Malva berättar om året då hennes mamma blev sjuk, året då solen försvann, då allt det glada och fina flög bort och det oroliga och onda kom in.
Sommaren har aldrig varit så varm, vinbären inte mognat så tidigt. Solen inte lyst så vackert. Malva njuter och leker. Hon leker att hon filmar. Med tennisracketen. Hon väntar på mamma ska komma hem. Mamma har varit på sjukhuset för att kolla att det onda i magen inte är något farligt. Som cancer eller nåt´. Professorspappa klipper häcken. Lillasyster tultar omkring. Allt är bra.
Ända tills mamma kommer hem igen. Då rasar allt. För det var så som hon fruktat.
Det är cancer i magen.
Den sista normala någorlunda-fina dagen tillsammans är på mammas namnsdag. Det är Lea-dagen, en vecka efter midsommar. Mamma och Malva äter vinbär och leker att de är sol-och molngudar. Kom sol! Det här är sol-och vinbärsdagen. En dag som lyser lite extra i minnet bland allt det mörka som kommer efter.
Det här är dagen före det som ska komma sen. Det som kommer bli så svårt att förstå.
Dagen efter Lea-dagen är det behandlingsdax. Sedan följer många sjukhusbesök, mediciner. cellgift, strålning, tumörprat. Malva förstår inte allt, egentligen ingenting men ändå tillräckligt.
Det blir veckor, månader med ett krig. Ett krig där man inte kan försvara sig. Bara blunda eller se på. Det blir månader med en pappa som jobbar, jobbar och med en lillasyster som trilskas, en granne som vill hjälpa och en mamma på sjukhus. Månader att rädas för det ofattbara.
Kom Sol av Karin Ahlin är en sorgebok att ta till sitt hjärta. En bok att läsa och gråta med, en bok att få leva minnen och känna hopp av. En oerhört fin bok om livet, döden och det hoppfulla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar