Och mycket riktigt...
Hanna är 12 år, det är sommaren mellan femman och sexan. Den sista barndomssommaren som borde vara den underbaraste. Men Hanna och hennes kompisar Jonna och Sabina är oroliga. Den läckra drottningen, coola tjejen i skolan, Linda Palm är försvunnen. Många funderingar, många undringar. Vad har hänt?
Tiden går och Sabina blir ihop med jobbiga Matte. Hur kan hon undrar Hanna.
Själv har hon börjat snegla på Janek, från Polen, nyinflyttad. Men, det säger hon inte till någon.
Så hittas Linda Palm mördad och oron tilltar. Såklart.
Ändå är det inte bara det utan också hur allt är hemma. Pappa som är lite frånvarande och knasig. Mamma som muttrar. Lillebror som är jobbig.
Priscilla som vandrar på vägarna i underliga kläder, med peruken på sniskan och vedträn i famnen. Skrot-Einar med geväret och blodpölen. Hmm nog är det lite väl mycket Twin Peaks här tänker jag.
Både skrämmande men ändå vardag. Både kittlande med killar, men ändå är de flesta verkligen skitjobbiga. Kompisar som strular, killar som ljuger. Tiden strax före puberteten är verkligen jobbig.
Detta är Moa Eriksson Sandbergs andra ungdomsbok. Den förra hette "Söta pojkar är bara på låtsas" och riktade sig till en äldre målgrupp.
Den första flickan skogen möter är jättebra, men kanske, kanske lite för spretig, lite för många trådar, lite för mycket känslor. Men jag läser den, hela vägen och den kittlar. Filmmanusvibbar!
Läs mer om författaren på Moas egen webplats moi-moa.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar