måndag 14 september 2015

Svensk synd


Otto och hans mamma är ständigt på flykt från Ottos galna farsa som vill döda.  Nu har de flyttat elva gånger på fyra år och hamnar denna gång i det lilla samhället Ryda i "the middle of fucking nowhere". 
Det är svårt att gömma sig när man jagas av en psykopat och polisen verkar inte bry sig, Att aldrig någonsin berätta om farsan är Ottos och morsans heliga överenskommelse. Kanske är Ryda faktiskt ändå the place to hide om man har en mörk hemlighet.

Morsan och Otto tar in på ett litet motell som drivs av Märta och hennes dotter Monika, Monkan, Monkey. 
Kanske kan de pusta ut ett tag här. Morsan får bra kontakt med motellägaren Märta och Otto får dessvärre en pinsam upplevelse med hennes dotter redan efter den första timmen. 
Otto sticker ut  och konstaterar att det inte är mycket action i Ryda efter klockan åtta. Men...det beror på att samhällets flesta medborgare befinner sig på väckelsemöte med den kristna rörelsen  "Evigheten"- som ska visa sig vara en sekt  värre en Knutby. The eternity church of Christ. 
Rektorn, kuratorn, polisen och hela samhällets viktiga personer är med i sekten och de som inte är med ska frälsas och räddas från djävulen och det brinnande helvetet. 

Otto börjar skolan i Ryda och träffar Sara som är en riktig hårding. Hon berättar sanningarna och lite till,  räddar Otto från de värsta frälsarhuliganerna men lär honom också röka på, köra bil och hämnas. Å sä är det Monkan och Kenny och Klon 

Att läsa Svensk synd är som att hamna rakt in i en centrifug av händelser. Man måste bara får veta hur det går. En  bladvändare av värsta rang som påminner en hel del om Cirkeln av Sara Bergmark-Elfgren  och Mats Strandberg. Eller om Twin Peaks.  Språket är också väldigt jargongigt på ett bra sätt. Det känns äkta. Hela tiden. Ja ni fattar. Det är spännande och råbra. Det var länge sen jag fastnade i en bok så här och verkligen sträckläste. 

Martin Jern är född 1978, uppväxt i Helsingborg och Texas. Han har ett produktionsbolag Dansk skalle som gör långfilm, bl a Fjorton suger och Odjuret. Martin Jern har tidigare gett ut  Så värt och kritikerrosade Affektion. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Kan inte annat än hålla med inlägget för detta var en bok som jag plöjde i ett rasande tempo. Helt klart en bok som såväl till innehåll som till omslag trollbinder läsaren från början till slut. Den känns så otrevligt äkta!!