Limpan ska vara hos morfar på hans sommarö, en nästan öde ö med ett fint sommarhus som morfar just köpt. Egentligen skulle ju Linnea också hänga med men så har hon precis fått en hundvalp! Alltså! Gissa om Limpan är avundsjuk. Veckan hos morfar känns inte som någon jätte-hit. Utan el, wifi och Linnea... och med utedass!!
Morfar har i alla fall gjort i ordning ett jättefint rum till Limpan och så kommer han dragandes med ett jättestort traktordäck. En superstor munk/badring att flyta omkring i. "Se bara till att du inte flyter iväg för långt ut", säger morfar. En bit ifrån morfars sommarö ligger en annan ö. Det är Lillskär.
Senare samma dag berättar morfar om när han var liten och Limpan sitter med sitt ritblock. Plötsligt ser hon något nere vid stranden. Det står en tjej där och kollar på traktordäcket. Hon har en vit klänning och en kort stund tror Limpan att det är ett spöke. Men spöken går inte omkring på ljusan dag. Flickan heter Josefin och bor på andra sidan ön. Hon har mååånga spökhistorier på lager.
Så himla kul att få en kompis, eller en polare som morfar säger. Allt blir mycket roligare nu. De badar och guppar på traktorbadringen och åker på utflykt och så är det detta med spökhistorierna. Josefin berättar om någon på Lillskär som skriker klagofullt på natten; som en plågad själ, en varelse i yttersta sorg och svårmod. Och... faktiskt har Limpan också hört klagande skrik. På natten.
På fyren finns också ett spöke, enligt Josefina. Det är fyrvaktarens fru som går igen. Hon blev galen av ensamhet och kastade sig i havet under en storm.
Nästa dag åker alla tre till affären för att proviantera som morfar säger. Köpa snus, kallar Limpan det för. I affären jobbar en väldigt rolig tant, det verkar också morfar tycka. Han bjuder över henne till ön på rökt fisk.
Josefina och Limpan har en plan. En spökspanarplan. När morfar har middag med tanten från affären ska de åka ut med båten till Lillskär för att spana på spöket; den plågade själen, varelsen i yttersta sorg och svårmod.
Anna Holmström Degerman har skrivit en underbart härlig sommarbok om både vardag, morfarsminnen, vänskap och spökspänning. Monika Forsbergs har illustrerat fint och kompletterande, till synes enkelt men väldigt stämningsfullt. Boken passar utmärkt att läsa högt eller läsa själv. Jag har provat båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar