Balladen om en bruten näsa

Bart, som är döpt efter den lille gule killen i The Simpsons, tränar boxning och blir nerslagen. Tränaren tröstar och säger att det är inte är hur många gånger man blir nerslagen som räknas utan hur många gånger du reser dig igen.
Det är mamma som vill att Bart ska träna boxning. Så att han blir lite tuffare.
Bart gillar konstiga saker, som pannkakor med bacon, ett glas iskall mjölk mitt i natten, stjärnfall i natten och när mamma viskar snälla saker,  men allra allra mest gillar han sång. Inte vilken sång som helst, utan sång som kan krossa glas och som fyller hörselgångarna. Opera!
Bart bor med sin mamma i ett sunkigt hyreshus,  i en liten etta.  Han har inget eget rum där han kan stänga in sig, det finns bara ett rum där han kan vara i fred och det är på toaletten.
Bart är inte polulär i skolan, han är mer som luft för alla. Inte många vet just något om Bart. Inte att han boxas , inte att han bor sunkigt, inte att han gillar sång. En gång när alla skulle berätta om sin hobby i skolan  sa Bart att han samlade på bilder av massmördare. Bara för att få folk att hålla käften.
Ada, den finaste tjejen i klassen, ger honom bilder av massmördare och sitter i bänken bredvid. De ska planera sommarfesten och Ada ska dansa. Bart då? Vad kan han bidra med? Sjunga opera? Ada peppar och stöttar. Hon hälsar på (ingen annan har någonsin gjort det). Det går väl sådär. Stöket i lägenheten, mamma som ett fläskberg, trapphus som en sopstation. Vad ska hon tro? Ada är schysst på alla sätt utom på ett. Hon kan inte hålla klaffen. Snart vet alla. Hur Bart har det hemma.

Snart närmar sig 13-årsdagen och något kalas  finns inte på kartan. Men Bart får en idé. Om han överhuvudtaget ska kunna bjuda hem någon så måste trapphuset röjas och städas.  Han sätter upp lappar om en gemensam städdag... på sin födelsedag. Knarkar-Geir lovar att dra ihop folk. Mamma ska vara arbetsledare. Mormor kanske också kan  hjälpa till.  Det blir en födelse-och städdag med extra allt. Fast inte som Bart tänkt sig. 
Och sommarfesten har jag knappt nämnt.

Balladen om en bruten näsa är en bok man läser med tårarna nära ytan och hjärtat i magtrakten. Det är en finurlig och alldeles ljuvlig bok. En Gilbert Grape för teens och underdogbok av rang. 
Bästa boken jag läst på länge!

ARNE SVINGEN (f 1967) är född och uppvuxen i Oslo. Sedan debuten 1999 har han skrivit över fyrtio böcker för både barn och vuxna. Innan han blev författare arbetade han som journalist, redaktör och programledare. Arne är engagerad i frågor som rör ungas läsande och jobbar aktivt med att få i synnerhet killar att läsa mer. Han är dessutom nästan två meter lång och ganska bra på basket. Läs mer på Arne Svingens egen hemsida http://arnesvingen.wordpress.com/

Flickan från långt borta

En ensam flicka i en stor skog.  Det är mörkt och kallt och hon är trött men så ser hon ett litet hus. Där det lyser.
Men... ingen öppnar fast flickan knackar flera gånger. Genom fönstret ser hon att Den Grå sitter ensam vid en brasa och har det varmt och skönt. Hon vill inte bli störd.

Men inte ens Den Grå kan stålsätta sig mot den lilla flickan på trappan och öppnar dörren  till slut.
Får jag komma in? frågar flickan. Du får värma dig vid elden, sa Den Grå. Sen får du gå. Jag är inte van vid besök.
Men den lilla flickan är så liten och Den Grå har faktiskt lite mjölk att värma och en madrass som man kan bädda.
Du får sova i köket men bara i natt säger hon. Flickan somnar direkt. Men det verkar lite hårt och lite kallt. Barfota smyger Den Grå upp och lyfter den lilla till sin säng.
På morgonen har den Grå redan kokat kaffe och värmt mjölk och sitter och väntar på flickan vid köksbordet.
Får jag stanna nu? frågar flickan. Nej det får du inte, sa den Gråa. Det här är mitt hus och här ska ingen annan bo...

Flickan från långt borta är en hjärtskärande berättelse om ensamhet och att vilja höra till, men inte veta hur. En "Vem ska trösta knyttet", "Rotbarnet" eller Sagan om den lilla Farbrorn" - berättelse. En berättelse som gör en varm i hjärtat och mjuk i magen. Man vet inte var och hur flickan är ensam och inte Den Grå heller men det är längtan efter samhörighet och gemenskap som är det centrala temat och som går rakt in i kroppen.
Detta är Annika Thors första bilderbok och en stark sådan. Maria Jönsson är bilderbokskonstnären och de lite spretiga jönssonska bilderna i dämpad färgskala, svart, rött och gult är så fulla av stämning och känsla att de gör boken till en sann njutning att läsa. 
Annika Thor  har tidigare skrivit både vuxenböcker och ungdomsböcker, alltid med stor känsla och starkt innehåll. Min favorit är Fyren och stjärnorna och naturligtvis serien om flyktingflickorna Nellie och Steffie, En ö i havet m fl. 
Läs mer om Annika Thor och hennes författarskap på http://annikathor.wordpress.com/

