Ishavspiraterna

Det finns en man som använder barn som om de vore djur och djur som de vore saker.  Siri berättar om den ondskefulla piraten Vithuvud för sin lillasyster när de ligger och ska sova i utdragssoffan i den lilla stugan i Blåvik. Vithuvud har en gruva där barn får slita som djur. Miki ryser men vill höra mer.. 

Nästa dag ska Siri och hennes syster Miki ut för att plocka bär på ön Järnäpplet. Pappa kan inte följa med den här gången. Han är för svag men systrarna har plockat förut och det ska gå så bra. Tyvärr är det så väldigt lite bär och flickorna måste dela på sig för att plocka lite snabbare. Miki går över till andra sidan ön. 

Ett skrik, en båt i dimman och Siri förstår att det ofattbara har hänt. Vithuvud har hämtat, rövat bort, hennes syster.
Siri skriker, springer efter hjälp men förgäves. Pappa bestämmer sig för att följa efter, mönstra på Polstjärnan för att åka mot Seglen där sjöbusarna, packen och piraterna  häckar och där Vithuvud med besättning håller till. 
Pappa packar sin kappsäck för att åka iväg nästa dag men Siri anar att pappa inte kommer att orka och rymmer iväg i hans ställe. 

Nu startar det äventyr som är värre än värsta rysare. Besluten att finna Vithuvuds ö lämnar Siri Blåvik och mönstrar på  Polstjärnan och får en vän på skeppet, kocken Fredrik. Snart blir hon avdumpad på Vargöarna av skepparen Urström som inte vill ha henne ombord. 
Där träffar Siri Nanni som är vargjägare men hon vill inte stanna utan beslutar sig för att fara vidare och smyger ombord på snäckan Bleckfisken, hon hamnar på Snörosen där hon får träffa på sjöjungfrufolk och går på isen till hon får se Snökorpen, Vithuvuds skepp som ligger fastfruset. Det är kallt, det är snö och is och inte lätt att få nåt att äta. Hur ska Siri klara sig. Hur ska hon hitta Miki. Hur ska hon kunna utmana Vithuvud, Ishavets kallaste och mest ondskefulla man? 
Siri är fast besluten…. och det räcker långt!  

Ishavspiraterna gick som radiokalender 2012. Lyssnar på sr/play http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4411
Detta är en högläsningsbok av rang, spännande med många kapitel och cliffhangerslut så man bara måste läsa vidare. Lite som Mio min Mio. Ruskiga rysligheter och barn som vet att de måste klara utmaningen. Allt hänger på dem. Annars är allt förbi! 

Frida Nilsson är en berättare som vågar ta ut svängarna. Jagger Jagger kom 2013 och blev också den Augustprisnominerad. Liksom Ishavspiraterna i år. Heja!