Kerstin ska fylla åtta år och vaknar tidigt. Väldigt tidigt. Var är mamma och pappa? Skulle inte dom uppvakta nu? Kerstin smyger in i sovrummet. Där ligger de och snusar och sover som om allt bara var som vanligt. Kerstin kommer på en bra grej att få uppmärksamhet. En bra grej som kanske inte var så himla smart. Katten Kattegatt får hela skulden.
Den här födelsedagen börjar faktiskt inte alls så bra. Och i skolan glömmer de nästan bort att sjunga för henne och när de till slut sjunger så blir det en slags skriksång så att Kerstin blir tokig.
Hemma väntar snart morfar och moster Kakan med tårta och presenter. Kerstin låtsas bli glad för en rosa glittrig tröja från Kakan och psoriasislotter från morfar. Ska de inte åka snart, viskar hon till mamma.
Men det är något fel med katten Kattegatt. Han börjar bli gammal och uppför sig konstigt och så försvinner han i flera dagar. Hur ska de hitta Kattegatt. Pappa pratar om avlivning och Kerstin är förtvivlad.
Gunnar och Kerstin ger sig ut på katt-letar-spaning. Med sig har de morfars lotter så att de ska kunna sälja och samtidigt fråga om katten. Det finns nämligen några skumme typer i byn som hatar katter.
Helena Hedlund, har blivit kritikerrosad och prisbelönt för de tidigare böckerna om Kerstin. Hon har lyckats hitta en ton och en känsla som är helt hennes egen. Ibland blir det pinsamt så att man vrider sig, ibland blir det fnissigt och ibland blir det sorgligt. Precis som livet. Man känner sig som Kerstin. Tuschteckningar av Katarina Strömgård är på-pricken. En högläsningspärla med starka känslor.
måndag 17 februari 2020
måndag 10 februari 2020
Sigrid och Affe firar alla hjärtans dag av Moa Eriksson Sandberg och Eva Björkstrand
"Hej där du!
Vill du bli min fru?
Du är söt som äppelgröt
Kan det bli vi tu?"
...och en till som är ännu mer pinsam men ännu roligare. De skriver ut dikterna på datorn och lägger i ett kuvert. Tjejerna planerar att sätta upp eller skicka anonymt till någon. Men det händer en ganska knäpp grej. Två kuvert blandas ihop och det som fröken skulle få från Affes pappa om en ledighetsansökan för en Paris-resa blandas ihop med kuvertet med de pinsamma kärleksdikterna.
Det kommer att bli riktigt hemskt om fröken tror att Affes pappa skrivit kärleksdikter till henne. Ve och fasa.
Det blir flera förvecklingar denna kärleksdag. Flickorna ger sig av till Simon för att kanske, kanske lägga dikterna i hans brevlåda. Affe är kär i Simon och har varit det länge. Hmmm Sigrid är nog lite svartsjuk. Hon vill verkligen inte att Affe och Simon ska bli ihop.
Moa Eriksson Sandberg har skrivit inkännande, fnissiga och smått galna böcker om två företagsamma tjejer. Läs också Sigrid och Affe räddar djuren och Sigrid och Affe öppnar restaurang. Böckerna funkar lika bra som högläsning som läsa-själv. Med Eva Björkstrands illustrationer blir det både läckert och lockande.
fredag 7 februari 2020
Markus mittemellan av Katarina Kieri
Det är sista dagen före sportlovet. Fröken skrattar och pratar om röda kinder, fjäll och frisk luft. Några ska också åka till fjällen men inte Markus. Han ska vara hemma, eller... han vet inte. Markus bävar lite för sportlovet.
Bävar för att ytterdörren ska vara låst och sovrumsdörren är stängd. Just så är det. Mamma är ledsen och ligger i sängen och tar sig inte upp. När pappa kommer hem är han bekymrad, han suckar och förmanar, oroar sig för allt. Han har faktiskt glömt att det är sportlov.
Mamma får åka in på sjukhus. Markus får en mobiltelefon. Det är bra för då kan han enklare få kontakt med Vero som också ska vara hemma på sportlovet. Tillsammans hittar de på så roliga saker. Att vara med Vero är det bästa som finns.
Men pappa är orolig. Blir smått hysterisk när Markus glömmer mobilen hemma. Han får utegångsförbud och förmaningar. Vero hittar på lösningar. Som alltid.
Att hälsa på mamma känns lite svårt men det går bra när han får träffa Nima som jobbar på avdelning 43. Nima ser Markus och får honom att känna sig bekväm.
Pappa fortsätter med sin oro. Berättar motvilligt om psykiatrisk avdelning som om det skulle vara skämmigt.
Vero och Markus. Markus och Vero. Hela rödkindade sportlovet räddas av deras gemenskap.
