Fallet med den rysliga skuggan av Kristina Ohlsson och Moa Wallin

Elsa och Kalle har en Spökbyrå. Högkvarteret ligger högst uppe i Gula slottets enda torn.  Det bultar på dörren. 

Därutanför står en man, Frans Fransson. Han är blöt och kall och förtvivlad. 

Vid brasan berättar han för de bägge barnen om att han aldrig får sova ordentligt. Det är ett sådant oväsen och nya ljud hela tiden. 

Han berättar att saker åker i golvet och går sönder, lampor blinkar och det är förfärligt jobbigt. Jag tror att det spökar i min lägenhet viskar han. Elsa och Kalle håller med. De tror också att det spökar. 

Men... konstaterar de. Det är inte Frans Fransson som behöver hjälp, det är spöket. 

De följer med Frans Fransson hem. Där finns ouppackade lådor, en pigkammare med bokhyllor med några få böcker och så finns där lampor som blinkar. Familjen som bodda här innan flyttade väldigt hastigt får de höra. 

Elsa och Kalle lovar undersöka saken ordentligt. De träffar en sur granne, Birgitta med grisen Candy, de träffar vaktmästaren Alfons som berättar om att spöket kallas "Skuggan". Det är verkligen ett mysterium 

Barnen rustar sig med ficklampor, förstoringsglas och en superbra grön spökkamera. Nu är de beredda för en spökspaning under natten. Snart börjar det hända saker.... 

Kristina Ohlsson har skrivit en spännande, lättläst och roligt bok för den som just kommit igång med läsningen. Varje sida har fina illustrationer i färg av Moa Wallin som gör boken både läcker och läsvänlig.

Läs också Fallet med det mystiska godismonstret i samma serie, Spökbyrån. 

 

Veras krig av Katarina Kuick

 Året är 1941. Staden är Leningrad. Flickan heter Vera. Hon bor med mamma, pappa och storasyster Nina. Och sin katt Blinka. Hon är tio år och borde ha börjat i skolan i årskurs 4. Men ... det är krig, pappan blir inkallad och Nina är knappt hemma alls, hon hjälper till att gräva skyddsgravar och pansarvagnsfällor . 

Tyskland anfaller Sovjetunionen sommaren 1941.  Mamma  och Vera blir ensamma kvar i lägenheten. I grannlägenheten bor moster och hennes familj De får klara sig själva. Det är ont om mat, ont om vatten. Inget är som vanligt. 

 Men för Vera och vännen Katja blir kriget till slut vardag samtidigt som det såklart styr hela deras tillvaro.De båda vännerna letar bombsplitter, ved och fallfrukt. Skolan stängs och görs om till sjukhus. Vera funderar mycket på rättvisa och orättvisa. Och det mesta handlar om att få tag på mat. Vänskapen ställs på prov när maten blir för frestande. 

Och varför kommer det aldrig något brev från pappa?

Katarina Kuick har skrivit en riktig skrämmande aktuell verklighetsrysare. Veras krig är tidvis plågsam läsning, den är påhittad men bygger på verkliga händelser. Detaljrikt och trovärdigt om krigets realiteter. Skildrad utifrån barnet Veras perspektiv.

Läs den! Pronto! 

Det gula skrattet av Viveka Sjögren

 Hewa tvingas fly kriget. Hon vet inte vart eller hur. Hon måste bara bort. Hennes pappa och mamma är bortförda, förmodligen döda. Hon packar med sig sin mammas hemliga anteckningsböcker, längs ner i ryggsäcken ligger de och hon ska rädda dem i säkerhet. -Vi får inte ge upp Hewa, hade modern sagt. Aldrig ge upp. 

Hon bär också med sig minnet av den lilla fågeln som fastnade i taggtråden utanför skolan. Ensam hängde den där utan att någon kunde ta ner den och begrava den. Ingen som vågade klättra upp, ingen av lärarna heller. 

Hewa är ensam, allt är kallt och ödsligt. Hon bestämmer sig att fly staden via trappan men som nu visar sig vara stängd med kravallstaket och galler. Men hon har tur och hamnar hos Änglarna i ett hus nära trappan. Hon får vila och sedan hjälp att fly vidare tillsammans med Alexa och hennes lille pojke, två gästarbetare och en läkare som jobba med Hewas pappa på sjukhuset. 
Så fort hon får tillfälle läser hon i mammas skrivböcker. Om det gula skrattet och den gula sorgen och om  betraktelsen över ett förlorat land. Hewa forsätter att skriva och minns sin mammas ord. 

På samma plats men i en annan tid står Arran inför sitt första uppdrag i smältzonen. Sakta vävs Hewas och Arras öden samman.  

Det gula skrattet av Viveka Sjögren är en stark berättelse om flykt, vänskap och tillit, om klimatförändringar, hemligt motstånd och om hur det skrivna ordet kan bära oss vidare. 

Viveca Sjögren är en prisbelönt författare och illustratör och har bland annat erhållit Elsa Beskow-plaketten. Omslag och vinjetter av Lukas Möllersten 

Ariel tjugofya/sju av Håkan Lindquist

 

Ariel är tio år och har levt i en trasslig hemsituation. Mamma har missbruk och kan inte ta hand om Ariel. Nu har Ariel precis fått ett nytt hem hos Joen och Mattis. Ett hem där Ariel får känna kärlek och förtroende och för första gången får kramar och veckopeng. Men ännu så länge är det skört och nytt. Kan man lita på att allt är så här bra. 

Genom Ariels röst får vi följa nutidens mjuka famn och gårdagens mörka vardag o otrygghet. Men det dåliga samvetet gör sig hela tiden påmint och Ariel kan inte bara glömma sin mamma eller deras liv tillsammans. Ariel har också en bästa vän, Eli som också har en mamma med missbruk. Tillsammans har de mörka minnen men också en fin gemenskap. 

"Man får inte överge ett barn. Särskilt inte på natten. Det är väldigt förmörkande. Jag vet inte om jag hittat på det ordet själv. jag gör det ibland om ordet jag vill använda inte finns." 

Håkan Lindquists bok är en oerhört fin och vemodig berättelse. Man blir engagerad och berörd. Och varm i hjärtat. 

Johanna Hellgren har gjort omslag och  illustrationer, svartvita vinjetter som förstärker läsupplevelsen. 

Stark läsning, vackert språk och viktigt ämne. Vad kan man mer begära? 

Lärarhandledning finns på Opals hemsida lärarhandledning