Svensk synd

Otto och hans mamma är ständigt på flykt från Ottos galna farsa som vill döda.  Nu har de flyttat elva gånger på fyra år och hamnar denna gång i det lilla samhället Ryda i "the middle of fucking nowhere". 
Det är svårt att gömma sig när man jagas av en psykopat och polisen verkar inte bry sig, Att aldrig någonsin berätta om farsan är Ottos och morsans heliga överenskommelse. Kanske är Ryda faktiskt ändå the place to hide om man har en mörk hemlighet.

Morsan och Otto tar in på ett litet motell som drivs av Märta och hennes dotter Monika, Monkan, Monkey. 
Kanske kan de pusta ut ett tag här. Morsan får bra kontakt med motellägaren Märta och Otto får dessvärre en pinsam upplevelse med hennes dotter redan efter den första timmen. 
Otto sticker ut  och konstaterar att det inte är mycket action i Ryda efter klockan åtta. Men...det beror på att samhällets flesta medborgare befinner sig på väckelsemöte med den kristna rörelsen  "Evigheten"- som ska visa sig vara en sekt  värre en Knutby. The eternity church of Christ. 
Rektorn, kuratorn, polisen och hela samhällets viktiga personer är med i sekten och de som inte är med ska frälsas och räddas från djävulen och det brinnande helvetet. 

Otto börjar skolan i Ryda och träffar Sara som är en riktig hårding. Hon berättar sanningarna och lite till,  räddar Otto från de värsta frälsarhuliganerna men lär honom också röka på, köra bil och hämnas. Å sä är det Monkan och Kenny och Klon 

Att läsa Svensk synd är som att hamna rakt in i en centrifug av händelser. Man måste bara får veta hur det går. En  bladvändare av värsta rang som påminner en hel del om Cirkeln av Sara Bergmark-Elfgren  och Mats Strandberg. Eller om Twin Peaks.  Språket är också väldigt jargongigt på ett bra sätt. Det känns äkta. Hela tiden. Ja ni fattar. Det är spännande och råbra. Det var länge sen jag fastnade i en bok så här och verkligen sträckläste. 

Martin Jern är född 1978, uppväxt i Helsingborg och Texas. Han har ett produktionsbolag Dansk skalle som gör långfilm, bl a Fjorton suger och Odjuret. Martin Jern har tidigare gett ut  Så värt och kritikerrosade Affektion. 

Prinsessan och den fasansfulle Björnen

En morgon när Prinsessan vaknade var det något som saknades. Det var alldeles tyst. Inga fåglar som kvittrade. Inget knak eller brak från bullriga älgar. Till och med vinden verkade vara stilla. Men ... det var inte helt tyst. För från Prinsessan byrå kommer det konstiga ljud.

Alla skogens djur har gömt sig hos Prinsessan i hennes slott. Djuren är rädda. Skogen är nästan helt förstörd. Det är Björnen som tagit över skogen. Det är en BJÖRNSKOG säger han och inget annat. Björnen säger att bävrarna har löständer och grävlingarna är för FULA

 Det är dom ju inte och så kan det ju inte få vara! säger Prinsessan Det här fixar jag! 

Prinsessan ger sig iväg till skogen för att tala Björnen tillrätta men...det håller på att gå riktigt illa för Björnen är inte snäll. Han kastar iväg prinsessan så att hon flyger i en båge. 

Det här problemet klarar inte ens Prinsessan av. Hon behöver hjälp. Prinsessan samlar alla djuren. Tillsammans är vi starka! Här krävs samarbete! 

Per Gustavsson har skrivit en lång rad med prinsessböcker. Och prinsböcker. Den ena bättre än den andra. Denna gång har inspirationen kommit från barn som skrivit till honom: Prinsessan borde åka till Somalia och trolla bort kriget". Så himla bra att den här boken blev. Den behövs! 

Saras vingar

Det är november, grått. Den lilla rödhaken sitter och betraktar världen, rälsen, taggtråden, soldaterna på vakt. 

När tåget kommer ser det ut som ett godståg med många vagnar. Soldaterna börjar springa, hundarna skäller och vagnarna slås upp. Kvinnor och barn och gamla, skräckslagna på led. 

Rödhaken får syn på den lilla smala flickan med de stora ögonen. Hon har en blå klänning och ett blått hårband kanske sex, sju år. Titta mamma, en rödhake, viskar flickan  innan mamman brutalt blir ivägdragen av en soldat. De blir åtskilda trots moderns skrik och flickans stumma skräck. 

Rödhaken bestämmer sig för att aldrig lämna flickan ensam! Flickan måste lämna sin klänning, sitt hårband och sitt vackra mörka hår. Rödhaken ser och tröstar, smeker. Kvittrar i hennes öra tills hon somnar. Samlar lite ätbart; brödsmulor, potatisskal, men Sara blir allt svagare och blekare, allt mer lik en fågelunge. 

