Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Maja bor i Kiruna och är rädd. Rädd att staden ska rasa. Varje natt ställer hon väckningen på tio minuter över ett. Den tiden då man spränger i gruven och risken för ras är störst.  Maja har packat en väska med överlevnadsgrejer som hon har under sängen. Till hela familjen. 

De måste flytta. För att de måste, annars riskerar de att dö. Falla ner i en grop. Slukas av ett hål, stort som en krater, svart som synden. Ända ner i helvetet. 

Majas rädsla är verklig. Hon tänker på raset och flytten varje dag. Och på döden. Men.. hon har inte alls tid att dö. Hon vill bli ihop med Anton. Om inte nu, så snart. Någon gång. 

Julia är bästabästa kompisen. De har alltid haft varandra och gillat samma saker och kunnat prata om allt. Men nu. Det är som en iskyla värre än den där gängen när det var minus trettiofem i stugan, det är som tortyr. Vad har hänt. Maja vet inte. Hon tänker på att nu kommer hon och Julia att bo långt ifrån varandra. Inte etthundratrettio steg som nu utan mycket längre. Och faktiskt ännu mycket längre från varnadra än Maja vet ännu. 

Kiruna ska flyttas för att LKAB spränger under jord och marken ovanför blir instabil. Det är risk för ras. Hela stan ska inte flyttas eller rivas men stora delar av dem, särskilt de delar som ligger närmast gruvan. Den delen där Maja bor. Bläckhornen. De vackraste husen i Kiruna. 

Nu vill läraren i skolan att de ska skriva om känslorna kring flytten. Känslor är viktigt! Skriv!
Julia skriver som en besatt. Maja kan inte. Men därhemma kommer orden. Jävelorden. Jävla järnmalm. Satans små pelletskultur. Skit-LKAB. 

Kiruna är exotiskt och spännande. Med gruvan, med Kebnekaise i närheten, med kylan, med mörkret och ljuset, med vackraste kyrkan och stadshuset. Men det är INTE spännande att bo här. Bara läskigt. 

Ann-Helén Laestadius har skrivit en bok om ett ämne som verkar lite ohippt men tvärtom vad man kanske kan tro så är boken så vansinnigt bra att man läser den som värsta thrillern med kärleksintrig och vänskapskrångel. 
Tio över ett innehåller både ångest, kärlek, familj och evig vänskap. 
Och nu fick Laestadius  ett VÄLFÖRTJÄNT Augustpris! Hipp Hurra! 

Noel och den magiska önskelistan av Janina Kastevik

Noel verkar alltid vara den som blir över. Det är snart jullov och Noel har gått i den nya skolan nästan en hel termin utan att få en kompis. Han är ensam på rasterna och Maggan som är hans lärare tycker att han själv borde göra något för att passa in, att han är lite knepig, sur och trumpen. Det har han själv hört henne säga utanför lärarrummet.
Noel blir såklart ledsen och sluter sig ännu mer inom sig. Han slutar helt enkelt att gå ut på rasterna,  sitter och läser och skriver upp spännande ord i sin röda anteckningsbok. Han brukade skriva upp fina ord som mildväder, serpentin och smaragdgrön, Men den här vintern blir det istället fula ord som varböld, slemsäck och klägg. 

Ensamheten känns också därhemma. Det är bara han och pappa nu.  Mamma är i Liberia och jobbar med "läkare utan gränser". Hon verkar inte fatta att hon har en son hemma. Som längtar efter henne. Pappa jobba mycket och låtsas att han och Noel klarar sig bra. 

Det är någon vecka innan jul, snöoväder och allmänt trist men just den här dagen händer något som kommer att förändra Noels liv. Det är på bussen. Där tränger sig en person ner bredvid Noel, fast det finns en massa tomma platser. Han luktar. Kropp, smuts, otvättade kläder och sprit. En guldtand har han, det ser Noel när han ler, och en massa påsar med tomburkar och annat skräp. Han ser ändå rätt snäll ut och lite bekant. När bussen bromsar in vid nästa hållplats får gubben bråttom att samla ihop sina påsar och hasa av. När dörrarna stängts ser Noel att gubben har glömt en prydligt ihopvikt papperslapp på sätet. Det är för sent att hinna hejda honom. Bussen åker iväg och Noel stoppar lappen i fickan. Han glömmer bort den.
Någon dag därefter får han en ny snygg dunjacka och den gamla jeansjackan hängs in i garderoben. En dag när det varit extra jobbigt i skolan drämmer Noel igen garderobsdörren extra hårt och den gamla slitna jackan ramlar ner och ur fickan ramlar lappen. Som Noel glömt. Han vecklar ut lappen och läser...Noel: önskelista…. 
Det svindlar och tankar om magiska feer och andar i gamla flaskor föresvävar Noel. Tänk om det här är just en magisk önskelista. För honom. Han prövar. Skriver ned sin högsta önskan: En vän. 
Just då ringer det på dörren.  Utanför står Silke. Som just flyttat in i huset. 

Det är faktiskt sant. Den här listan är en önskelista där önskningarna slår in. Men… något skumt och dåligt inträffar också samtidigt. Noel testar listan, flera gånger. 

Noel Sandström tvingas till många svåra val. Han önskar saker som får obehagliga konsekvenser och han blir orolig. Mamma är borta, julen närmar sig och Silke verkar ha fått en annan killkompis. Ingen vill vara med Noel. 
"Men vem ska trösta Noel med att säga sanningen: om du bara springer undan så får du ingen vän"

Janina Kastevik har skrivit en mycket vacker och sorgesam bok om Noel och hans längtan efter vänskap. En magiska realism som både förstärker och förundrar. Silke som finns och är så klok och rolig. Gubben med listan dyker upp i en teckning och allt blir både underbart och läskigt. 

Jag boken och hoppas att många hittar den. Lite Elvis. Lite Knyttet. Lite Extra och Lite Agnes Cecilia. Vackert vemodig och härligt varm berättelse. 

Flykten från den brinnande staden av Michael Morpurgo

Lizzi på äldreboendet pratar om en elefant som hon rymde med när hon var ung. Ha ha, hon är snurrig i bollen och kan inte skilja på fantasi och verklighet tror de som jobbar där och nonchalerar hennes prat. Men när hon börjar berätta hela historien om elefanten för Karl, vars mamma är sjuksköterska på boendet, så visar det sig vara en mycket spännande livshistoria mitt under brinnande världskrig. 

Lizzis och Karlis mamma arbetade på Dresdens zoo, men 1945 hotades staden av flygbombningar och djurparksdirektören beslutar att alla djur måste avlivas. Familjen tar då hem den unge elefanthonan  Marlene till sin bakgård . Men snart börjar bomberna falla och de har inget annat val än att fly med sin elefant från den brinnande staden. 
Familjen, bestående av Mutti, Lizzi och lille Karli och numera också elefanten Marlene, beger sig till några släktingars lantgård utanför staden. Släktingarna har dock redan flytt gården ...men där finns någon annan person som gömmer sig. 
En kanadensisk bombflygare, Peter,  har lyckats rädda sig från ett stridsplan och har tagit skydd på gården. Mutti blir rädd och rasande och vill jaga iväg honom men efter ett hjältemodigt ingripande blir de vänner och mer än så, Lizzi, den femtonåriga dottern blir kär och Karli dyrkar honom. Peter blir upptagen i "familjen" och de bestämmer sig för att bege sig västerut, bort från ryssarna, bort från bombningarna. 
De håller ihop och med en kompass, uppfinningsrikedom och en elefant i bagaget ger de sig iväg. De vandrar nattetid och flykten blir naturligtvis väldigt strapatsrikt men de har också tur och Peter är otroligt bra på att leta upp mat och gömställen. Det går ganska bra för familjen och de blir hoppfulla att nå närmre den amerikanska armén...men så blir den astmasjuke Karli dålig och får feber. Hur ska det gå? De måste få komma till en läkare. 

