måndag 19 november 2018
En klurig jul - julsaga i 24 kapitel av Ingelin Angerborn och Per Gustavsson
På Rutans önskelista står det 1. En kompis, 2. En riktig hund, 3. Hunden i järnaffärens fönster.
Hon vet egentligen att det inte kan bli någon riktig hund i huset för Rutans pappa är allergisk. Och någon kompis är svårt att få. Särskilt sedan Elsa i lägenheten mittemot flyttat. Rutan är oftast ensam nuförtiden. I skolan är det bara Jamal som är snäll.
Det är snart första advent och familjen pyntar fönstren med stjärnor och ljusstakar men så är hammaren borta, helt försvunnen och pappa får slå i spiken till julstjärnan med sin träsko. Saxen är också borta liksom nästa morgon då osthyveln är helt försvunnen och på ett gammalt hänglås har någon tagit en tugga?!
Vad är det som händer? Rutan säger inget men nog är det något som är skumt. Och till middagen är vispen spårlöst försvunnen också. Inga pannkakor den kvällen.
Just innan Rutan ska somna så tycker hon sig höra någon som med svag och lite pipig röst säger gamla kalsonger. Kanske är det en dröm?
Nästa dag efter skolan ser Rutan något blått i hörnet bredvid skrivbordet. Det försvinner inte utan blir tydligare och tydligare. En blå figur som tuggar på hennes munspel...
Hur ska en utomjording komma hem. Till planeten Klurius, universums vackraste prick och till de andra i gänget.
Rutan och hennes äventyr med den blå utomjordingen blir en riktigt rolig och spännande julkalenderbok. Det blir en utmaning att hålla sig till endast ett kapitel per kväll.
De senaste åren har det kommit ut flera adventshögläsningsböcker. Bra idé! Bättre än både chokladkalendrar och små-paket-kalendrar. Tycker jag!
Ingelin Angerborn skriver spännande och roligt med inslag av magisk realism. Formen har nog styrt berättelsen men det har hon klarat bra. Per Gustavssons röda och juliga illustrationer gör hela boken till ett underbart läsgodispaket.
måndag 12 november 2018
Athena - Grattis världen! Jag är här nu! av Elin Ek
Athena har två bröder och ett till litet syskon på väg. Dock mår mamma inte så bra i graviditeten och ska läggas in på sjukhus ett tag. Hon måste ligga blickstilla i en sjukhussäng dygnet runt för att bebisen inte ska komma ut för tidigt. Pappas jobb på universitetet är superduperjätteviktigt så han måste vara där. Så.
Alla tre barnen ska bo hos Biggan och Göran som i andra familjer skulle kallas för farmor och farfar... men icke i deras. Biggan och Göran vill inte ha några titlar, säger de. Ibland kan man höra att farmödrar kan säga att barnbarnen är "Livets efterrätt", men Biggan och Göran gillar inte sötsaker.
Fastän både Rossi, 15 år och Athena 12 år försöker övertala pappa att de kan ta hand om sig själva och lillebror Gustav så hjälper inte det. Nu är det Biggan och Göran som gäller. Varje dag (puh) men självklart ställer syskonen motvillkor. Rossi vill ha en ny mobil när den nya modellen kommer ut till våren, Gustav vill ha fri skärmtid under tiden han bor hos Biggan och Göran och Athena hade sett en riktigt proffsig sockervaddsmaskin för halva priset.
Så det är lite annorlunda villkor för de tre syskonen. Andra regler gäller för dem nu och så är ju själva anledningen väldigt jobbig, att mamma är på sjukhus och att det kan vara livshotande för både henne och bebisen.