Granaporna

Dennis och Trollet vill bygga en koja. En minikoja vid stenen.  En koja med små möbler som ska bli supermysig och fin. De gör små dockor också som ska kunna bo i kojan. Fast dockorna blir rätt så fula, så de gömmer undan dem lite.
Nästa dag ska de fortsätta kojbygget men så blir det inte. För kojan är upptagen. Tre små, små  figurer har flyttat in och ligger och sover. Dennis och Trollet blir både förvånade och förskräckta. Figurerna ser ju ut som ... troll. 
Men de är människor. Säger de i alla fall. Begreppen förvirrar. Små figurer som säger att de är människor och en stor figur som heter Troll.
Kors och Tvärs och Yngve heter de små. De vill sova vidare och Dennis och Trollet går hem och äter frukost.

Men vad äter de små? De gillar visst maskar! och salta och runda saker. Det blir perfekt med oliver.
Vad är det för figurer, egentligen. Trollet och Dennis vill veta. Kollar på internet, på Naturhistoriska museets hemsida. Där finns telefonnummer till en expert. Dom ringer till Örjan. Han vet svar "Om de är små och barriga och kan prata och gillar små runda salta saker så är det garanterat...granapor". 
Men hur de kommit dit och var de egentligen hör hemma är ett mysterium som måste lösas! 

Anna-Lena Hedman är bibliotekarie i Umeå och har skrivit tre underfundiga och roliga berättelser om Abbe i Istermyrträsk. Granaporna är en lekfull och härligt fantasifull bok om den tiden när kojbygge och det undersökande leksinnet är på topp. Att läsa - själv eller läsa högt tillsammans. 

Annas himmel

 

 Anna vet att kajak och madam stavas likadant framlänges som baklänges. Liksom Anna. Hon vet också att pappa gruvar sig för något. Han är så rastlös, det är något i luften och molnen har bråttom.

Anna däremot har all tid i världen. Funderar på blommor, på fåglar på molnen, på mamma. Pappa pratar om spikar från himlen. Det var inte så här det skulle vara. Men Gud kanske var klokare förr. Han börjar var glömsk tror Anna. Kan han inte förvandla ont till gott?

"Om bara mamma kunde komma tillbaka och fläta mitt hår. Ja, om bara, svarar pappa"

Allt har två sidor och hittar man ett hål i himlen så kan man hoppa i och simma, följa efter flygfiskarna.  Havet är en sång, en kör och alla osynliga bor där ute. Till vänster om månen finns farfar och den gamle brevbäraren Men mamma syns inte till. Hon kanske rensar ogräs i paradiset eller hälsar på några hon inte träffat på ett tag, eller är på biblioteket. Till och med Gud behöver slå upp saker för att komma ihåg allt. Till slut måste också pappa le.
 "Skynda dig pappa annars kommer vi för sent!"

 

Stian Hole har sedan debuten 2005 etablerat sig som en av Nordens mest intressanta bilderbokskonstnärer. Han är internationellt prisbelönt för sina tre bilderböcker om Herman och den här bilderboken Annas himmel såldes till många länder innan den ens kommit ut i Norge. Hans teknik med sömlösa montage i photoshop har blivit ett signum. Collagen passas ihop och manipuleras så att de blir just sömlösa och mycket, mycket vackra på ett magiskt och surrealistiskt sätt.

 

Han väjer inte för att skriva om svåra och sorgliga saker. Om livet och döden, om kärleken. Som läsare svävar man med tankarna och bilderna in i boken och allt är så magiskt vackert att håren reser sig. Gåshudskänsla! Att ämnet är så sorgligt som det bara kan vara när en mamma har dött gör att det hela känns ännu vackrare. Sorgesamt vackert. En bok att finna tröst i. För alla!

om detta talar man endast med kaniner

"Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast." Så börjar bilderboken Om detta talar men endast med kaniner av Anna Höglund, boken som öppnar en lucka in i självaste själen som gör att många börjar bläddra i den och sedan bara stannar upp och får något inåtvänt i blicken. Den är liksom både hjärtskärande och ljuvlig på samma gång. Detta är en bilderbok för ungdomar, unga vuxna och vuxna vuxna som någon gång mött på att inte bli tagen på allvar. Att någon gång upplevt sig stå lite vid sidan av. Att inte vara som alla.

Kaninen minns inte sin barndom, minns ingen lycka. Men drömmer ibland om att höra ihop. Men... Hur vet man hur det borde ha varit?
Kaninens föräldrar är närstående men avståndet är milsvitt. Samhörighet måste vara något man hittar inom sig själv, men hur? Om allt faktiskt känns meningslöst? Kanske finns det andra som kännt samma sak. Då  blir det nästan som en gemenskap.