Flykten från den brinnande staden är en spännande, varm och romantisk andravärldskriget-historia av den  engelske författaren Mickael Morpurgo. Morpurgo har skrivit ett hundratals böcker, ofta finns det ett djur och de flesta är historiska. Man blir berörd och det vill man ju bli. 

Sagasagor : Studsmatta, simhall och en borttappad tigertass

Saga Louise Larsson bor i ett av gladhusen på Solrosvägen. Saga är fem år och önskar sig allra mest en egen hund. Men mamma är allergisk och det kan inte komma på tal att skaffa ett husdjur. Möjligen en guldfisk. Men Saga har tur för i ett av husen bor tant Betty och hon har en alldeles underbar liten tigertass-katt som Saga får blir extramatte till. 

En studsmatta har Sagas familj i alla fall. Saga älskar att hoppa men pappa tjatar jämt om att hon ska hoppa försiktigt. Hur lätt är det egentligen? Saga försöker men det är svårt särskilt när Samir kommer och också vill hoppa. Då blir det ännu ännu  roligare men också mycket svårare att vara försiktig. 

På onsdagarna är det stressigt för pappa för då hämtar han Saga tidigare på förskolan så att hon ska hinna vara med på simskolan. Skynda, skynda… springa till bussen, ett mellanmålsäpple i farten och så in i duschen. Men.. var är baddräkten? Pappa la ju fram kassen med badkläderna på pallen i hallen. 

Att sova borta är spännande. Nu ska Saga få sova själv för första gången hos morfar. Där känner hon sig stor och får steka falukorv vid spisen och dricka kaffe i kantarellskogen. Men när mamma ringer så blir det en klump i magen. Tur att morfar är så klok och rolig. 

Sagasagor: studsmatta, simskola och en borttappad tigertass är en vardagsvänlig, varm och småspännande kapitelbok av  barnboksdebutanten och journalisten Josefine Sundström och med många lockande färgillustrationer av Emma Göthner. 
En toppenbra första högläsningskapitelbok för 3 - 5 åringen och deras föräldrar. 

Tvestjärtar och stjärnljus

Fanny har tråkigt. Det är sommarlov och hon har ingen att leka med. När äntligen sommarstugegrannarna Jon och Finn kommer blir det både spännande och knasigt. Särskilt med pojkarnas mammas nya man, Reinhold. Han dricker vin och öl och röker och skriver på skrivmaskinen hela nätterna. Han badar naken och beter sig som om han inte visst hur det är att vara vuxen.
Det blir vådliga cykelfärder, utsikt från älgtorn, björnfrossa, omtanke om killingen Frille, mycket öl (för Reinhold) och oro över om det ska finnas mat till pojkarna.

En sommar om livet i en stuga på landet med en familj som har det ganska kämpigt. En sommar som man inte glömmer. 

Jon och Finns mormor har sagt att ofödda barn är änglar som flyger runt och väljer vilka föräldrar dom vill kom till. Sen föds man till de föräldrar man valt. Jon och Finns pappa är död och mamman famlar efter livet och kärleken. Så nog känns mormors spådom lite orättvis för syskonparet som får tampas med både det ena och andra.... Och Fanny hänger med och noterar och gillar att vara med de både syskonen, särskilt med Jon som hon är lite kär i.  

Tvestjärtar och stjärnljus är Mirja Unges barnboksdebut. Fint, känsligt och humoristiskt berättat om barn och vuxna som har det lite kämpigt i livet. Lite Abbekänsla som i Madicken-böckerna eller lite som Sparvel. Jag tyckte om boken även om framsidan signalerar lite väl mycket ljuvlighet och för lite svärta. en mycket läsvärd bok. Som högläsningsbok gör den sig allra allra bäst, skulle jag tro. 

