Saras vingar

Det är november, grått. Den lilla rödhaken sitter och betraktar världen, rälsen, taggtråden, soldaterna på vakt. 

När tåget kommer ser det ut som ett godståg med många vagnar. Soldaterna börjar springa, hundarna skäller och vagnarna slås upp. Kvinnor och barn och gamla, skräckslagna på led. 

Rödhaken får syn på den lilla smala flickan med de stora ögonen. Hon har en blå klänning och ett blått hårband kanske sex, sju år. Titta mamma, en rödhake, viskar flickan  innan mamman brutalt blir ivägdragen av en soldat. De blir åtskilda trots moderns skrik och flickans stumma skräck. 

Rödhaken bestämmer sig för att aldrig lämna flickan ensam! Flickan måste lämna sin klänning, sitt hårband och sitt vackra mörka hår. Rödhaken ser och tröstar, smeker. Kvittrar i hennes öra tills hon somnar. Samlar lite ätbart; brödsmulor, potatisskal, men Sara blir allt svagare och blekare, allt mer lik en fågelunge. 

En morgon finner rödhaken flickan i ett led av barn, framför dem en hög skorsten med rök. Flickan lyfter armarna och ler lite svagt när hon får se rödhaken. Rödhaken bestämmer sig för att låna henne sina vingar. 

Saras vingar är en vacker och smärtsam bok om det allra värsta. En bok för att vi inte ska glömma. Det som några förnekar och som aldrig får hända igen. 

En allålders-bilderbok med text av den italienska författaren Lorenza Farina och med stilrena, gripande och mycket starka illustrationer av Sonia M.L Possentini. Färgskalan i svart-vitt med de röda rödhake-inslagen som varm kontrast till det hårda och brutala är kongenial! 

Den varsamt översatta texten står Camilla Storskog för. 

Uppdraget

Det är sommar 1943 och Maja ska fylla tretton år. Bara några mil från familjens trygga röda stuga i Värmland  har andra familjer med barn i samma ålder tagits till fånga och skickats till koncentrationsläger i Tyskland där de gasats ihjäl. Det är ofattbart hemskt.
Majas pappa ligger i krigsberedskap i norr och Maja och hennes yngre syskon får hjälpa mamma med odlingarna och handelsträdgården.
Det är mycket som ska göras, ogräs rensas, tomaterna vattnas  och beställningar levereras. Inte mycket till sommarlov, tycker Maja, men hon förstår ändå allvaret i situationen och hjälper till så gott hon kan. Doktorinnan beställer mycket och ofta, hon bjuder på saft och är väldigt frågvis.
Två nya barn flyttar in i samhället och Maja blir glad när hon förstår att de är jämnåriga med henne. Det känns spännande att möta både Hilde och Benjamin från Norge som visar sig ha helt olika bakgrund. Livet är oroligt för Ben som har en judisk bakgrund och har tvingats fly tillsammans med sin mor. Hilde och hennes mor har flytt av helt annan anledning. Hildes mamma är förlovad och väntar barn med en tysk soldat.  Doktorinnan är extra frågvis om de nya ungdomarna och Maja svarar aningslöst.

Ungdomarna blir bästa vänner och Maja får höra många otäcka och helt sanna historier från grannlandet i väst. Om motståndsgrupper och våld. Om mobbing och förföljelse. När Hilde genom en tillfällighet, får veta att en motståndskvinna i Oslo, kallad Svarta rosen, ska tillfångatas och dödas, så bestämmer sig ungdomarna att agera. Snart viner kulorna kring ungdomarna öron.

Uppdraget av Camilla Lagerqvist är spännande och kittlande på fler än ett sätt. Det är mycket sommarlov och bad men också lite kärlekspirr. Hela tiden med andra världskriget som hotfull bakgrund som påverkar hela gruppen.

Varje kapitel slutar i en cliffhanger och boken borde även kunna fungera som högläsningsbok för 10 - 12 åringar.  Att dödsregister bland organiserade nazister och enskilda förekommit i Sverige är uppenbart och förfärligt. Det är bra att Sveriges smutsiga historia i världskrigets skugga kommer upp till ytan. Så trots att den här historien är påhittad hade allt det här kunna hända och liknande saker hände faktiskt, runt om i Sverige”, skriver författaren.

Uppdraget är första delen i serien "Svarta rosorna". Jag hoppas att den får många läsare. Camilla Lagerqvist har tidigare skrivit ungdomsböckerna Cirkusflickan, Det brinner i mitt huvud och Rädda honom som jag tipsat om tidigare på bloggen och som jag gillar. Särskilt Cirkusflickan!

Den gyllene stjärnan

Året är 1943. Danmark är ockuperat av tyskarna och Annemarie och hennes kompis Ellen blir stoppade av soldater när de springer i kapp på väg till skolan. Det är otäckt och skrämmande men Annemarie och Ellen är faktiskt inte alls rädda. Soldaterna är töntiga och kan inte prata danska så bra.

Men på kvällen berättar mamma att  tyskarna är på jakt efter alla judar i Köpenhamn. Judarna får inte längre driva affärer och många familjer i området har försvunnit.
Det känns verkligen läskigt för bästakompisen Ellen är också jude och Annemarie är orolig för henne och för hennes familjs skull.

Mamma tröstar, nu ska vi hjälpas åt att hjälpa, att faktiskt vara livvakter åt  Ellen och åt Ellens föräldrar. Annemarie håller med. Hon vill hjälpa! Hon vill vara modig.

Snart kommer också den tid då hennes mod och lojalitet ställs på prov. Ellen ska sova över hos Annemarie och mitt i natten klampar soldaterna in för att söka efter gömda judar. Annemarie kommer på att Ellen har sin tunna guldkejda runt halsen, guldkedjan med den avslöjande stjärnan...

Den gyllene stjärnan kom ut för första gången 1989. Nu finns den i nyöversättning med både förord och efterord av författaren Lois Lowry som blivit inspirerad att skriva boken av sin goda väninnas barndomsberättelse från Köpenhamn 1943.

Den gyllene stjärnan är  mycket gripande och man läser med vånda och ängslighet. Klappande hjärta och oro..och hela tiden moralfrågor som surrar.  Hur skulle man själv ha  handlat.  Hur modig är man. Egentligen. Det handlar om solidaritet och om mänsklig anständighet.