En morgon finner rödhaken flickan i ett led av barn, framför dem en hög skorsten med rök. Flickan lyfter armarna och ler lite svagt när hon får se rödhaken. Rödhaken bestämmer sig för att låna henne sina vingar. 

Saras vingar är en vacker och smärtsam bok om det allra värsta. En bok för att vi inte ska glömma. Det som några förnekar och som aldrig får hända igen. 

En allålders-bilderbok med text av den italienska författaren Lorenza Farina och med stilrena, gripande och mycket starka illustrationer av Sonia M.L Possentini. Färgskalan i svart-vitt med de röda rödhake-inslagen som varm kontrast till det hårda och brutala är kongenial! 

Den varsamt översatta texten står Camilla Storskog för. 

Småkrypsboll

Omko gillar inte fotboll men ska spela ändå. Kanske är det för att storasyster Amina gillar. Men Omko tycker att bollarna gör ont och dessutom är högra fotbollsskon för stor. 
Men mamma peppar och hjälper, skjutsar på cykeln till fotbollen och matchen. Tränaren klagar lite. Nu är du sen igen. Men mamma förklarar. 
Idag är det de röda mot de gula och domaren blåser i pipan. Omkos strumpor korvar sig. 
För femtioenlfte gången böjer han sig ned för att dra upp stumpan men det är då han märker...
Att det ligger nåt där i gräset. Det är en snigel. Den måste räddas! Och sen hittar han en humla och nu ryms ju inte skyddslingarna längre i handen så han vet inte hur han ska göra. För att rädda dem från att bli mos. Men så kommer han på. Han kan ju ta av sig skorna. Där finns det plats! 

Tove Pierrou har skrivit texten och Joanna Hellgren har skapat bilderna till denna helt ljuvliga och inkännande bilderbok. Alla barn gillar inte fotboll. Men...skorna kan ändå vara bra att ha. Till annat. 

Tove debuterar här som barnboksförfattare och Joanna Hellgren har tidigare illustrerat flera bilderböcker och skapat egna serier, Frances 1,2 och 3 och Min Nattbror.  Fint samarbete! Hoppas på fler bilderbokspärlor med dessa två. 

Skuggsommar

Rakel, den ensamma, taniga, illa klädda flickan med sin sjuka mamma har fått några gästsommarveckor på ön med kusin Ellikas familj.  Ellika gillar inte att Rakel är där. Hon stör och sticker ut. Men nu är det ju synd om Rakel så ….

Rakel känner sig obekväm med den vackra, fina familjen i sitt sommarhus med kaffemaskin, swimmingpool och vattenskidor. Och nu denna sommar ska huset genomgå en helrenovering. Det ska bli ljust och fräscht.
Ute i vattnet finns ett hopptorn, en hög ställning av stål och trä. Den verkar lite skrämmande. Tornet borde rivas, tycker Ellikas mamma. Men inte just nu, nu finns bara tid att renovera huset.

Familjen är ensamma på ön. Men så en dag upptäcker Rakel två flickor vid hopptornet. På högsta avsatsen. Majken och Lisen är tvillingar och bor hos sin farmor under sommaren. Men farmor vet inte om att de är i hopptornet och Rakel får lova att inte säga något. Till någon. Tvillingarna är Obehöriga och stranden Privat. Tvillingarna har lovat lära Rakel att dyka. Hon håller tyst. Om att de finns.

Ellika fortsätter att betrakta Rakel som något katten släpat in. Någon som hindrar. Någon som är i vägen. Som har hennes sommarklänning till låns. Nån som är till besvär.
Rakel håller sig ur vägen. Springer till tornet. Dyker, simmar och får uppdrag. Snart kan hon vara medlem i Hoppklubben. Bara de som är modiga får vara med. Modig är man om man genomför tre uppdrag.  Uppdrag som. SÄG EMOT eller GÖR NÅGOT FÖRBJUDET

Ellika kommer till hopptornet då och då. Hennes familj äger det och Ellika vet om det. 
När hon gör sig illa så går larmet till fina familjen och hopptornet ska bort. Det är farligt och ska rivas. Rakels livlina tycks vara i fara. Tvillingarna lovar att skrämmas. Som hämnd.
Smycken försvinner, kusliga saker händer,

När Rakel blir starkare blir Ellika mindre hotfull. Mot de fina familjeföräldrarna och rivningsexperten gör Rakel uppror. Och Ellika. De får husarrest. Bägge två.

Sommaren är snart slut. Men kommer alltid att finns kvar inne i Rakel. för alltid. som ett minne, en sten, en snäcka att gömma djupt inne, bygga sig själv kring, något starkt, väldigt fantastiskt, en helt egen plats.

Ett kärnminne - att bygga en egen ö med.

Skuggsommar av Mia Öström är en alldeles underbar bok i stilla tempo, suggestiv och med en filmisk berättaton. En utvecklingshistoria som bär hela vägen. Språket är vackert och sparsmakat. Allt skrivs inte på näsan. Det är både kusligt och vackert på samma gång.  Som en riktigt bra film. 
Jag  tänker på  Återkomsten av Zvjagintsev. 

Mia Öström debuterade 2010 med vuxenromanen Den du söker finns inte här . Hon har också skrivit ett par barnböcker om Sally tillsammans med författaren Anna Ehn. 

Vad gör man inte

En enda dag i livet. En het sensommardag. En mamma fyller år. Några syskon åker på besök. 

Anders vill ha skjuts av mormor.  Hon vet inte att han ska komma. Men ändå. Det är som om hon väntat på honom. Mormor tittar, undrar. "Varför tar du inte mopeden?" 

Men inte efter det som hände igår. Men det säger han inte... Amazonen går inte igång. Batteriet är dött. Men till slut. 

Karoline blir väckt av telefonen. Det är mamma. Dottern gratulerar och säger att Lea kanske inte kommer. Sätter sig på bussen. Vill inte åka med Sanna som kör som en dåre. Ringer till Lea. Som inte ska åka. För att Sanna kommer. Karoline gråter. Hon och Hampus.. Han vet inget än. Men hon känner. En växande klump i magen. Tänker. De behöver varandra. Hon och Hampus. Fast Sanna inte fattar. Hur Karoline kan vara ihop med H. Mamma kanske blir glad. Eller inte, en sjuttonåring med barn i magen. Nej. 

En dag i livet. Syskonen Lindgrens svarta familjehistoria glimtar fram under augustidagen. Läsningen känns klaustrofobiskt. Spänningen kring besöket. Syskonens relationer. Farsans skugga. Morsan.. 

Man får själv lägga till rätta. Berättelsen. Som blir till en mycket stark realityrysare i kortromanformat som fyller magen med melankoli men också med hopp. 

Vad gör man inte är en både ruggigt spännande och gripande känslig läsning. Bästa på länge. Å så språket. Maja Hjertzell väger orden, det är vackert och smart skrivet. Läs sakta! Läs och prata. Jag tror att Vad gör man inte skulle kunna vara en läsecirkelbok av rang för unga vuxna (och för oss som är lite äldre). 

Maja Hjertzell har tidigare skrivit fem barn och ungdomsböcker + ett antal prisbelönta noveller. 

Blå tråd

Kira lever i ett primitivt och diktatoriskt samhälle. Här får inga veklingar finnas, inga gamla eller funktionsnedsatta. Alla har en uppgift som ska genomföras. 

Namnen visar vilken nivå och ålder man hör till, de allra yngsta, battingarna har enstaviga namn, de lite äldre tvåstaviga, vuxna trestaviga. det finns till och med de som har kommit så långt upp i ålder och aktning att de har fyrstaviga förnamn.

Kira har lyckats hålla sig innanför bygränsen trots att hon föddes med ett deformerat ben och ofta har ont. Kiras mamma tog strid för att hon skulle få vara kvar hos henne och så blev det.  Man nu finns inte längre mamma och Kiras plats är hotad. Hon kan komma att lämnas till vilddjuren på Fältet. De tycker i alla fall Vandara som är ute efter Kiras hus och mark. Kira som både är missbildad och helt föräldralös har hon inget egenvärde längre.

Men...Kira har en särskild eftertraktansvärd kunskap. Hon kan brodera och sy fram berättelser. Kira hamnar framför Väktarnas råd som ska lösa konflikten med hennes antagonist Vandara. Kiras försvarare, Jamison utser Kira att sy den nya "Sångarens klädnad". En magnifik klädnad som bara tas fram en gång om året då byn samlas för att höra Sången om Undergången, folkets långa historia. Hennes mor har sytt och lagat den omsorgsfullt varje år. Hon var noggrann och kunnig och har lärt upp Kira. Modern har lärt henne mycket men inte allt. Färgandets hantverk hade hon inte hunnit lära ut. Sjukdomen kom emellan.
Nu sätts Kira i lära hos Annabella för att färga garn för att hon så småningom ska kunna färdigställa klädnaden. Kira får ett stort ansvar, två nya vänner och en hemligheten där hennes fars försvinnande kommer upp till ytan.

Blå tråd av författaren Lois Lowry följer i samma spår som Den utvalde, hennes dystopiska bok som nyligen blivit film.
Blå tråd är lite stillsam men ändå suggestiv och spännande. En stark berättelse om fördomar, motstånd och hopp.