Ekorren rusar genom skogen skrikande, hojtande om förskräckliga tjuvar och förtjuvade skräckor! Gräsliga plundrare, plundriga gräsare! Han springer rakt in i det polishus där självaste kriminalkommissarie Gordon råder. Skogens berömde polischef och detektivchef. Fruktad av alla bovar.
Men vad! Där sitter polispaddan och sover, snarkar.
- Nej då. Han skriver viktiga papper. Minsann.
Till slut har ekorren lugnat sig så pass att kommissarien får anteckna brottet, vilka som kan vara misstänkta och så Ka-dånk! Den viktiga stämpeln.
Det finns vissa ledtrådar till brottsplatsen. Spår i snön som leder till en stor tall med hål i. Till ekorrens tall och erkorrens nötsamling. Som nu blivit rånad, plundrad!
Paddan klättrar ogärna i träd så han får hålla vakt nedanför tallen, titta strängt på hålet och vänta och tänka. Tänka på te och kakor, tänka på ännu fler kakor och riktigt varmt te.
Så beslutsamt, så tålmodigt väntande på att brottslingen ska återkomma till brottsplatsen så blir kommissarien till slut så förfärligt trött att han somnar, vilket leder till att han dessvärre blir både översnöad och fastfrusen. Ve! Men ...någon dyker upp. En liten, liten mus, knappast någon stortjuv utan en liten hjälpande hand som faktiskt räddar Gordon loss och sedan blir hembjuden till polisstationen på te och kvällskakor. Ljuvliga chokladkakor med vinbärssylt.
Lillmusen har inget namn, inget yrke, ingen bostad. Det blir bara nollor i protokollet. Så kan det inte få vara. Gordon bestämmer raskt att Paddy är ett passande namn. Ka-dånk, en stämpel och allt är bestämt. Paddy skrattar lyckligt!
Återstår att lösa ett brott. Kanske Paddy kan bli polisassistent tänker Gordon. Och så blir det! Ka-dånk!
Tänk så mycket lättare det är att lösa kluriga brott när man är två som tänker. Och två som kan dela på morgonkakor, middagskakor och kvällskakor. En chef och en assistent. En som är lite trött och frusen, en som är pigg och snabb. Tillsammans är de oslagbara.
Kommissarie Gordon - Det första fallet har lite av Det susar i säven och lite av Nalle Puh men allra mest av Ulf Nilsson och hans underfundiga humor, mysiga berättande och egensinniga djurfilurer.
Det första fallet är en liten naggande god, filosofisk deckarhögläsningsbok för alla som gillar djur, mysterier och kakor.
De alldeles ljuvliga illustrationerna i boken står den prisade holländska illustratören Gitte Spee för. Gitte + Ulf återigen i ett fint samarbete där två tonträffar, text och bild, prickar mitt i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar