Bussen och mamma är borta!
Det pirrar och sprakar i magen. Fjärilar som vill pressa sig ur. Men det är inga fjärilar utan en räv. Just den räven som satt så fint på tröjan förut hoppar ut och ...Voilà! Visar vägen till dagis.
Räven blir hennes låtsaskompis och ledsagare och tillsammans ger de sig ut i stadens vimmel. Det blir en spännande dag, full av upptåg, faror som lurar runt hörnen, lek och diskussioner om allt mellan himmel och jord. Och när de är som tröttast och sover lite på en parkbänk kommer räddningen!
Jag blev förälskad vid första ögonkastet! Min vän räven och jag av den norska konstnären Jill Moursund med svensk text av Gunnar Ardelius är en fin, spännande, bli lämnad-helt-ensam-utan-mamma-berättelse med fantasi och stor dramatik. Bilderna är en blandteknik i fotocollage och nästan tredimensionella och lite Stian Hole-mässiga. Färgerna lite pastelliga.
En bok som man kan läsa länge och många gånger. Man vill gå in i bilderna!
3 kommentarer:
Jag blev också förälskad i den vid första ögonkastet. Fantastiskt fina bilder med färger som bara känns så ... rätt.
Jag undrar om ni också reagerade på att det endast står han (om räven) en endaste gång i hela boken.
I mitt huvud är det ett fel vid översättningen, att räven inte alls behöver vara en han. Att det är upp till barnet att tolka. Att det egentligen står Den eller Räven som det står över allt annars.
Tänkte ni på det?
Det tänkte jag faktiskt inte på, men å andra sidan läste jag boken i ett tidigt skede när den inte var färdigredigerad ... Måste kolla på den igen. Håller med om att det låter som ett misstag!
Skicka en kommentar