Alla borde få ha en sån fin kompis som Vero!
Katarina Kieri har skrivit en trilogi om Markus och Vero. Och om Abbe. En inkännande och fin, lite vemodig och gripande serie med Hugo och Josefin-känsla. De andra delarna heter; Vero hit och dit och En annan Abbe. Perfekt högläsning om livet och allt mittemellan. Illustrerad av Helena Lunding Hultqvist.
Bävar för att ytterdörren ska vara låst och sovrumsdörren är stängd. Just så är det. Mamma är ledsen och ligger i sängen och tar sig inte upp. När pappa kommer hem är han bekymrad, han suckar och förmanar, oroar sig för allt. Han har faktiskt glömt att det är sportlov.
Mamma får åka in på sjukhus. Markus får en mobiltelefon. Det är bra för då kan han enklare få kontakt med Vero som också ska vara hemma på sportlovet. Tillsammans hittar de på så roliga saker. Att vara med Vero är det bästa som finns.
Men pappa är orolig. Blir smått hysterisk när Markus glömmer mobilen hemma. Han får utegångsförbud och förmaningar. Vero hittar på lösningar. Som alltid.
Att hälsa på mamma känns lite svårt men det går bra när han får träffa Nima som jobbar på avdelning 43. Nima ser Markus och får honom att känna sig bekväm.
Pappa fortsätter med sin oro. Berättar motvilligt om psykiatrisk avdelning som om det skulle vara skämmigt.
Vero och Markus. Markus och Vero. Hela rödkindade sportlovet räddas av deras gemenskap.
Alla borde få ha en sån fin kompis som Vero!
Katarina Kieri har skrivit en trilogi om Markus och Vero. Och om Abbe. En inkännande och fin, lite vemodig och gripande serie med Hugo och Josefin-känsla. De andra delarna heter; Vero hit och dit och En annan Abbe. Perfekt högläsning om livet och allt mittemellan. Illustrerad av Helena Lunding Hultqvist.
måndag 27 januari 2020
Kyla av Theres Henriksson
Tre syskon, en kärlekshistoria, en skruttbil och en gammal skoter + en välsignad stuga med järnspis.
Det är minus trettio grader kallt, mitt i julstök och allmänt glam går strömmen. Allt blir svart. Överallt i stora delar av Sverige. Men framförallt i Aleå i norra delen av landet. Strömmen kommer väl tillbaka tänker de tre syskonen Sofia 16, Simon 19 och Theo 12.
De ska klara sig själva ett par veckor när föräldrarna firar en alldeles för sen bröllopsresa till Thailand. Det ska väl ordna sig, tror både ungdomarna och deras föräldrana. Det ska bli skönt att få rå sig själva ett tag. Men... det var innan strömavbrottet.,
När strömmen inte kommer tillbaka på ett dygn blir det rejält kallt i lägenheten. Allt är svart och inget fungerar. Ingen mobiltäckning, inte vattenledningarna. Ingenting. Och det är minus trettiofyra ute.
Något måste de göra.
Morfars stuga i Innanträsk har järnspis. Där kan de åtminstone få lite varmt. Om de tar sig dit.
Ingen av ungdomarna har körkort men i ett krisläge får man klara sånt ändå. Den gamla Volvon startar trots den svåra kylan. Sofia jagar på brorsorna och de packar de som kan vara bra att ha, praktiskt taget allt från kyl och frys, torrvaror, ljus, underkläder, kalsonger, pappas flanellpyjamas, tjocktröjor, toalettartiklar, och några tidningar och böcker.
Tänk om strömmen kommer tillbaka i morrn? De kanske åker i onödan. Men tänk om inte.
Kyla av Therese Henriksson är en realityrysare av rang. Vad kan man göra när allt är kallt och svart och hemskt. Sofia är en handlingskraftig person som tar för sig. Att boken också innehåller en kärleksrelation med komplikationer gör inte boken sämre. Jag tycker att Kyla är en riktig bladvändare och ett framtidsscenario som känns obehagligt sannolikt.
torsdag 23 januari 2020
Pojken i graven av Camilla Lagerqvist
Syskonen Malin och Bosse upptäcker att deras mormor smyger ut om nätterna. De blir oroliga och följer efter henne till kyrkogården där de visar sig att hon söker efter sin pojkes grav. Det står Lukas född 1923 och död 1936.
Syskonen blir verkligen förvånade och förskräckta. De har aldrig hört talas om någon morbror. Det skulle alltså vara deras mammas äldre bror. Ännu mer förskräckta blir de när de förstår att mormor absolut vill att de ska öppna graven och kistan.