Så det blir ett liv med bara tre (!?)TV-kanaler och en (!?) toalett och så bor de nu på andra sidan stan så det där med kompisar och RJK-möten efter skolan blir mycket mera krångligt. RJK är Athenas stora fritidsintresse, eller livsintresse. Det är Rädda-Jorden-Klubben som hon och några andra klasskompisar startade när de gick i femman och hade sett en hemsk film om polarisarna. Viktigaste mötesregeln är att de vid varje möte måste bjudas på kladdkaka.I klubben finns kompisarna Ronja, Love, Aicha och Yousef. Yousef är Athenas nästbästis efter Ronja. Han har brunt lockigt hår och gröna ögon och är världens snällaste människa och tycker att Athena är den roligaste person han någonsin har träffat.
Athena, som ju är döpt efter den grekiska vishets. och krigsgudinnan, vilar inte på hanen. Hennes livsuppgift är att rädda mänskligheten! Hon tar ingen skit! Tillsammans med RJK går de till attack mot gubbar som tvättar bilar och farmödrar som inte sopsorterar och allehanda andra miljöbovar.
Kärlek finns så klart också med liksom vänskap och vänskapsvåndor, utpressning och kommungubbar. Läs, lär och aktivista!
Det här är en riktigt, riktigt rolig och smart bok. Läs den gärna högt för det är många blinkningar till oss gamlingar.
Elin Ek är mer känd som Grynet och det här är hennes första barnbok. Grattis oss som får läsa om Athena!
söndag 21 oktober 2018
Skuggornas hus av Ingelin Agnerborn
Sakarias är grymt besviken på sin pappa. Han måste, måste jobba hela höstlovet och kan inte resa iväg med Sakarias. Inga kompisar hemma och absolut ingenting att göra. Nu drar Sakarias till farmor och farfar på höstlovet för hos mamma är det fullt med ungar och ingen ro direkt.
När han kommer till farmor och farfars hus är det förstås ingen hemma. Det är mörkt och skumt i trapphuset, den trånga hissen gnisslar och verkar som en gammeldags fågelbur och är inget för Sakarias. Den känns som den skulle passa i en skräckfilm. Sakarias traskar uppför trapporna, sätter sig för att vänta på farmor och farfar och tar upp mobilen. Den är typ urladdad (fast han nyss laddat den) och han känner sig rätt deppad. Ingen resa med pappa, inga kompisar hemma, inget att göra och ingen mobil...
Han stirrar ut i trapphuset på några tavlor som hänger på väggarna, plötsligt hör han ett klirrande ljud i trappan och där på väggen... stod det inte någon där...bland skuggorna från hissgallret? Skuggestalten försvinner, ljuset tänds och så kommer farmor och farfar. Med ens kändes allt så dumt.
Sakarias berättar om sin besvikelse och frågar om han får bo hos dem i veckan. Såklart! Kanske inte världens roligaste höstlovsvecka men ändå bra mycket bättre
än att bo hos en stressad pappa eller hos en mamma med huset fullt av ungar. Just nu i alla fall.
Farmor och farfar blir glada och dukar upp te och mackor, bäddar i pigkammaren och berättar om teatern de just sett. Farmor berättar också att de ska ha en teckningskurs i veckan på museet som hon jobbar på. "Lär dig teckna väsen", varje dag i veckan mellan 10 och 12. Sakarias tänker att det nog bara är tjejer med på kursen, men visst kan han vara med. Han har ju ändå inget roligare för sig.
Och det är så det börjar på allvar. Med skuggorna, figurerna som dyker upp på pappret, hästarna, ljuden, kylan och så... vänskapen med Salma förstås!
Det här blir en mer händelserik och läskig vecka än vad Sakarias någonsin kunnat drömma om. Övernaturligt spännande, romantisk och faktiskt nästan helt verklighetstroget.
Mysrys när det är som bäst.
En riktigt härlig höstlovsläsning!
Ingelin Angerborn är just nu en av den magiska realismens författarmästarinnor. Läsgodis hela vägen.
måndag 15 oktober 2018
Stuart little av E B White, illustrerad av Jenny Berggren
När mrs Littles andra son föddes märkte alla han inte var större än en mus. Faktum var att han såg väldigt mycket ut som en mus på alla sätt. Han var ungefär 5 cm lång och hade spetsig nos som en mus, en svans som en mus, morrhår som en mus och samma behagliga, blyga stil som en mus. Han fick namnet Stuart. Hans föräldrar älskade honom lika mycket som deras äldre son George.
Han fick kläder i passande storlek och en liten säng av en cigarrlåda och fyra klädnypor. Fast han bara var en vecka gammal kunde han redan både gå och prata. Doktorn som kom för att undersöka och väga lille Stuart blev mycket förtjust i honom och sa att det var mycket ovanligt för en amerikansk familj att ha en mus till son.
- Ge honom bara ordentligt med mat! sa doktorn uppmuntrande.
Familjen Little bodde i ett trevligt hus nära en park i centrala New York. Tack vare att Stuart var så liten kunde han göra saker som bara en mus kan göra, tex rädda tillbaka mammas guldring från avloppet och hämta fram pingisbollar från alla möjliga och omöjliga ställen under soffor och bord.
Riktigt äventyrligt blir det dock när han är med om en kappsegling i dammen Central Park eller när den lilla fågeln Margalo dyker upp i familjen liv och Stuart Little ska rädda henne från familjens blodtörstiga katt.
Stuart Little drar snart iväg på ännu större äventyr i vida världen. På jakt efter fågeln Margalo. Att Stuart får möjlighet att köra bil och rycka in som lärarvikarie visar väl vilka talanger den musen har.
Stuart Little av E B White är en riktig klassiker och fin högläsningsbok för hela familjen. Tidigare har boken funnits på svenska under namnet "Knatten" men har sedan länge varit omöjlig att få tag på. Nu finns den äntligen i nyöversättning av Christo Burman. Med de nya illustrationerna av Jenny Berggren görs boken mer tillgänglig och helt ljuvlig att läsa. Se en liten video med Stuart Little här:
måndag 8 oktober 2018
Jag heter Beata av Katarina Kieri och Anna Sandler
Beata är åtta år och har en bror som är död, en kusin som hon är kär i och en mormor som hon inte kan prata med. Och lite annat också förstås.
Det är nog ganska ovanligt att ha en bror som är död när man är åtta år. Inte för att Beata är ledsen för det direkt. Hon har ju aldrig träffat sin döda bror. Han dog innan Beata föddes. Men hon tänker ofta på honom och undrar en massa. Hemma pratar de inte alls om Sven, som den döda brodern hette. Beata skulle vilja veta mera om honom men det är svårt att fråga. Mamma och pappa blir väldigt ledsna när Sven kommer på tal. Beata har en annan bror . Som är levande. Han heter Malte och säger skit hela tiden och kallar Beata för Beata-ragata.
Beata har också två kompisar som heter Lina och Saga och en kusin som börjar på A som Beata är kär i. Han bor i samma by som mormor, byn har ett lååångt namn, Kainulasvaara. Det är långt dit också. Tjugo mil. De åker inte dit så ofta men Beata längtar. Mest längtar hon efter att träffa kusinen. Han som börjar på A.
Jag heter Beata av Katarina Kieri är en bok för alla åldrar. En fin högläsningsbok med ett språk som ligger helt rätt i högläsarmunnen och en berättelse som är stor och stark. Anna Sandler har illustrerat i en mjuk och varm färgpennestil som både förstärker och kompletterar texten.
Jag kan inte annat än att varmt rekommendera!
Det är nog ganska ovanligt att ha en bror som är död när man är åtta år. Inte för att Beata är ledsen för det direkt. Hon har ju aldrig träffat sin döda bror. Han dog innan Beata föddes. Men hon tänker ofta på honom och undrar en massa. Hemma pratar de inte alls om Sven, som den döda brodern hette. Beata skulle vilja veta mera om honom men det är svårt att fråga. Mamma och pappa blir väldigt ledsna när Sven kommer på tal. Beata har en annan bror . Som är levande. Han heter Malte och säger skit hela tiden och kallar Beata för Beata-ragata.
