära dem att simma om hon får något värdefullt (en valp), att hela familjen samlar skrot och säljer i stan, att Gabriel ramlar ner från taket , att farmor kommer och att pappa säljer hästen (snyft). För pengarna han får för hästen köper föräldrarna biljetter för att åka till Sverige och plocka jordgubbar, stora som äpplen. Maria och Gabriel blir förtvivlade. Nu har de också blivit jordgubbsbarn precis som många andra.
Men farmor tröstar och sjunger, lagar mat och kokar sylt och tillsammans ser de på Tom & Jerry för att glömma sorgen.
Hos snälla tant Aurelia som har en affär i byn får Maria och Gabriel hjälpa till lite, städa och bära varor. Som tack får de två fina hönskycklingar. Båda får heta Bobbi och flytta in i Bobbihästens gamla spilta. De är hästkycklingar nu. Och om allt går bra så kan de få ägg i vinter. De kommer att bli en underbar överraskning till mamma och pappa!
Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är just en sån fin bok som man både skrattar, gråter och får klumpar i halsen av att läsa. På ett lätt och luftigt språk berättas om en familjs vedermödor och kamp för ett värdigt liv. Allt i barnens ögonhöjd.
Jag blev helt förälskad i boken och hoppas, hoppas att den får all den uppmärksamhet den förtjänar och Augustpriset och allt.
Sara Olausson har tidigare givit ut flera serieromaner bli annat Det kunde varit jag som skildrar hur Sara möter Felicia, en kvinna som tigger i Stockholm och en serieversion av Barbro Lindgrens, Loranga, Masarin och Dartanjang och den fina småbarnsboken Djuren. Hon är både en fantastisk konstnär och en lysande författare! Missa inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar