Piggor och suggor

Lena Landström har skrivit en kapitelbok för yngre barn. En härlig högläsningsbok med muminkänsla om de energiska piggorna och de lata men livsnjutande suggorna.

Piggan vaknar tidigt och vill göra allting genast. Hon brinner av arbetslust, än ska det handlas eller städas eller bakas. Suggorna har knappt vaknat när Piggan kommer och knackar på och vill ha sällskap (och då har hon varit i gång i många hektiska timmar). I Suggfamiljen älskar man långfrukostar med filosofiska samtal, där finns tre barn; Sam, Sum och Sim som tar det lugnt, går lite vilse och matar Piggans gladlöss. Piggan bor ensam men får ständigt besök av syster med sju piggungar eller med lika energisk Piggbror.

En härlig bok i långsamt tempo i Puhanda och med Muminkänsla med fina illustrationer av Olof Landström. Kan det bli bättre?

Rolig högläsning

Fiskplåt och Bajsdrakar av Torbjörn Flygt gjorde mig verkligen posivit överraskad. En rolig och smått galen familj ska åka på bilsemester till Italien. Mamman, som är familjens projektledare och faktiskt fullständigt oumbärlig på jobbet, har koll på biljetterna, semesterkassan och familjen. Dessvärre också fortfarande på jobbet för hennes jobbmobil ringer hela tiden. Pappan får nog och tar hand om hennes telefon. Nu ska de åka biltåg genom Tyskland för att vakna morgonen därpå i Italien. Så härligt det ska bli!
Pappa och barnen, Anna 7 år och Aron 5 år, sätter sig i tågvagnen för att vänta medan mamma ska köpa tidningar och godis i perrongkiosken. Men plötsligt börjar tåget rulla och mamma syns inte till. Inte Någonstans!
Hur ska de klara sig nu? Mamma har ju både biljetterna och pengarna.
Sån´ tur att deras påhittiga pappa kan luffarspråket. Huscha guscha frau-frau = vi betalar en annan dag.
En rolig högläsningsbok om en ovanligt vanlig familj och hur man kan ordna upp allt strul till det bästa. Hög igenkänningsfaktor!
Boken är fint illustrerad av Emma Harrysson. Titta också in på författarens egen hemsida http://www.torbjornflygt.se/

Kurt i Kurtby

Känner ni inte redan Kurt, truckförare (världens bästa) så kan jag rekommendera en bekantskap. Han är en helknasig typ, inte så lite självgod och ibland rätt så elak men ändå helt oemotståndlig. Han påminner om både Karlsson på taket (fast utan propeller) och Loranga (utan Mazarin) men med en fru Anne-Lise som är arkitekt (hur hon står ut med honom kan man verkligen undra) och tre barn, Helena, Läsk-Kurt och Bud.
Nu ska hela familjen åka på semester och genom en demokratisk (nåja) omröstning har resmålet bestämts till Finland.
Allt packas in i trucken och så bär det av från Norge genom de svenska skogarna för att nå färjan till Finland och Mumindalen. Men... den världsbäste truckföraren behöver ingen karta och snart har de därför kört vilse, hamnat i en älv och glider mot "vemvetvart"... i flera veckor. Hundratals vargar jagar dem, skägget växer och snart är provianten slut då de helt oväntat möts av en folksamling på stranden. De har kommit till Kurtby och eftersom Pastor Astor just gått hädan så hälsas Kurt, som den nye pastorn. Efter en kort tvekan så låter sig Kurt övertalas av Kirsti Brud att döpa sig och stanna som den nya ledaren för församlingen. Familjen får flytta in i ett fint hus men när Anne-Lise vägrar finna sig i alla ritualer så blir hon både varnad för helvetet och för att inte halka i badkaret och slå huvudet i vattenblandaren som de andra pastorernas fruar har gjort och ledorden är; "Och de ovettiga skola utrotade vara"!
Ja, ganska utflippat är det och man måste läsa den med en stor portion humor. Hur den funkar att läsa tillsammans med barn vet jag inte. Framsidan är inte precis lockande men för oss Kurt-fans är den riktigt, riktigt rolig.
Läs först Erland Loes tidigare böckerna i serien: Kurt och fisken, Kurt blir elak, Kurt Quo Vadis och Kurt kokar skallen. Kul är det i alla fall och min favvo är Kurt blir elak-

Sökandet efter det ulitmata...

...och sorgen efter bästa kompisen Emelie som gjort det allra värsta, tagit livet av sig och... sju andra i skolan.
Janis den magnika av Johanna Nilsson är som en roadmovie i stil med Thelma och Louise (men utan Louise).
Janis, 17 år, "lånar" sin storebrors bil och drar norrut för att åka ifrån sorgen, saknaden och ilskan. Hon vill avgifta sig från infosamhället och bestämmer sig för att nobba tidningar, radio, telefon, internet och tv. Hon kör avgrundssnabbt och desperat mot norrskenet och försöker att inte tänka.

Hon träffar mattförsäljaren Åke och sedan Sally 83 år som får en matta och i gengäld ger en pistol. Hon träffar en ursnygg Jesus vid älven som hon vill hångla med och en pianist mitt ute i ingenstans. Hon är Janis den magnifika. Och Jim (pianisten) är den mäktiga, magiska, maniska och magnifika.

Men... man kan inte åka ifrån sorgen och Janis tänker på Emelie och på att hon skulle ha varit med men nu... är det så overkligt att hon varit. Var. Inte är.
Och Elvis, hennes älskade storebror. Hon vill tillbaka till honom.

Jag tyckte att boken var superbra och sträckläste den. Blir inte den augustprisnominerad så vet jag inte.

I huvudet på en mycket liten mus

Ost till alla möss av Ulf Nilsson är en fin liten filosofisk högläsningsbok i Puh-anda om en mycket liten men i allra högsta grad tänkande mus. Musen är av arten; randig trädgårdsmus och lever på en bondgård med tillhörande ostfabrik, i Sydafrika, i närheten av en flod. Bondgården heter Klein River Cheese. Där finns mängder av farliga djur att passa sig för som katter, stora råtter och en leopard men också många trevliga och godmodiga djur som mullvaden, klippdassen och stora gårdshunden Nanny. Barnen på gården hittar den lilla musen och vill ha den som sin egen husmus. Så blir det också och den lär sig läsa, skriva och bestämmer sig för att skriva en bok; "En mycket liten bok av en mycket liten mus". Men livet i barnkammaren blir lite ensamt, musen längtar. Längtar efter sin mamma, efter framtiden och efter friheten.
Han längtar också efter ost och skriver " En myket liten mus längtar ost. Ost från mjölk. Mjölk från gräs. Gräs från rengn. Rengn från moln. En myket liten mus längtar moln."
Boken inleds med en karta över bondgården och har för övrigt alldeles underbara illustrationer av den holländska konstnären Gitte Spee.

Ondvinter

Mitt i sommaren läser jag Ondvinter, första delen i en ny svensk fantasyserie, "Berättelsen om blodet".
När kajorna flyger tysta blir det ondvinter, iskylan sprider sig och när den når hjärtat förändras man som människa - man hamnar i Vinterkungens våld, det berättar Kist-Maja för tvillingarna Sunia och Wulf. Hon berättar också att de är "av Blodet".
Barnens far "Atta" ger sig ut på en vargjakt och kommer hem efter tio dagar svårt sårad och skadad. Kort därefter dör fadern men lämnar efter sig en nyckel och uppmaningar att söka efter alla tre bitar.
Syskonen tvingas snart ge sig av hemifrån efter en obehaglig snöstorm och galgmäns jakt. Nu väntar fler faror. Korsväg, grim och årsgång. Bergsfrun hjälper, räddar och och visar. När hirdmännen kommer uppdagas sanningen om deras far och om Kejsarens död.
Då traditionen kräver att flickor och pojkar ska ha olika roller innebär det att de ska skiljas åt. Wulf ska följa hirdmännen och Suina stanna hos Bergsfrun...men syskonen vill annat.

Jag tycker att boken är spännande, språket är vackert och det är positivt att den känns nordiskt sagobetonad. Men i början av läsningen störs jag av något med berättarperspektivet som är i vi-form. Det ger sig när Sunia får ordet i senare delen av berättelsen.
Många unga fantasyläsare kommer att gilla den här serien. Anders Björkelid som är författaren, arbetar också som gymnasielärare.

Vi hittar Smulbert - en skalbaggerysare på stranden.

Smulan och Bert ska åka med mamma till stranden. Det är mycket som ska fixas, matsäck, packning med handdukar, simringar. Och sen ska man åka låångt. Aldrig är de framme men till slut och då händer något spännande direkt. Bert hittar en död igelkott på parkeringen och blir alldeles förkrossad. Med lite blommor bredvid igelkotten känns det lite bättre.
Nu väntar stranden, med sand, solkräm, bad och matsäck. Smulan och Bert hinner knappt leka nåt innan det är dax att äta.
Men sen blir det upptäcksfärd och det är då som de hittar Smulbert, dvs han heter inte Smulbert direkt men en skalbagge måste ju ha ett namn och så blir det ett lagomt bra kompromissnamn. Syskonen bygger en bassäng till Smulbert och medan de bygger ett sandslott , världens största så ligger Smulbert och torkar på ett blad. Men när de ska visa det superfina sandslottet för Smulbert så rör han sig inte! Han är alldeles stilla och liksom ...DÖD. Hur kan livet vara så hemskt!
Emma Adbåge har skrivit och illustrerat en alldeles underbar lekbilderbok och fångat leken på alldeles förträffligt sätt. Bilderna bidrar till och kompletterar texten perfekt och lekfullt. En fullträff.

För alltid...

Detta är en bok i Maria Gripe-anda, en bok om mystiska sammanträffanden och magiska händelser. Inte i en fantasyvärld utan allt utspelar sig i vår vanliga vardagsvärld. "Det finns ingen början. Det finns inget slut. Ty det finns ingen tid."
Nora, 12 år, ska snart fylla tretton och ska dessförinnan tillbringa några sommarveckor hos mammas bohemkonstnärsväninna,Vanja, som flyttat långt bort i obygden.
Nora har redan fått sin trettonårspresent av mamma. En fin mobiltelefon som hon älskar. Hon messar med sin förälskelse Sebastian och skickar foton. Men... ganska snart börjar det hända mystiska saker i Vanjas avlägsna hus. Nora får mystiska SMS, en vaggvisa hörs spela mitt i natten, hon känner en stark dragningskraft till ett grått övergivet hus, hon drömmer konstiga saker och hör dunsar från övervåningen.
När hon för andra gången besöker det övergivna huset hittar hon ett brev. Ett brev som tycks adresserat till henne. Hon blir livrädd.
Det finns många likheter med Maria Gripes bok Agnes Cecilia. Namnet Nora, telefon,sms-meddelandena och inte minst stämningen. Den här boken lägger man inte ifrån sig förrän man läst ut den. Det är Ingelin Angeborn hittills bästa bok. Ålder 10 +