Beata har också två kompisar som heter Lina och Saga och en kusin som börjar på A som Beata är kär i. Han bor i samma by som mormor, byn har ett lååångt namn, Kainulasvaara. Det är långt dit också. Tjugo mil. De åker inte dit så ofta men Beata längtar. Mest längtar hon efter att träffa kusinen. Han som börjar på A.
Jag heter Beata av Katarina Kieri är en bok för alla åldrar. En fin högläsningsbok med ett språk som ligger helt rätt i högläsarmunnen och en berättelse som är stor och stark. Anna Sandler har illustrerat i en mjuk och varm färgpennestil som både förstärker och kompletterar texten.
Jag kan inte annat än att varmt rekommendera!
måndag 24 september 2018
Frallan räddar världen av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge
Frallans första sommarlov och nu gäller det att hitta på bra påhitt. Frallan vaknar upp hos mormor och känner sig så himla lycklig när hon kommer på att det är första dagen på första sommarlovet. Det är så mycket hon vill göra, cykla och bada, plocka snäckor och klättra i träd och pussla och pyssla och bygga lådbil och rädda världen.
Hos mormor bor också mormors kille. (Fast Frallan och Frallans mamma tycker mer att han är en farbror) Han heter Klaus och bor egentligen i Tyskland när han inte hälsar på mormor. Han är superduktig på fåglar och så gillar han att sova i tält. I Tyskland kan han inte tälta för det finns inte så mycket natur.
Klaus och Frallan sticker ut på en cykeltur för att spana på fåglar och prata om allvarliga saker, som döden och rymden och mörker. Och om fåglar och livet.
Vid havet finns det ett fågeltorn som man kan klättra upp i och spana om man ser några ovanliga fåglar. I kikaren. Om man inte råkar vända på kikaren åt fel håll för då ser man allting pyttelitet och då blir det himla svårt. Efter ett tag ser Klaus en rödbena i alla fall men Frallan vill helst se en rubinnäktergal (för att den har så vackert namn) men så ser de också en massa skräp på stranden. Tänk att det finns så många som skräpar ner. Till och med slänger ut sopor rakt i havet. Frallan bestämmer sig för att få de vuxna att ta ansvar för allt det där.
För det är ju inte bara barnen som ska städa upp. Det är ju faktiskt mest de vuxna som skräpar ner.
Frallan räddar världen är en alldeles underbar, rolig och ibland lite allvarlig högläsningsbok för barn i förskole-klass-åldern. Roliga, finurliga och kompletterande färgbilder av Lisen Adbåge gör hela läsningen till en fest.
Läs också Frallan är bäst.
måndag 17 september 2018
Rymlingarna av Ulf Stark
Farfar ligger på sjukhus. Han har har problem med sitt allt för stora och svaga hjärta och sitt ben som han brutit inte bara en gång utan två, helt nyligen. Farfar domderar och är ilsken, svär så det osar och känner sig instängd på sjukhuset. Maten smakar inte och han vill inte alls vara där. Han är ingen populär patient.
Ulf eller Lill-Gottfrid, som farfar kallar sitt barnbarn, är däremot förtjust i farfar. Det är en ömsesidigt kärlek, något som Ulfs pappa tandläkaren inte kan förstå. Pappan drar sig för att åka och hälsa på farfar för att troligen bara bli utskälld. Sonsonen åker själv dit med en pilsner och en sillsmörgås till farfar. "Det här var grejer, det" säger farfar. Han hatar sjukhusmaten som inte smakar något.
Så kommer det sig att de planerar en rymning tillsammans. Nästa lördag ska det ske. Med taxi till båten och sen till landet i skärgården. Dit är det lagom långt att rymma. "Men se för helsefyr till att pappa inte kommer med" säger farfar. Sen säger han ett ord till. "Lingonsylt". Helt obegripligt.
Planen kräver rätt många lögner, köttbullar, pilsner och bagarhjälp av Adam-Ronny som även ska agera taxichaufför. Allt går enligt plan, farfar kommer med och Adam-Ronny lurar både farfar och sjukhuspersonalen. De får med sig tabletter för hjärtat och för att farfar ska hålla sig lugn och inte svära så mycket.
