Mörkret av Mia Öström

 

Nita och Vo bor med sin morfar i Plåtstaden intill berget vid världens ände. Morfar jobbar i gruvan liksom alla andra. En morgon ligger han kvar i sängen och hostar. Hostar blod. Grannen Jansson kommer farande men inser att här måste morfar till hospitalet. Det talas om mörka fläckar på morfars lungor. Är det koldamm? Eller något annat mörker. 

För det finns ett annat slags mörker som letar sig in i människorna som rök, som dimma, som damm. Fyller dem, utan att det märks och sedan är det för sent. 

Morfar uppmanar flickorna att söka rätt på stjärnkompassen och leta reda på skimret. "Låt stjärnan leda er till motsatsen av mörker". 

Snart ska det komma en isbrytare som ska ta alla bort från Plåtstaden. Militärer går runt och uppmanar folk att packa proviant och åka ner till hamnen. Snart kommer den efterlängtade isbrytaren. 

Men Nita och Mo tänker inte vänta på någon isbrytare, de planerar en annan resa. Inte över havet utan ned i berget. In genom den "första ingången". De måste hinna rädda morfar. 

Mörket är en  gastkramande bok om två modiga syskon som beger sig ned i bergets tunnlar för att hitta ett sätt att rädda morfar och dem själva från mörkret. Det är en motståndshandling och ett modighetsprov. De leker sig fram genom tunnlarna med hjälp av stjärnkompassen som visar dem vägen, men de måsta vara oerhört försiktiga. 

Mörket av Mia Öström är som en modern saga med Mio-min-Mio-stämning med stora faror och läskigheter men med en snäll Tant Edla från skogen och ett ensamt barn från berget. 

Ett skimrande språk gör läsningen till en njutning. 

Sommarön av Anna Holmström Degerman

Limpan ska vara hos morfar på hans sommarö, en nästan öde ö med ett fint sommarhus som morfar just köpt. Egentligen skulle ju Linnea också hänga med men så har hon precis fått en hundvalp! Alltså! Gissa om Limpan är avundsjuk. Veckan hos morfar känns inte som någon jätte-hit. Utan el, wifi och Linnea... och med utedass!! 
Morfar har i alla fall gjort i ordning ett jättefint rum till Limpan och så kommer han dragandes med ett jättestort traktordäck. En superstor munk/badring att flyta omkring i.  "Se bara till att du inte flyter iväg för långt ut", säger morfar. En bit ifrån morfars sommarö ligger en annan ö. Det är Lillskär. 

Senare samma dag berättar morfar om när han var liten och Limpan sitter med sitt ritblock. Plötsligt ser hon något nere vid stranden. Det står en tjej där och kollar på traktordäcket. Hon har en vit klänning och en kort stund tror Limpan att det är ett spöke. Men spöken går inte omkring på ljusan dag. Flickan heter Josefin och bor på andra sidan ön. Hon har mååånga spökhistorier på lager. 

Så himla kul att få en kompis, eller en polare som morfar säger. Allt blir mycket roligare nu. De badar och guppar på traktorbadringen och åker på utflykt och så är det detta med spökhistorierna. Josefin berättar om någon på Lillskär som skriker klagofullt på natten; som en plågad själ, en varelse i yttersta sorg och svårmod. Och... faktiskt har Limpan också hört klagande skrik.  På natten. 

På fyren finns också ett spöke, enligt Josefina. Det är fyrvaktarens fru som går igen. Hon blev galen av ensamhet och kastade sig i havet under en storm. 

Nästa dag åker alla tre till affären för att proviantera som morfar säger. Köpa snus, kallar Limpan det för. I affären jobbar en väldigt rolig tant, det verkar också morfar tycka. Han bjuder över henne till ön på rökt fisk.  
Josefina och Limpan har en plan. En spökspanarplan. När morfar har middag med tanten från affären ska de åka ut med båten till Lillskär för att spana på spöket; den plågade själen, varelsen i yttersta sorg och svårmod. 

Anna Holmström Degerman har skrivit en underbart härlig sommarbok om både vardag, morfarsminnen, vänskap och spökspänning. Monika Forsbergs har illustrerat fint och kompletterande, till synes enkelt men väldigt stämningsfullt. Boken passar utmärkt att läsa högt eller läsa själv. Jag har provat båda. 

Vi ses i Obsan

Annika älskade att ljuga. Alla visste det och ingen trodde henne. Men hon kunde helt enkelt inte sluta. Ljuga. Ingen skulle tro henne om hon berättade vad som hände denna sommaren. Ändå. Det var helt enkelt så osannolikt. 

Det är sommarlovet mellan sexan och sjuan och Annika ser fram emot en härlig sommar i sommartorpet i Småland Ett härligt. lugnt och fint sommarlov innan bebissyskonet ska komma. Men alla blir helt annorlunda. för bebisbrorsan har bestämt sig för att komma ut NU och dessutom på köksgolvet och 13 veckor för tidigt. Det blir kris och kuvös och många oroliga dagar på sjukhus för både mamma och pappa. Annika får klara sig rätt mycket själv. Med morfar som stöd. Men morfar är aningen pinsam när han kallar Annika för Humlan. Högt så att alla hör. Så Annika är helst själv så mycket som möjligt. Det är så hon hamnar i Obsan, Observatiorieparken och det är där hon träffar Kaja, Lövet, Kex, Tobbe och Finnen. Ett gäng coola ungar som utmanar varandra på Sanning eller Konsekvens, fast utan sanning.
Sakta rullas en tragikomisk historia upp. Annikas oro för lillebrorsan blandas med hänförelse och beundran för Kajas mod och unga motståndsrörelse. Konsekvensuppdrag delas ut och utförs. Annika utmanar Kaja att ta hål i hennes öron, det blir riktigt läskigt och tar en ände med oanad utgång. 

Hela historien Vi ses i Obsan är så fint berättad och både rolig och spännande att sträckläsning befaras. 

Författaren Cilla Jackert har skrivit manus till olika TV-serier som bl a Spung, Nya tider och Tre Kronor. Hon var också Guldbaggenominerad för bästa manus för Känn ingen sorg.  
Vi ses i Obsan hoppas jag blir Augustprisad för så bra bok var det länge sen jag läste.