Mormor är hysterisk och ger sig inte förrän Malin och Bosse går med på att gräva fram och öppna kistan. Hur läskigt är inte det. Men ... när de väl öppnat kistan så upptäcker de att den är fylld med tegelstenar. Inget barnskelett som de fasat för. Men nu blir ju mysteriet än större och Malin och Bosse bestämmer sig för att ta reda på vad som har hänt Lukas.
Pojken i graven av Camilla Lagerqvist är en spännande och gripande bok om ett öde som drabbade många barn i förra seklets början. En mörk historia om händelser som ingen talade om.
.
Syskonen blir verkligen förvånade och förskräckta. De har aldrig hört talas om någon morbror. Det skulle alltså vara deras mammas äldre bror. Ännu mer förskräckta blir de när de förstår att mormor absolut vill att de ska öppna graven och kistan.
Mormor är hysterisk och ger sig inte förrän Malin och Bosse går med på att gräva fram och öppna kistan. Hur läskigt är inte det. Men ... när de väl öppnat kistan så upptäcker de att den är fylld med tegelstenar. Inget barnskelett som de fasat för. Men nu blir ju mysteriet än större och Malin och Bosse bestämmer sig för att ta reda på vad som har hänt Lukas.
Pojken i graven av Camilla Lagerqvist är en spännande och gripande bok om ett öde som drabbade många barn i förra seklets början. En mörk historia om händelser som ingen talade om.
.
fredag 20 december 2019
Vänta på vind av Oskar Kroon
Vinga är på sommarlov hos morfar. Äntligen, själv på ön med honom. Hemma har det varit svårt ett tag då pappa flyttat och är på väg att skaffa en ny familj med sambo och nytt barn på väg. Vinga är förvirrad och mamma är förkrossad. Så nu är det skönt att landa på ön i stillhet med morfar och havet. "Man vänjer sig vid allt, utom en sten i skon som morfar brukar säga. Men just nu känns hemmalivet i stan som en skavande sten. Tur att ön finns.
Morfar har en överraskning. Nedanför fyren ligger en båt, en träbåt. Vinga har inte sett den tidigare. "Den är din" säger morfar. "Men den måste göras sjöduglig, det är en hel del jobb för att få den i sjön. Men om du ville så.... "Jag vill!" skriker Vinga. Hon älskar att hålla på ensam vid havet och solen och med fåglarna.
En dag kommer en flicka i svart, det fladdrar till vid fyren och så står hon bara där. Rut. Hon har klättrat lodrätt upp och sitter och tjuter av skratt. De har setts tidigare, på puben när Vinga var där med morfar. Men de har inte pratat med varandra. Vad ska de egentligen prata om nu. Det känns svårt. Rut hatar, hatar vatten och hatar, hatar ön. Hon älskar staden och allt där. För Vinga är det tvärtom. Till slut blir de vänner, men en hel del krångel är det allt.
Och så är det mamma som är ledsen och gråter i telefonen och pappa som längtar men snart har en bäbis att ta hand om.
Vänta på vind av Oskar Kroon är en ovanligt fin vardagshistoria om det svåra i att vara mittemellan och kunna vara stark när de vuxna inte orkar. Om att vara vän och lite mer och om sorg. Om livet helt enkelt!
En Augustprisvinnare av rang och en bok som stannar kvar. Vackert språk och fin berättelse. Man vill verkligen veta hur livet fortsätter för Vinga och hennes vän. Hoppas på en fortsättning kan man ju alltid. Läs! Läs!
fredag 13 december 2019
Fjädrar av Jacqueline Woodson
En ny kille har börjat i klassen. Han steg in genom dörren lika vit och stilla som snön. Det här är hur konstigt som helst tänker Frannie. Pojken har blek hud och långt lockigt hår som gick ända ner på ryggen. Dessutom spinkig. Vad hade en sån med lockigt långt hår och vit hud att göra på deras skola?
Frannies vän Samantha tror att han är Jesus. Men Trevor, klassen kung och den som alla är skraja för, tycker att han hör hemma på andra sidan motorvägen - inte på deras skola.
Men Frannie vet hur det känns att komma ny till en klass och när den nya killen visar sig kunna teckenspråk blir hon intresserad. Han vill bli kallad Jesus, eftersom alla redan kallar honom det. När det blir diskussion om det i klassen så börjar han gråta. Lite tyst så där men ändå. Han berättar att han och hans familj bott på den "vita" sidan om motorvägen men att de inte hörde hemma där. Att det skulle blir bättre här. Att folk skulle vara ...alltså snällare här.
Jacqueline Woodson har skrivit en bok om klass och kön och om etnicitet. En mångfacetterad och väldigt inkännande bok om att tillhöra och vara udda, om vänskap, familj, skola och om kärlek.
Fjädrar är väldigt fin läsupplevelse om hopp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