Farfar njuter på båten och visst ser de farmor som står och vinkar på balkongen, fast hon varit död i något år nu. Farfar åker bakåt i tiden det syns på ansiktet. Huset ligger på en höjd, i folkmun kallad, Klippiga bergen. Farfar ska ta sig upp, fast det är hur brant som helst. Två timmar tar det. "Det är dom satans byxornas fel", säger farfar. "Dom är för trånga."
Att detta blir en magiskt om än lite strapatsrik helg är ju givet. Det kan man vara i trygg förvissning om när man läser något som Ulf Stark skrivit.
En underbar kärlek mellan farfar och sonson och en kärleksfull saknad som botas en aning av en burk kvarglömd lingonsylt. Ömsint, roande, sorgesamt och underbart. Genialt berättat helt enkelt.
Att detta skulle bli Ulf Starks sista bok är också oerhört sorgesamt men också så himla fint. En mycket värdig och omfamnande slutbok.
Kitty Crowthers illustrationer i pastellkrita gör hela boken till en fantastisk helhet där ljus och mörker, ilska och glädje, dröm och verklighet bilder en perfekt fond till texten.
En högläsningsbok för alla åldrar med en layout som lovar lika mycket i form som innehållet ger. I love it!
Ulf eller Lill-Gottfrid, som farfar kallar sitt barnbarn, är däremot förtjust i farfar. Det är en ömsesidigt kärlek, något som Ulfs pappa tandläkaren inte kan förstå. Pappan drar sig för att åka och hälsa på farfar för att troligen bara bli utskälld. Sonsonen åker själv dit med en pilsner och en sillsmörgås till farfar. "Det här var grejer, det" säger farfar. Han hatar sjukhusmaten som inte smakar något.
Så kommer det sig att de planerar en rymning tillsammans. Nästa lördag ska det ske. Med taxi till båten och sen till landet i skärgården. Dit är det lagom långt att rymma. "Men se för helsefyr till att pappa inte kommer med" säger farfar. Sen säger han ett ord till. "Lingonsylt". Helt obegripligt.
Planen kräver rätt många lögner, köttbullar, pilsner och bagarhjälp av Adam-Ronny som även ska agera taxichaufför. Allt går enligt plan, farfar kommer med och Adam-Ronny lurar både farfar och sjukhuspersonalen. De får med sig tabletter för hjärtat och för att farfar ska hålla sig lugn och inte svära så mycket.
Farfar njuter på båten och visst ser de farmor som står och vinkar på balkongen, fast hon varit död i något år nu. Farfar åker bakåt i tiden det syns på ansiktet. Huset ligger på en höjd, i folkmun kallad, Klippiga bergen. Farfar ska ta sig upp, fast det är hur brant som helst. Två timmar tar det. "Det är dom satans byxornas fel", säger farfar. "Dom är för trånga."
Att detta blir en magiskt om än lite strapatsrik helg är ju givet. Det kan man vara i trygg förvissning om när man läser något som Ulf Stark skrivit.
En underbar kärlek mellan farfar och sonson och en kärleksfull saknad som botas en aning av en burk kvarglömd lingonsylt. Ömsint, roande, sorgesamt och underbart. Genialt berättat helt enkelt.
Att detta skulle bli Ulf Starks sista bok är också oerhört sorgesamt men också så himla fint. En mycket värdig och omfamnande slutbok.
Kitty Crowthers illustrationer i pastellkrita gör hela boken till en fantastisk helhet där ljus och mörker, ilska och glädje, dröm och verklighet bilder en perfekt fond till texten.
En högläsningsbok för alla åldrar med en layout som lovar lika mycket i form som innehållet ger. I love it!
Etiketter:
12 - 100 år,
7-9 år,
9-11 år,
civilkurage,
döden,
familj,
generationer,
högläsning,
lögner,
mod,
Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther,
saknad,
sjukhus,
sorg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