Men att det faktiskt finns en gräns för vad man orkar med. Man får bli bra på att säga nej! Men inte så bra att man glömmer hur man säger ja. Inte isolera sig, bli helt inåtvänd. Men behöver ibland vara ensam för att inte tunnas ut,

"Var inte så känslig, säger mamma. Det är lätt att säga. Tror hon att det är frivilligt? Tror hon att det är något man väljer?"

Vissa dagar har kaninen en stor gaffel inkörd i magen som vrider om tarmspagettin. Vrid, vriid. Morfar brukade säga att rädsla bara är en vana från förr i tiden, när vi hade många fiender som vi behövde var rädda för. Nu för tiden bor vi i hus och rädslan fyller ingen verklig funktion längre.
Men...ingenting kan bara vara bra. Bakom det roliga vilar en skugga av sorgsenhet som syns om man vrider lite på det.
Man är alla sina åldrar säger morfar. Därför blir det bättre och bättre ju äldre man blir. "Vilket skämt. Först ska man kämpa hela livet och sedan när det äntligen börjar kännas bra, då ska man dö".

Det är som det är bara. Man är nog sin egen värsta fiende funderar kaninen men om allt är sin motsats så kan man samtidigt vara sin egen bästa vän.
I slutet på boken så känns det hoppfullt och ljus. För bakom de mörka stammarna skymtar gryningen och i skogen, om man tittar riktigt noga så kan man se många kaniner.

Anna Höglund fick med denna bok priset "Snöbollen - Årets svenska bilderbok 2013".
Ett modigt verk, många referenser till andra konstverk och en storartad berättelse. En estetiskt tilltalande bok som med färg, form och uttryck har allt man kan begära av en bilderbok. Grattis till er som ännu inte läst!

Du & jag

Allt började när Andreas ville måla en djungelvägg i sitt rum. Han är duktig på att rita och måla,  det tycker alla i klassen. Det är nästan lika coolt som att vara bra på idrott. Men bara nästan.
Andreas är bra på matte också. Har alltid alla rätt på proven. Han kallas ibland professorn. 
Kompisen Edvin är bara för mycket... äter för mycket, snackar, spelar, rapar, skrattar för mycket. Andreas blir så himla trött. Varför är somliga rätt och andra är fel. Kevin är till exempel alltid är rätt. Och Ida. Som har ett helt hov omkring sig.
Andreas och Alicia  brukar gå tillsammans till skolan. Då är allt jättebra men så fort de kommer till skolan så är hon skol-Alicia som vill vara med Ida och hennes tuffa tjej-gäng.

Men djungelmålningen engagerar.  Både Andreas och pappa och otroligt nog också Alicia blir entusiastiska.  Hon vill vara med och måla. Det verkar spännande och mysigt. Andreas blir mjuk , varm och lycklig när han förstår att Alicia verkligen menar allvar.
Sportlov=djungelmålning. Pappa har också sportlov från sitt jobb på skolan och är rastlös. Ett sms i fel händer för förödande konsekvenser och Andreas liv krackelerar som torkad färg.
Deco Army målar graffiti, och Andreas lockas och maktförskjutningen ändras snabbt.
Kanske alltför snabbt! 

Tänk om det är vad allt handlar om? Om det bara handlar om att säga nej när man vill säga nej? 

Katarina von Bredow har skrivit ett dussin böcker för ungdomar och unga vuxna. Den här riktar sig till mellanstadieåldern och är första delen i en trilogi. Katarina von Bredow är mästare på kärlek och vänskap och alla svårigheter som kan inträffa däremellan. I Du och Jag är temat just trassligheterna med vänskapen och kärleken men med mer tonvikt mot familjen än de tidigare böckerna och om den outtalade svåra svartsjukan som kärlekens avart kallas.
Jättebra relationsbok. Hoppas både killar och tjejer läser! Titta in på hennes egen hemsida http://katarinavonbredow.se/Start/

Varelserna

Det finns inget igår. Det finns inget imorgon. Det finns bara ett NU.
Detta får Elias och hans syster Emma bittert erfara efter UTBROTTET på Gotland. En virusepidemi grasserar. Det är ett  virus som dödar människor men skapar monster. Forsterföräldrarna är döda, Emma är apatiskt och vägrar äta,  Elias som har lovat ta hand om sin lillasyster  kämpar för att få med henne på flykten. För de måste fly!
Ute i trädgården, till det lilla torpet där barnen gömmer sig, vandrar varelserna suktande med hungriga, vansinniga blickar. Snart mörknar det... då väntar attacken. 
 

Magnus Nordin har skrivit populära  rysare, deckare, varulvshistorier för ungdomar. Många har slukat hans "Förföljaren" eller "Huset vid vägen slut" . Varelserna är första delen i en ny blodig zoombieserie som riktar sig till lite yngre ungdomar. Lättläst + spännande är alltid lika efterfrågat.
Elias bok är den första. Emmas bok har redan kommit. Böckerna är rikligt illustrerade av den danske illustratören  Lars Gabel. Se hans hemsida http://larsgabel.blogspot.se/ .
Bara omslaget är ju lockande som en gigantisk magnet! Den lär bli läst galet mycket!