En väktares bekännelse av Elin Säfström

Tilda åker runt på inlines och med hunden Dumpe i släptåg. Hon vaktar Stockholm. Ansvaret är hennes nu sedan momor åkt upp till Norrland på annat uppdrag. Tilde är väktare och ser till att Stockholms rådare (eller skymningsfolk som de kallas av en del)  inte gör sig helt omöjliga och blir upptäckta av vanligt folk. Rådare är helt vanliga troll, tomtar och älvor som existerar parallellt i denna världen.  För Tilda och för mormor är det här med väkteriet en medfödd grej, "Plikten" som mormor kallar det. Men Tilda känner sig utsatt och ensam och tycker att det är extremt orättvist att just hon ska stå där med ansvaret för att hela Stockholms rådarpopulation sköter sig.
Utan Dumpe skulle det inte gå. Han har varit mormors hela hennes liv men Tilda fick honom i våras hon fyllde 15 år.  Han är en hund helt enkelt, oklart vilken sort eller vilken ålder

Annars har Tilda det rätt trist därhemma. Mamma jobbar som värdbiträde och knaprar smärtstillande tabletter för sitt ryggonda och klarar sig inte utan dem. Pillren finns där hela tiden. som en snuttefilt. Förmodligen också bra för att glömma Tildas pappa som tog sitt liv innan Tilda föddes. Mamma vet inget om rådare eller vad Tilda och mormor sysslar med. Hon är bara intresserad av Dumle-kola och idiotiska b-kändisprogram. Men hustomten Skrammeltuta (osynlig för mamma) finns förstås och ser om huset och trevnaden.

I skolan finns bästakompisen Imane och snyggingen Hakim som bara har ögon för bombnedslaget Natta som började i klassen i höstas.  Ironiskt att Imane som har chans på en date till julbalen absolut inte får gå för sin pappa och Tilda som inte vill annat än ha någon att gå med på balen inte får nån fråga. Och har en mamma som inte bryr sig över huvud taget.

Det första stora väktarproblemet är att få bort jordvättarna från skolans källare. Dom ska bo utomhus och det ska Tilda fixa. Sen ökar det på av bara sjutton. Barn försvinner, bästakompisen försvinner, Tilda känner sig ensam och maktlös utan sin mormor och att hon tappar kontrollen inte bara över staden utan också över sitt eget liv.
Älvor och halvälvor, tomtar och vättar, ett skogsrå från Umeå och så detta att hon inte får tag på mormor.
Hur ska Tilda klara ut det här?
En väktares bekännelser av debutanten Elin Säfström är en riktig bladvändare och en spännande urban fantasy i Stockholmsmiljö. Nordisk mytologi med humor och tonårsgrubblerier i fin kombo som håller hela vägen. Härlig läsning helt enkelt.

Becca av Petter Lidbeck

Hon har en missbildning från födseln. De andra barnen på barnhemmet pekar finger åt henne och viskar, ful, ful ful. 
Hon vet att hon aldrig kommer att bli adopterad. Kvinnorna som kommer för att välja ett barn vänder sig bort när de får se henne. Sen verkar de ha lättare att välja, vem som helst, bara inte hon. 

Det är inget trevligt barnhem precis. Föreståndarinnan Florence straffar och hotar och styr med järnhand. Värst trycker hon ned flickan med missbildning. Hon tål henne inte. 
Flickan  hindrar en dag en man från att ta sitt liv. Hon berättar på barnhemmet men blir inte trodd och bli istället straffad och hånad ännu mer än tidigare. Ingen tror henne. Inte förrän filmstjärnan Max Winther söker upp henne. 
Han tar henne med till sitt slott och till sin fru Judith. De sörjer sin döda dotter som tragiskt dött i en bilolycka. 

På slottet väntar ett öde värre än flickan någonsin kunnat föreställa sig

Becca av Petter Lidbeck är en riktig gammeldags krypande rysare, väldigt filmisk och är inspirerad av Daphne du Mauriers skräckklassiker Rebecca.
Jag kan inte låta bli att läsa precis allt av Petter Lidbeck. Han är en mästare på att skriva lättläst, trovärdigt och fängslande. Och han skriver i alla genrer. Genialt!